Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 51-52 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haslinger - Haslund, Otto Karl Bentzon - Hasmonéer. Se Makkabéer - Hasner, Leopold ritter von Artha - Hasparren - Haspe - Haspel - Haspinger, Johann Simon - Hassagaj l. Assagaj - Hassan. Se Hásan - Hasse, Johan Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Steinerska musikhandeln i Wien och 1826 blef
ensam egare af densamma. Han var Beethovens
vän och förläggare. Hans son, tonsättaren
Karl H., f. 1816, d. 1868, öfvertog affären
under firma: "Karl H., quondam Tobias",
hvilken ännu består, sedan affären 1875
genom köp öfvergått till Schlesinger i
Berlin. Lanners och Strauss’ dansmusik bildar
en betydlig del af firmans förlag, där för
öfrigt Schubert, Beethoven, Spohr, Liszt,
Moscheles, Hummel m. fl. äro representerade.
^{A. L.}*

Haslund, Otto Karl Bentzon, dansk målare,
f. 4 nov. 1842 i Köpenhamn, genomgick konstakademien
och fick 1887 utställningsmedaljen för en skämtsam
skildring ur barnlifvet, Konsert (Konstmuseet).
1892 blef han medlem af akademirådet och fick 1894
titel af professor. Han har målat goda porträtt,
genretaflor, landskap och djurbilder. Konstmuseet eger
Kor på fältet, Lektion i stickning m. fl.,
i Glyptoteket finnes den stämningsfulla landtlifsbilden
Två gamla som fira söndag.
Den danska karaktären i H:s konst är lika typisk
som känslig och äkta.
^{G—g N.}

Hasmonéer, judisk präst- och konungasläkt. Se Makkabéer.

Hasner, Leopold H. ritter von Artha,
österrikisk statsman och skriftställare,
f. 1818 i Prag, d. 1891 i Ischl, blef 1848
redaktör för den officiella "Prager zeitung"
samt 1849 e. o. professor i rättsfilosofi
och 1851 professor i nationalekonomi vid
universitetet i Prag. 1861 valdes han till
medlem af bömiska landtdagen och österrikiska
riksrådets andra kammare, till hvars president
han utsågs 1863. Han utnämndes 1865 till
professor i nationalekonomi vid universitetet
i Wien, blef 1867 lifstidsmedlem af herrehuset
samt var 1868—70 undervisningsminister (som
sådan genomdref han en ny folkskolelag trots
biskoparnas motstånd) och 1 febr.—5 april 1870
ministerpresident. I bömiska landtdagen och
österrikiska herrehuset verkade han som ledare för
det författningstrogna partiet. H. författade bl. a.
Grundlinien der philosophie des rechts und seiner geschichte (1851).
Efter hans död utkommo
Denkwürdigkeiten. Autobiographisches und aphorismen (1892).

Hasparren [asparã’], stad i franska
dep. Basses-Pyrénées (Béarn), 25 km. s. ö.
om Bayonne. 1,715 inv. (1901, som kommun
5,735). Sko- och klädesfabriker.
^{J. F. N.}

Haspe, stad (sedan 1873) i preussiska
reg.-omr. Arnsberg (Westfalen). 19,818
inv. (1905). Järn- och stålverk, maskin-
och metallfabrik, tegelbruk m. m.
^{J. F. N.}

Haspel, mek., en ofta använd benämning
för maskiner eller delar af maskiner, med
hvilka linor, garn, papper etc. upplindas. —
Korshaspeln utgöres af en i tappar liggande
vals, genom hvilken flera häfstänger gå i
en mot axeln vinkelrät riktning. På dessa
häfstänger utöfvas den kraft, hvarmed man
uppfordrar lasten. Denna är fäst vid ändan af
en kring valsen i flera hvarf löpande lina,
af hvilken en allt större längd upplindas, ju
högre lasten lyftes. — Vid en annan haspel, äfven
afsedd för uppfordring, användas två handvefvar,
på hvilka kraften verkar. — Å pappersmaskiner,
för tillverkning af papper i långa banor, är
haspeln en roterande cylinder, kring hvilken
papperet, sedan det genomgått torkcylindrarna,
upplindas. — I spinnerier nyttjas
hasplar eller härflar, med hvilkas tillhjälp
det från spinnmaskinerna kommande garnet
bildas till härfvor af bestämd längd. Äfven
i repslagerier gör man bruk af haspeln.
^{G. R. D.}*

Haspinger, Johann Simon, såsom munk Joachim,
tyrolsk patriot, f. 1776 i Pusterdalen, d. 1858
i Salzburg, kämpade 1796—97 samt 1799—1801 med
stor utmärkelse i den tyrolska landstormen mot
fransmännen. 1802 ingick han i kapucinorden,
tog en framstående del i Tyrolens frihetskamp
1809 och bidrog särskildt i väsentlig mån till
segrarna vid Isel. Det var H., som förmådde
Hofer till den olyckliga andra resningen i
nov. s. å. 1810 förklarades han i akt af bajrarna
och begaf sig då, midt igenom franska armén,
till Wien. 1815 blef han kyrkoherde i Traunfeld
i Nedre Österrike. H:s biografi är skrifven af
Schallhammer (1856).

Hassagaj l. Assagaj, de sydafrikanska
folkstammarnas förnämsta vapen. Det består af en
16—48 cm. lång, tveeggad, vanligtvis förgiftad
spjutspets af järn eller något hårdt träslag, fäst
på ett 1,25—2 m. långt, tämligen smalt, träskaft.
^{H. W. W.}*

Hassan. Se Hásan.


Hasse, Johann Adolf, tysk tonsättare, f. 25
mars 1699 i Bergedorf vid Hamburg, d. 16
dec. 1783 i Venezia, började sin bana som
operasångare (tenor) i Hamburg (1718) och
Braunschweig (1721) samt framträdde 1721 med
sin första opera, Antiochus. Han studerade
från 1722 i Neapel komposition för Porpora
och Alessandro Scarlatti. 1726 ernådde han
med operan Sesostrate en triumf, som spred
hans rykte öfver hela Italien. 1727 blef han
konservatoriekapellmästare i Venezia. 1730
gifte han sig med sångerskan Faustina Bordoni
(se nedan), för hvilken han sedermera alltid
skref primadonnapartierna i sina operor. Båda
blefvo 1731 mot lysande villkor anställda vid
hofoperan i Dresden, H. som kapellmästare,
hans maka som sångerska. H. vistades emellertid
före 1740 mest i Italien, där han skref en mängd
operor och fullständigt behärskade scenen.
1733 kallades han äfven till London för att på scenen
uppsätta sin Artaserse och göra opposition mot
Händel, men vek snart ur vägen för denne. 1763
blef han, jämte Faustina, af sparsamhetsskäl
afskedad från kapellmästarsysslan i Dresden. Han
reste då först till Wien, där han ännu komponerade
för hofoperan, och slutligen till Venezia. —
H. skref öfver 70 operor, 14 oratorier, 5 tedeum,
flera mässor, ett rekviem, vidare diverse misereren,
litanior, motetter, psalmer, kantater, klaverkonserter
och sonater, flöjtkonserter m. m. Han satte i musik
nästan alla Metastasios libretter, flera af dem mer
än en gång. Få kompositörer ha under sin lifstid
erhållit en sådan ryktbarhet som H.; af dessa få
har knappt någon efteråt blifvit i samma grad
förgäten. Orsaken var, att H. skref uteslutande för
sin tids behof; men dessa visste han ock att i
ovanlig grad tillfredsställa. H. och Faustina kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>