Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hastfer, Berndt Johan - Hastig eld - Hastighet 1 Mek. - Hastighet 2 Järnv.. Se Farhastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen mycken duglighet, men föga hofsamhet. Sedan
han i början förgäfves sökt genom tillmötesgående
vinna den motspänstiga livländska adeln,
genomdref han reduktionsverket i Livland med
den yttersta hårdhet. Han var en af enväldets
trognaste anhängare och skattades af Karl XI högt
för sin uthållande kraft och energi. Af Fryxell
och livländska författare har H. framställts
i orättvist mörk dager; jfr en däremot riktad
kritisk uppsats, "Bidrag till Livlands historia
under Karl XI:s regering. I. Grefve Jakob Johan
H.", af A. Hammarskjöld (i "Hist. tidskr." 1888).
2. Berndt Johan H., son af den ofvannämnde Johan
H., friherre, krigare, landsförrädare, f. 3 maj
1737, d. 1809 i Ryssland, blef 1753 fänrik och
1763 major vid Jämtlands regemente, förflyttades
sedan till Finland och utnämndes till major
vid Björneborgs regemente samt därefter till
öfverstelöjtnant vid Åbo läns regemente. H. var
en duglig och omtyckt militär, men i hög grad
lättsinnig och karaktärslös. Genom slöseri
och obetänksamma affärsförbindelser kom han på
ekonomiskt obestånd och nödgades 1775 af fruktan
för bysättning fly ur riket, men räddades från
cession af Gustaf III, hvilken äfven förskaffade
honom ökade inkomster genom att befordra honom
till öfverste för Åbo läns regemente (1776)
och chef för Savolaksbrigaden (1781). H. visade
sin tacksamhet vid 1786 års riksdag, där han var
en af ledarna för den rojalistiska minoriteten
på riddarhuset och genom att ställa sig till
konungens disposition vid dennes planer till
brytning med Ryssland 1788. H. mottog af
konungen hemliga order att arrangera något
tumult på gränsen och med förevändning däraf
bryta in i ryska Karelen, när väl tiden var
kommen. Natten till 28 juni inföllo några ryska
kosacker och härjade på svenskt område, och med
anledning häraf ryckte H. i början af juli öfver
gränsen, besatte staden Nyslott och belägrade
fästningen. Det är intet tvifvel om, att de
föregifne kosackerna voro utklädda svenskar. (De
flerstädes tryckta, s. k. "föregifna ordres af
Gustaf III till baron H. att börja kriget med
förklädda trupper" äro dock antagligen helt eller
delvis förfalskade.) Nyslotts fästning lyckades
emellertid hålla sig på grund af att svenska
hären saknade artilleri, och belägringen drog ut
på längden. Under tiden utbröt Anjalaupproret
(se Anjalaförbundet). Anjalamännen bearbetade
H:s officerare och lyckades snart framkalla en
allmän modlöshet. H. själf mottog anonyma bref,
hvari han uppmanades till reträtt under hotelse
att eljest vid kommande riksdag ställas till
ansvar. H. blef ängslig och trodde konungens sak
vara förlorad. Trots sina löften till konungen,
utrymde han sina fördelaktiga ställningar,
upphäfde 21 aug. belägringen af Nyslott och
drog sina trupper tillbaka. Därmed hade han
ohjälpligt brutit med konungen, utan att vinna
"patrioternas" förtroende; han kände snart
sin ställning ohållbar och fruktade att bli
uppoffrad af alla. Karaktärslös och hänsynslös
som han var, beslöt han då ingå på förräderiets
väg och begärde själf ett hemligt möte med
landsförrädaren Sprengtporten, hvilket möte
kom till stånd 20 sept. utanför ryska lägret
nära Pumala. Af Sprengtporten erhöll han här
löfte om en summa penningar (hans affärer voro
fortfarande i dåligt skick) samt om blifvande
anställning i rysk tjänst, hvaremot han själf
förband sig att arbeta för en finsk riksdags
sammankallande och att med sina trupper
understödja planen att skilja Finland från
Sverige. Då emellertid ställningen hastigt
försämrades för alla upprorsplaner och de
väntade belöningarna från Ryssland dröjde,
blef H. orolig. Hans egna officerare började
misstänka hans förräderi, och 18 nov. afbröt
H. alla förbindelser med Sprengtporten och
sökte därefter, så godt sig göra lät, sopa igen
spåren däraf och genom öfverdrifvet nit återvinna
konungens gunst. Det var för sent. I jan. 1789
blef H. häktad och förd till Sverige. Han dömdes
1790 till döden som förrädare, benådades af
konungen till lifvet och erhöll tillåtelse
att vistas inom landet under bevakning af sin
släkt. Följande år fick han emellertid lämna
fäderneslandet; han begaf sig till England,
därefter till Hamburg och slutligen till
Ryssland, där han utnämndes till brigadgeneral.
2. V. K—r. (L. S.)
Hastig eld, krigsv. Se Handeldvapen.
Hastighet. 1. Mek., ett ur rums- och
tidsåskådningen vunnet begrepp, hvars innehåll
preciseras inom rörelseläran. En punkts hastighet
i ett visst ögonblick definieras såsom kvoten
mellan den af punkten under nästföljande
oändligt korta tidsintervall passerade vägen
och intervallens längd. Vid likformig rörelse,
d. v. s. då hastigheten under hela rörelsen
är konstant, behöfver tidsintervallen icke
tagas oändligt kort, utan kan väljas huru
stor som helst, t. ex. lika med en sekund,
och således blir då hastigheten numeriskt
lika med den på tidsenheten tillryggalagda
vägen. — En punkts hastighet kan geometriskt
framställas af en rät linje, dragen i rörelsens
riktning och med en längd proportionell
mot hastighetens storlek. Häraf följer den
s. k. parallellogramlagen för sammansättning af
hastighetskomposanter. Betrakta exempelvis en
kropp, som rör sig inuti en järnvägsvagn, hvilken
själf är i rörelse. Kroppens verkliga hastighet
i förhållande till jordytan framställes då af
diagonalen i den parallellogram, som uppritas med
kroppens hastighet i förhållande till vagnen och
vagnens hastighet i förhållande till jordytan som
sidor (hastighetsparallellogram). På liknande
sätt kan man föreställa sig en hastighet
hvilken som helst uppdelad i tre komposanter,
som icke ligga i samma plan, och får då en
hastighetsparallellepiped, eller i ett antal komposanter i samma
plan, hvarvid den resulterande hastigheten kan
konstrueras medelst en hastighetspolygon. Dessa
regler för hastighetens sammansättning äro
specialfall af lagarna för vektorers addition
(jfr Vektor). Matematiskt uttryckes hastigheten
på följande sätt: om vägens längd, mätt utefter
punktens bana, är s och tiden sedan rörelsens
början t,
så är hastigheten = ds/dt och dess komposanter i
de tre koordinataxlarnas riktningar resp.
dx/dt, dy/dt och dz/dt.
På likartadt sätt definieras vid en kropps
rotation kring en axel kroppens vinkelhastighet,
som mätes af den vinkel kroppen på tidsenheten
vrider sig. Ifall vridningsvinkeln från kroppens
utgångsläge är
ψ, så är vinkelhastigheten = dψ/dt.
2. Järnv. Se Farhastighet.
1. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
