Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hebreiska språket och litteraturen - Hebreisk fornkunskap - Hebreisk skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talmuds mischna (se nedan) föreliggande språket,
som kan betraktas som en fortsatt utveckling af
fornhebreiskan, och det moderna, på rent mekaniskt
sätt genom upptagande af en mängd främmande element
utbildade språk, som af lärda judar sedan 11:e
årh. åter infördes som bokspråk (jfr Rabbinska
språket och litteraturen). Då efter den
äldre hebreiskans utdöende samlingen af G. T:s
kanon närmade sig sin afslutning (jfr Bibel), började
judarna dels att kritiskt bearbeta och förklara
sina heliga skrifter, dels att öfversatta dem på olika
språk. Den äldsta öfversättningen är den s. k. "70
uttolkares" eller "Septuaginta" (LXX) till bruk för
grekisktalande judar i synnerhet i Egypten (i 2:a
årh. f. Kr ). Något senare uppstodo i Palestina och
Babylon, genom småningom skeende öfverarbetningar,
de arameiska öfversättningar eller parafraser,
som kallas targum (se d. o.). Den sista af
de judiska öfversättningarna är psalmtargumen (från
9:e årh.). Den kritiska bearbetningen och tolkningen
nedlades i den berömda talmud (se d. o.), hvars
egentliga text, den i 2:a årh. afslutade mischna,
är skrifven på hebreiska och hvars yngre del, den
först i 6:e årh. afslutade gemara, är skrifven
på ett hufvudsakligen arameiskt språk, talmudiskan.
De heliga skrifterna voro, liksom all semitisk
skrift, urspr. konsonantiska texter, och dessas nuv.
vokalisering, uttal, betoning och sångartade föredragningssätt
hvila på en tradition, som fortplantats
i de rabbinska skolorna. Först efter talmuds afslutning
(6:e årh.) blef denna tradition definitivt
fastställd och i skrift fixerad (i 7:e årh. e. Kr.)
genom judiska lärda, de s. k. massoreterna
(se d. o.), hvilka uppfunno ett noggrant detaljeradt
system af vokaler, accenter och diakritiska, öfver
och under textens konsonanter satta tecken. I 10:e
årh. började slutligen, under inflytande af arabernas
föredöme, hebreiskans grammatiska bearbetning. De
förste judiske grammatici voro R. Saadja, R.
Jehuda ben Chajjug (omkr. år 1000) och
R. Jona (omkr. 1030); de förnämste äro Abraham
ben Esra, vanligen kallad Ibn Esra
(d. 1167), och David Kimchi (d. efter 1235).
Bland de kristne grundlades den hebreiska språkkunskapen
af den berömde Joh. Reuchlin (d.
1522) och Joh. Buxtorf (d. 1629), hvilka dock
h. o. h. följde den judiska traditionen. Först i 19:e
årh. erhöll hebreiskan en fullt vetenskaplig behandling
genom W. Gesenius (d. 1842), H. v.
Ewald (d. 1875), J. Olshausen (d. 1882), J.
Fürst (d. 1873) m. fl. Det bästa hebreiska lexikonet
är Gesenius’ "Hebräisches und chaldäisches handwörterbuch
über das alte testament" (14:e uppl. utg.
af Buhl, 1905). En så vidt möjligt fullständig öfversikt
af alla i G. T. förekommande ordformer finnes
hos Mandelkern, "Veteris testamenti concordantiæ
hebraicæ atque chaldaicæ" (1896). De förnämsta
nyare hebreiska grammatikor äro författade af Stade
("Lehrbuch", 1879), König ("Lehrgebäude", 1881—97)
och Gesenius-Kautzsch ("Hebräische grammatik",
28:e uppl. 1908).
Hebreisk fornkunskap, detsamma som biblisk
arkeologi (se d. o.).
Hebreisk skrift. De bokstafsformer, med hvilka
såväl alla nu befintliga handskrifter af G. T. äro
skrifna som bibelupplagorna tryckta, äro icke de,
som allra först begagnades af hebréerna. Den oss
bekanta äldsta formen af hebreisk skrift finnes i
den s. k. Siloainskriften (se d. o.) från 8:e årh.
f. Kr., och med denna öfverensstämma i det allra
närmaste icke blott de judiska myntens typer (från
2:a årh. f. Kr.), utan äfven den urgamla Mesainskriftens
bokstafsformer (fr. 9:e årh. f. Kr.).
Denna fornhebreiska skrift är åter nästan identisk
med den feniciska skriften, den bekanta prototypen
till alla Europas alfabet. Ur denna stenskrift uppstod
tidigt, genom skrifning på mjukare material
(trädbark, skinn o. d.), en något smidigare typ,
hvilken samaritanerna efter sin skilsmässa från judarna
bibehöllo i sina handskrifter af Pentateuken,
under det att judarna småningom utbytte stenskriften
mot en arameisk skrifform. Ur denna senare
uppstod (antagligen i 3:e årh. f. Kr.) den nu allmänt
brukade s. k. kvadratskriften, som
äfven kallas "assyrisk skrift" och mera liknar arameiskt
alfabet, i synnerhet det palmyrenska, än
den urspr. hebreiska stenskriften. De judiska manuskripten
delas i två grupper: 1) de officiella synagogsrullarna,
hvilka innehålla blott Pentateuken i
konsonantisk text utan den massoretiska vokalsättningen
och alltid äro skrifna på särskildt beredt
pergament; 2) enskilda handskrifter i alla format
och af allt slags material, omfattande hela bibeln
eller delar däraf och ofta försedda med vokaltecken.
I alla dessa handskrifter är kvadratskriften fullkomligt
fast. Man åtskiljer blott två slag: den hos tyska
och polska judar brukliga spetsiga och lodräta "tamskriften"
(med orätt tillskrifven R. Tam, Raschis
dotterson) samt den af spanska och österländska
judar nyttjade, mera afrundade "välska skriften".
Men ur kvadratskriften utbildades sedermera dels,
för vetenskapens behof, den s. k. "rabbinska skriften",
med hvilken en stor del af den nyare hebreiska
litteraturen tryckes, dels den moderna "judiska kurrentskriften",
som allmänt nyttjas vid judarnas
korrespondens på hebreiska språket. — Hebreiska
alfabetet har 22 bokstäfver, hvilkas namn, form (i
kvadratskrift) och ljudbeteckning äro följande:
| Namn. | Form. | Ljudbeteckning. |
| Alef | א | ’ (svag aspiration) |
| Bet | ב | b, v |
| Gimel | ג | g |
| Dalet | ד | d |
| He | ה | h |
| Waw | ו | w (engelskt w) |
| Zajin | ז | z (tonande s, franskt-z) |
| Chet | ח | ch (tyskt ch) |
| Tet | ט | t (bildadt mot gommen) |
| Jod | י | j |
| Kaf | כ ,ך | k |
| Lamed | ל | l |
| Mem | מ ,ם | m |
| Nun | נ,ן | n |
| Samek | ס | s (tonlöst s) |
| ’Ajin | ע | (närmast liknande ett h, men med stämton) |
| Pe | ף,פ | p, f |
| Sade | צ, ץ | s (bildadt mot gommen) |
| Kof | ק | k(q) (bildadt mot bakre gommen) |
| Resch | ר | r |
| Sin | ש | s (vanligt), š (sch) |
| Taw | ת | t |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
