- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
139-140

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haydn, Franz Joseph - Haydn, Johann Michael - Haydock - Haydon, Benjamin Robert - Haye, La - Hayem, Georges - Hayes, Rutherford Birchard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

instrumenten samt gaf åt personligheten, det
konstnärliga jaget, ett friare och trognare uttryck. En af
hans hufvudförtjänster — företrädesvis i sonatformen,
där Stamitz och Emanuel Bach voro hans
närmaste föregångare — är utbildningen af det fria
tematiska arbetet. Man känner, till hvilken höjd
Beethoven bragt denna konst, men bör icke glömma,
i hvilken betydlig grad H. varit hans förebild. I
denna punkt går steget direkt från H. till Beethoven,
nära nog med öfverhoppande af Mozart, hvilken
däremot å sin sida utbildat kontrastverkan inom
sonatformen, medelst kraftigt betonande af det s. k.
sångtemat. Ännu mera ursprunglig än i symfonierna
är H. i sina kvartetter. Man får nämligen ej
förgäta, att de symfonier, ur hvilka vi numera
företrädesvis känna H., de 12 s. k. engelska, alla äro
skrifna efter Mozarts och insupit ej så litet af dennes
fördjupade instrumenteringskonst. I kvartetten
däremot erkände Mozart själf H. för sin lärare, och O.
Jahn säger, att ”kvartetten var H:s naturenliga sätt
att uttrycka sina känslor”. Beträffande innehållet i
H:s musik voro starkt upprörda eller dystra
själstillstånd, stora lidelser och vidtfamnande idéer
honom främmande. Hans konstnärliga och mänskliga
organisation befryndade sig bäst med ett angenämt
och lätt, ehuru städse sinnrikt spel öfver antingen
lugna och ljufva eller muntra och lifliga känslor, men
icke med ett försänkande i människohjärtats innersta
hemligheter eller i lösningen af tillvarons problem.
Dock öfverträffar han vida sina samtida, äfven när
han anslår allvarliga och gripande toner. Oaktadt
H:s instrumentalstycken flyta så lätt, naturligt och
plastiskt fram, som vore de uppkomna af sig själfva
(i denna egenskap ha de i hela musikhistorien
icke någon öfverman, knappast något motstycke), så
var han likväl ingenting mindre än en snabbskrifvare,
utan komponerade alltid med stor omsorg och
flit. — Antalet af H:s verk är mycket stort.
Symfonier och uvertyrer skref han ej mindre än 125
(de tidigare blott för 2 oboer och 2 horn utom
stråkkvartetten); genom särskilda namn äro bekanta: den
”med pukslaget” (1791), den ”med pukhvirfveln”
(1795), ”militärsymfonien” (1794), ”Oxfordsymfonien”
(1788, uppf. vid H:s doktorspromotion),
”afskedssymfonien” (1772, som lyckades utverka
furst Nikolaus’ inflyttning till Eisenstadt efter en
sommarsejour, alltför lång för de stackars kapellisternas
hemlängtan), ”la chasse” (1780), ”barnsymfonien”
m. fl. Äfven instrumentalpassionen Die sieben
worte am kreuz
(skrifven för Cadiz, 1785) hör
ursprungligen till symfonierna och fick först senare
körer och soli; vidare räknade H. dit talrika divertissement,
kassationer etc. Därtill komma 31 konserter
för diverse instrument, 77 stråkkvartetter, 30 trior,
175 stycken för instrumentet baryton samt för eller
med klaver 20 konserter, 38 trior, 33 sonater m. m.
Bland vokalmusik må nämnas: 13 mässor, 13
offertorier, 1 Stabat mater, 2 tedeum, 4 Salve m. m.,
vidare oratorier och kantater (Il ritorno di Tobia),
24 operor (större sådana voro bl. a. La vera
costanza
och Ritter Roland), arior, sånger (däribland
österrikiska folksången), duetter, kanon och
harmoniseringar till skotska och walesiska melodier. En
till 80 bd beräknad kritisk totalupplaga af H:s
arbeten började utgifvas 1907 på Breitkopf & Härtels
förlag. H:s namnteckning meddelas i art. Autograf,
pl. II. — En marmorstaty öfver H. (modellerad
af Natter) aftäcktes i Wien 1887. — Jfr biografier
öfver H. af K. F. Pohl (1875—82, ofullbordad),
Reissmann (1879), Leopold Schmidt (1898), dansken
Hetsch (1901) och engelsmannen Hadden (1902).

