Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hauck, Albert - Hauck Oriktig namnform för Hauk, Minnie - Haud - Hau-daman - Haud illaudabilis - Hauenschild, Richard Georg Spiller von - Hauenstein - Hauer, Franz von - Hauerit - Hauff, Wilhelm - Haug, Johann Christoph Friedrich - Haug, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stundom äfven med större artiklar, som äro
att räkna till encyklopediens yppersta,
dels på Kirchengeschichte Deutschlands
(hittills 4 bd, 1887—1903, omfattande tiden
från germanernas kristnande till omkr. 1250;
bd 1 i 3:e uppl. 1904, bd 2 i 2:a uppl. 1900,
bd 3 i 4:e uppl. 1906). Genom det senare verket
har H. förvärfvat sig namn som samtidens kanske
störste kyrkohistoriker. Det kännetecknas
af den grundligaste genomarbetning af hela
det väldiga källmaterialet, parad med en
konstnärligt utformad, enastående lättflytande
framställning, genialisk förmåga att med
bibehållande af stor detaljrikedom dock aldrig
släppa utvecklingsgången ur sikte samt att
ur de medeltida urkundernas torra knapphet
kunna framvinna ett rikt och brokigt sjudande
lif. Högst når H. i sina personkarakteristiker, i
det galleri af individuella, skarpt tecknade
gestalter, som utan afmattning föras fram
genom verkets alla delar; som det mest
typiska exemplet på hans konstnärskap i detta
afseende plägar hänvisas till hans skildring
af Gregorius VII (i del III; jfr H. Lundström
i "Kyrkohist. årsskrift", 1900). Äfven som
föreläsare åtnjuter H. ett sällspordt anseende.
Hj. H—t.
Hauck [hå’k], oriktig namnform för Hauk,
Minnie.
Haud. Se Haud illaudabilis.
Hau-daman (plur. af Hau-damap), "de rätta
dama", hottentotternas namn på de af européer
benämnda "berg-damara". Jfr Hereró.
H. A.*
Haud illaudabilis, lat., "ej oförtjänt af
beröm", betygsgrad vid norska och danska
examina, vanligen förkortad till haud. Den
delas stundom i två grader, h. primi gradus
(af första graden) och h. secundi gradus (af
andra). En högre betygsgrad är laudabilis,
en lägre non contemnendus.
Hauenschild [-ʃilt], Richard Georg Spiller von,
tysk författare under märket Max Waldau,
f. 1822 (1825) i Breslau, d. (af bröstlidande)
1855 på sitt gods i Schlesien, hvarest han var
bosatt, sedan han förvärfvat filos. doktorsgrad
i Heidelberg och gjort längre resor. H. var en
epigon till "Das junge Deutschland". Här må
nämnas tidsdikterna Blätter im winde (1847;
2:a uppl. 1848), Canzonen (1848), O diese
zeit! (patriotisk canzon, 1850), den episka
dikten Cordula (1851; 2:a uppl. 1855) samt de
reflexionstyngda romanerna Nach der natur (1850;
2:a uppl. 1851) och Aus der junkerwelt (1851),
alla tecknande frihetens strid mot förtrycket.
Hauenstein [-stajn]. 1. Två pass, der Obere
H. (734 m.) och der Untere H. (635 m.), i
schweiziska Jura, hvilka förmedla trafiken
emellan Basel och det inre Schweiz. Genom det
senare går en järnväg (2,5 km. lång tunnel)
mellan Basel och Olten. — 2. Stad i Baden, vid
öfre Rhen och järnvägen Konstanz—Mannheim. 191
inv. (1900). Tysklands minsta stad.
J. F. N.
Hauer, Franz von, österrikisk geolog, f. 1822
i Wien, d. där 1899, blef 1849 förste geolog
vid den då inrättade geologiska riksanstalten,
utnämndes efter Haidinger till chef för densamma
1866, vardt 1885 intendent vid naturhistoriska
riksmuseet i Wien och 1892 lifstidsledamot af
herrehuset. H:s vetenskapliga undersökningar
hänföra sig till Österrikes geologi och
paleontologi. Utom bidrag till geologiska
riksanstaltens och kejs. akademiens skrifter
utgaf H. bl. a. Die cephalopoden des
Salzkammerguts (1846), Geologische
uebersicht der bergbaue der österreichischen
monarchie (1855; tills. med Fötterle),
Geologische uebersichtskarte von Siebenbürgen
(1861), Geologische uebersichtskarte der
österreichisch-ungarischen monarchie (i 12
blad, 1867—71) och Geologische karte von
Oesterreich-Ungarn (1875; 5:e uppl. 1896)
samt redigerade Wienmuseets "Annalen"
1886—96. Minnesskrift af Böhm von Böhmersheim
1899.
Hauerit Haidinger, miner., ett vanligtvis i
reguljära oktaedrar (isomorft med pyriten)
kristalliserande blände af sammansättningen Mn
S2. Förekommer vid Kalinka i Ungern och Raddusa
på Sicilien.
A. Hng.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
