Print (PDF) - On this page / på denna sida - Haushofer, Max - Haujärvi - Hausmann, Johann Friedrich Ludwig - Hausmann, Robert - Hausmannit - Hausrath, Adolf - Haússa. Se Haúsa - Hausse - Hausse - Haussier. Se Hausse - Haussmann, Georges Eugène - Haussonville, Joseph Othenin Bernard de Cléron, grefve d´H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i München. 1875--81 representerade han München i bajerska landtdagen. H. var en originell, mångsidigt begåfvad personlighet, lifligt verksam som vetenskaplig, populariserande och skönlitterär skriftställare. Bland hans många arbeten må nämnas Lehr- und handbuch der statistik (1872; 2:a uppl. 1882), Grundzüge der politischen ökonomie (3 afd., 1873; flera uppl.), Der industriebetrieb (1874; 2:a uppl. 1904), Der moderne sozialismus (1896), Gedichte (1864; 2:a uppl. 1866), den dramatiska dikten Der ewige jude (1886; 2:a uppl. 1894), berättelsesamlingen Geschichten zwischen diesseits und jenseits (1888), Tirol und Vorarlberg (1899; 2:a uppl. 1903), Oberbayern (1900). Hausjärvi, socken i Hauho härad, Janakkala domsaga, Tavastehus län (Finland). Areal 518,6 kvkm. 10,650 inv. (1901). H. utgör i kyrkligt afseende ett imperiellt pastorat af 2:a kl., hörande till Tavastehus prosteri af Borgå stift. O. I. (A. G. F.) Hausmann, Johann Friedrich Ludwig, tysk mineralog, f. 1782 i Hannover, d. 1859 som professor i teknologi och bergsvetenskap i Göttingen (sedan 1811), utöfvade stort inflytande på sin vetenskaps utveckling. H. författade bl. a. Reise durch Skandinavien (5 dlr, 1811--18), Handbuch der mineralogie (3 bd, 1812; nya uppl. 1828 och 1847), där han offentliggjorde ett eget mineralogiskt system, Ueber die bildung des Harzgebirges (1842), där han öfvergaf sin äldre neptunistiska ståndpunkt och modigt omfattade den plutonistiska, och den intressanta skriften Ueber die durch molecularbewegungen in starren leblosen körpern bewirkten formänderungen (1856). (A. Hng.) Hausmann, Robert, tysk violoncellist, f. 1852, utbildad i Berlin och hos Piatti i London, blef 1876 lärare vid musikhögskolan i Berlin och 1879 medlem af Joachims stråkkvartett samt erhöll 1884 professors titel. På konsertresor och i sin öfriga verksamhet har han vunnit ett namn som en af de gedignaste cellokonstnärerna. Hausmannit, miner., ett efter den tyske mineralogen J. F. L. Hausmann (se d. o.) benämndt mineral af sammansättningen Mn2 Mn O4 och tillhörande spinellgruppen. Det kristalliserar i kvadratoktaedrar samt har järnsvart färg och metallglans med brunt streck. Osmältbart för blåsrör; ger med saltsyra klorgas. Eg. v. = 4,7--4,8; hårdhet = 5--5,4. Det förekommer på Harz, i Thüringen och i Sverige i urkalk vid flera värmländska grufvor, t. ex. Nordmarken, Långban, Pajsberg, Jakobsberg. Hausmannit nyttjas som manganrik beskickning vid järnsmältning. P. T. C.* Hausrath, Adolf, tysk protestantisk teolog, f. 1837 i Karlsruhe, blef 1861 docent i Heidelberg, 1864 assessor i evangeliska öfverkyrkorådet i Karlsruhe samt 1867 e. o. och 1872 ord. professor i teologi i Heidelberg. Hans arbeten äro Neutestamentliche zeitgeschichte (4 bd, 1868--74; 3 uppl.), hvaruti Der apostel Paulus (2:a uppl. 1872; "Aposteln Paulus", 1866) ingår, David Friedrich Strauss und die theologie seiner zeit (2 bd, 1877--78), Kleine schriften religionsgeschichtlichen inhalts (1883), Arnold von Brescia (1891), Peter Abälard (1893), Die Arnoldisten (1895), Aleander und Luther auf dem reichstage zu Worms (1897), minnesteckningar öfver J. Jolly (1899) och H. von Treitschke (1901), Richard Rothe und seine freunde (2 bd, 1902--06) och Luthers leben (2 bd, 1904--06). Liksom så många andra tyska lärda har H. författat "historiska" romaner (ofta under märket George Taylor), i hvilka kännedomen om tidsförhållanden och kostymer får ersätta skaldegåfvan (Antinous, 1880, 6:e uppl. 1886; Klytia, 1883, 6:e uppl. 1894, m. fl.). Haússa. Se Haúsa. Hausse [ås; sv. utt. hå'ss], fr. (af haut, hög). 1. Hand., stegring i priset på varor eller kursen på värdepapper, i synnerhet vid börsaffärer. -- Haussier [åssië], börsspekulant, som spekulerar på prisets eller kursens stegring. Jfr Baisse. -- 2. Mus., fransk benämning på frosch (se d. o.). Haussier. Se Hausse. Haussmann [åsma'n], Georges Eugène, baron, fransk administratör, f. 1809 i Paris, d. där 1891, blef advokat och 1833 underprefekt, men förlorade vid 1848 års revolution sin tjänst. Under prins Napoleons presidentskap beklädde han (1849--52) platsen som prefekt i tre departement, utnämndes 1853 till prefekt i Seinedepartementet, blef baron och fick 1857 plats i senaten. Med både energi och smak ledde H. de offentliga arbetena på Paris' försköning, genom hvilka hufvudstaden inom få år fullständigt omskapades. Gamla trånga och osunda kvarter nedrefvos och ombyggdes, nya bulevarder och parker anlades uti och omkring staden, en mängd offentliga byggnader uppfördes, vattenlednings- och kloakväsendet förbättrades -- anläggningar, som emellertid ådrogo Paris en skuldbörda af 848 mill. frcs, medförde dyra hyror och lefnadskostnader och därför, jämte H:s själfrådighet, vållade skarpa anfall bl. a. af Jules Ferry ("Comptes fantastiques d'H.", 1868). Då i jan. 1870 kabinettet Ollivier öfvertog styrelsen, blef H. aflägsnad från sin prefektplats. Han kallades 1871 till direktör i det ryktbara bankinstitutet "Crédit mobilier". 1877--81 representerade han Ajaccio i deputeradekammaren. På H:s initiativ och under hans beskydd utgafs "Histoire générale de Paris". Mémoires du baron H. utgåfvos i 3 bd 1890--93.
</img>
Haussonville [åslvi'l]. 1. Joseph Othenin
Bernard de Cléron, grefve d'H., fransk statsman
och historieskrifvare, f. 1809, d. 1884, egnade
sig som ung man åt den diplomatiska banan,
där han avancerade till legationssekreterare,
valdes 1842 till medlem af deputeradekammaren,
men drog sig efter februarirevolutionen (1848)
tillbaka till privatlifvet. Han uppträdde
som en bitter fiende till andra kejsardömet,
bekämpade Napoleon III:s politik i den i
Bruxelles utkommande "Bulletin français" och
gjorde 1863 gemensam sak med den republikanska
oppositionen. Efter freden i Frankfurt 1871
verkade H. som president i en förening med
uppgift att i Algeriet grunda kolonier för
utvandrare från Elsass och Lothringen. 1878
valdes han till senator på lifstid; i senaten
slöt han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