2. Johann Michael H., den förres broder,
österrikisk tonsättare, f. 1737 i Rohrau, d. 1806 i
Salzburg, blef 1745 sopransångare i Stefanskyrkan i
Wien, 1757 biskoplig kapellmästare i Grosswardein,
1762 ärkebiskoplig orkesterdirektor i Salzburg och
senare konsertmästare samt domkyrkoorganist
därstädes. H. var en duktig musiker, mönstergiltig i
stämföringens konst, men saknade broderns geni;
den sistnämnde satte emellertid hans kyrkliga
kompositioner högre än sina egna. H. skref en mängd
mässor, gradualer, offertorier, responsorier, litanior,
kantater, oratorier, operor och smärre sångsaker;
dessutom en massa instrumentalkompositioner (som
stå betydligt efter broderns), såsom symfonier,
serenader, marscher, menuetter, kvartetter, partitor och
orgelpreludier. Minsta delen af allt detta är utgifven
(åtskilligt under broderns namn); det mesta har stannat
i manuskript till följd af H:s motvilja för dess
publicerande. Han var lärare åt bl. a. Karl Maria
v. Weber. H. blef 1804 led. af Mus. akad. i Stockholm.
1 o. 2. A. L.*

Haydock [he͡i′dåk], stad i engelska grefsk.
Lancaster. 8,575 inv. (1901). Kolgrufvor. I närheten
ett dårhus (H. Lodge).
J. F. N.

Haydon [he͡i′dən], Benjamin Robert,
engelsk målare, f. 1786, d. 1846, började 1804 sina
studier i Royal academy och fick 1810 ett första pris.
Men sedan hade han omväxlande framgång och otur
med sina bilder. Så blef t. ex. hans Macbeth
nedgjord af kritiken, och beställaren ville ej betala
honoraret. Men med Salomos dom skaffade H. sig åter
publikens gunst. Under utförandet af mer eller
mindre lyckade historiska taflor råkade han i allt
större ekonomisk förlägenhet; men medan han 1827
satt i bysättningshäktet, fick han uppslag till ett par
satiriska genretaflor i Hogarths stil, The mock
election
och The chairing of the members, hvilka
förvärfvade honom både ära och inkomster. Hans mest
populära målning torde vara Londonscenen The new
road
med folkvimlet utanför ”Punchs” redaktion (i
Nationalgalleriet). H:s själfbiografi och dagböcker
utgåfvos 1853 af T. Taylor.
C. R. N.*

Haye, La [la ä], franska namnet på Haag.

Hayem, Georges, fransk läkare, f. 1841,
professor i terapi i Paris 1879, har skrifvit ett
stort antal arbeten, särskildt rörande blodets
patologi, bl. a. Leçons sur les modifications du sang
sous l’influence des agents médicamenteux
(1882).
1873—98 utgaf han ”Revue des sciences médicales
en France et à l’étranger”.
R. T—dt.

Hayes [he͡i′ṡ], Rutherford Birchard,
Förenta staternas 19:e president, f. 4 okt. 1822 i
Delaware, Ohio, d. 17 jan. 1893 i Fremont, Ohio,
blef 1845 advokat och verkade från 1849 som sådan
i Cincinnati. Vid inbördeskrigets utbrott ingick H.
som frivillig med majors grad vid ett Ohio-regemente,
befordrades i okt. 1862 till öfverste och i mars
1865 till generalmajor. Han utmärkte sig i
flera drabbningar för lysande personlig tapperhet.
Invald i kongressen 1864, tog han säte där i dec.
1865 och blef snart en af det republikanska
partiets ledande män. I sin hemstat Ohio valdes han
till guvernör 1867, 1869 och 1875, då han mot den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 22:09:23 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free