- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
177-178

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedberg, Frans Teodor - Hedberg, Tor Harald - Hedberg, John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sitt skriftställarskap och full af nya
arbetsplaner; på sin åttioårsdag hyllades han som
författarvärldens nestor, ett föredöme för alla yngre i
viljekraft och trofasthet mot sitt kall. — Hans
dotter Valborg Vilhelmina H., f. 23 nov.
1859 i Stockholm, har öfversatt från ryskan bl. a.
de flesta af Tolstojs arbeten. Hans son Bengt
Erland H
., f. 1868, är landskapsmålare
(representerad i Thiels galleri).

2. Tor Harald H., den föregåendes son,
författare, f. 23 mars 1862 i Stockholm, vardt 1880
student i Uppsala och 1883 filos. kandidat. Från
1897 och ett tiotal år framåt tillhörde H. "Sv.
dagbladets" redaktion, där han verkat förnämligast som
konst- och teateranmälare. H. uppträdde redan vid
unga år som författare. Hans debutarbete, Högre
uppgifter
(1884), visade, att han med lif och själ
anslutit sig till den då rådande realistiska riktningen
inom litteraturen, men redan i berättelsen Johannes
Karr
(1885), "en uppkomlings historia", framträdde
med en hos en så ung författare förvånande mognad
ett annat drag, hågen att fördjupa sig i och så
exakt och minutiöst som möjligt skildra de dunkla
rörelser i själens djup, som stundom, knappt
medvetna för de handlande personerna själfva, dock
oftare, än man tror, bestämma deras göranden och
låtanden. I berättelsen Judas. En passionshistoria
(1886) har H. till och med ej skytt att våga sig på en
"psykologisk gåta" af svåraste slag, nämligen en
med fyndighet och talang skrifven, men det oaktadt
ej öfvertygande förklaring af det själstillstånd och de
motiv, som drefvo aposteln Judas att förråda sin
mästare. Det s. å. å Dramatiska teatern uppförda
skådespelet En lifsgåta, för tungt och "novellistiskt"
behandladt, men som dramatisk lärospån värdt
erkännande, gjorde ingen lycka på scenen. I en mängd
följande arbeten, Skizzer och berättelser (1887),
Torpa gård
(1888; 2:a uppl. 1906), Noveller och
skizzer
(1889), Ett eldprof (1890) samt treaktsskådespelet
En tvekamp och Nya berättelser och skizzer
(1892), framträda en alltmer utbildad stil och i
allmänhet ett säkrare behärskande af uttrycksmedlen,
men de lida ock af en viss tyngd. Då V. von Heidenstam
i "Renässans" riktade ett angrepp mot de ideal,
som besjälat "realisterna", gaf H. i broschyren Glädje,
en fantasi
(1889) ett förträffligt skrifvet svar, hvari
han värdigt häfdade sin och sina meningsfränders
ståndpunkt. Vintern 1892—93 företog H. en resa till
Italien, hvilken han skildrat i En vinter i Södern,
reseminnen
(1893). S. å. uppfördes på Dramatiska
teatern hans enaktskomedi Nattrocken, hållen i en
betydligt lättare ton än hans föregående arbeten för
scenen. Sedermera skref han Farbror Agathon, med
flere noveller
(1894), Judas (dramatisering af hans
ofvan nämnda "passionshistoria", 1895), lustspelet
Guld och gröna skogar (s. å. uppf. å Dramatiska
teatern; tr. 1903), öfverflödande af kvickhet och godt
lynne (hufvudpersonen Winkler d. ä. är en af de bäst
tecknade typerna inom hela vår lustspelslitteratur),
Dikter (1896), en något ojämn samling, som dock
innehåller storslagna saker, exempelvis "Babelstornet",
samt den stora dramatiska dikten Gerhard
Grim
(1897), ett "idédrama", innehållande stora
poetiska skönheter och röjande samma idealt
anlagda, allvarligt sträfvande och högt syftande ande,
som tryckt sin prägel på H:s hela författarskap och
låtit honom framstå ej mindre som en litterär
karaktär än som en med framstående talang utrustad
skriftställare; vidare de båda smärre dramerna
Giorgione och Antonios frestelse (1901), den
djupsinniga, stundom symboliska samling af
lyriska dikter Sånger och Sagor (1903), det tankerika
fyraaktsdramat Amor och Hymen (1905), som med
skärande ironi behandlar en roués förhållande till
kärlek (som för honom intet annat är än rof) och
äktenskap, Ett hems drama (1906), en modern
äktenskapstragedi; Johan Ulfstierna (1907), ett
politiskt sorgespel, i hvilket H. med mycken framgång
poetiskt och dramatiskt utnyttjat motiv från
Finlands frihetskamp och skapat intressanta karaktärer
och som vann stor scenisk succés både i Sverige och
utlandet; samt Mikael (1908), det hätska enstöringsgeniets
bittra tragedi. — H. har äfven varit verksam
som framstående kritiker, särskildt af bildande
konst, och därvid intagit en mycket avancerad
ståndpunkt för den moderna riktningen; bl. a.
märkas konstnärsmonografierna Anders Zorn (1901
och 1906), Bruno Liljefors (1902 och 1906), Richard
Bergh
(1903) och Karl Nordström (1905) samt
Reseminnen och konststudier (s. å.). 1907 erhöll H.
ett af statens treårsstipendier för utmärkta
vitterhetsidkare.

3. Karl Birger H., den föregåendes broder,
dramatisk författare, f. 3 maj 1866, blef student
1884, var någon tid skådespelare samt skref ett par
med framgång gifna lustspel, af hvilka Hjärtats
begär
blifvit tryckt (1900), äfvensom en
novellsamling. Han har sedan 1900 varit förste regissör
vid Svenska teatern i Stockholm samt haft sig
anförtrodd uppsättningen af dess mera litterära
repertoar.
1. A. F. (K. W—g). 2. J. A. R—m. (K. W—g.)

Hedberg, John, baptistpredikant, filantrop, f.
23 maj 1854 i Askersunds landsförsamling, där
fadern var landtman. H. deltog i jordbruksarbetet,
tills han vid sjutton års ålder blef "omvänd" och
slöt sig till baptismen. Han tjänstgjorde 1871—74
som resepredikant och biträdande predikant, genomgick
1874—77 Betelseminariet samt var predikant
1877—79 i Göteborg och 1879—83 vid Salemskapellet
i Stockholm och pastor vid Ebeneserförsamlingen
å Södermalm där 1883—1905. Vid sidan af
sin prästverksamhet egnade han en mycket stor del af
sina krafter åt de fattiges hjälp ("Fattigprästen på
Söder"). Såsom enväldig inom Kristna sedlighetsföreningen,
hvars ordf. han var, utöfvade han i
dess namn en längre tid detta arbete. Med det lilla
kapital, som stod till föreningens förfogande, och
understödd af rikligt inströmmande gåfvor, som hans
energiska ifver i tal och skrift skaffade, sände han
sedan 1896 i alltjämt växande skaror barn ur dåliga
hem i Stockholm till landet för att rädda dem; och
för att mottaga dessa barn inköptes i föreningens
namn fastigheter på landet eller bereddes hem i
familjer. Inom baptistförsamlingen ansågs H:s
alltmer kring sig gripande barmhärtighetsarbete lända
församlingen till skada, hvarför han 1905 ställdes
i valet mellan att lämna sin pastorsplats eller
välgörenheten. Han valde det förra, och han har i
Stockholm, samtidigt med att han skänkt råd och
hjälp, i form af mat och kläder, åt tusentals äldre
nödlidande, kraftigt fortsatt sitt stora barnräddningsverk
utan hänsyn till bekännelse, ålder eller
kön och utan något som helst bidrag af stat eller
kommun, uteslutande i förlitande på frivilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free