- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
199-200

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Adolf - Hedin, Sven Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ang. arbetstiden i bagerier (1895—96), om
lagstiftning mot s. k. trucksystem (1896),
om fångarbetet (1896, 1904), om kvinnlig
yrkesinspektion (1902), om kommunalisering af
vissa företag (1903), om ett statsdepartement
för arbetarlagstiftning (1905), om lokalt
veto (1894), revision af strafflagen (1883)
och lösdrifvarlagen (1892), om främmande
trosbekännares frihet från beskattning
till statskyrkan (1885—86), om utredning af
antalet vanföra och lytta (1904) etc. Åt
undervisningsfrågor egnade han ock sitt
intresse. Han biträdde verksamt vid uppgörande
1869 af förslag till ett universitet i Stockholm
och kämpade med öfverlägsen energi och talang i
främsta ledet bland motståndarna till latinets
förhärskande ställning i skolorna, bl. a. genom
skriften Om latinherraväldet (1883). Han
väckte förslag om ett fast docentstipendium i
slaviska språk i Uppsala (1883), inrättande
af ett undervisningsdepartement, hvarvid de
kyrkliga ärendena skulle öfverflyttas till
Justitiedepartementet (1884—85), anslag till
militäröfningar i folkskolan (1886), kvinnliga
lärjungars tillträde till allm. läroverken
(1886). Märkligare förslag i öfrigt voro
motionerna om ett särskildt departement för
jordbruk, industri och handel (1885), begränsning
af utlännings rätt att besitta fast egendom
(1873), en samfälld förklaring om de nordiska
staternas principiella och permanenta neutralitet
(1899, 1902).

Från ungdomen varm skandinav och unionsvän,
deltog H. lifligt och lidelsefullt i unionella
debatter, ofta på ett sätt, som ådrog honom
mycken ovilja och svåra beskyllningar. I
en uppseendeväckande artikelföljd (1882)
förfäktade han, att norska riksrättsstriden
vore en rent inre norsk fråga. Första kammarens
afslag 1884 på H:s motion om ministeriella måls
föredragning spelade sedan en roll i de norska
förebråelserna mot Sverige. H. höll alltid på en
gemensam utrikesminister, men uppträdde 1893 mot
det af statsutskottet föreslagna uttalande om
riksdagens förvissning att få yttra sig, innan
något på det konsulära gemensamhetsförhållandet
inverkande beslut fattades. Likaså uppträdde
han med mycken skärpa mot förslagen 1895
om revision af unionsbestämmelserna och
kreditivens förhöjning. Han häfdade 1896 norska
flaggfrågans egenskap af en rent inre norsk
lagstiftningsfråga, som ej berörde Sveriges
rätt och unionen, och uppträdde 1899 mot talet
om "hemliga" befästningar vid Glommen. Hans
sista ord i riksdagen var ett afslagsyrkande på
förslaget om 100-millionerskreditivet vid 1905
års första urtima riksdag. Ett bref från honom
till Lövland 1905 om situationens allvar påstås
ha icke oväsentligt bidragit till att förmå de
norske underhandlarna i Karlstad att stämma ned
tonen för att undgå faran af ett krig.

Jämte ofvannänmda skrifter äro, utom ett
stort antal tidskriftsartiklar, tryckta
bl. a. Studentmötet i Lund och Köpenhamn 1862
(1863), Sveriges och Norges förening för
femtio år sedan
(1864), Lefnadsteckning öfver
August Blanche
(i "Blanches saml. arb.",
1870—72), Om literär eganderätt (1871),
Finsk och lapsk språkundervisning i Haparanda
(1873), Den östeuropeiska frågan (1876),
Franska revolutionens qvinnor (1879—80),
Tobaksbeskattningen (1880), Om skydd för
arbetarne mot yrkesfara
(1889), Studier i franska
revolutionens historia I. Halsbandsäfventyret

(1890), De ministeriella målen och unionen
(1892), Huruledes konsulatfrågan "angår" Sverige
(s. å.), Lokal sjelfstyrelse i fråga om
rusdryckslagstiftningen
(1894), Ludvig
XIV:s tidehvarf
(1895), Tal och skrifter (utg. af
V. Spångberg, 1904—05). Litt.: V. Spångberg,
"A. H., väktaren och förgångsmannen" (1901),
och Fr. Berg, "A. H." (1906).

illustration placeholder

5. Sven Anders H., brorson till H. 2, Asiafarare,
f. 19 febr. 1865 i Stockholm, blef student i
Stockholm 1885, filos. kandidat i Uppsala 1888
och filos. doktor i Halle 1892 efter studier
under F. von Richthofen i Berlin. Han reste 1885
till Baku som informator hos Nobel och utförde
1885—86 en resa därifrån genom Persien öfver
Teheran, Isfahan, Schiras och Buschir till
Basra, Bagdad, Hamadan och åter till Teheran
och Kaspiska hafvet, en resa, som han skildrat
i Genom Persien, Mesopotamien och Kaukasien
(1887). 1890 deltog han i Oskar II:s till schah
Nasr-ed-din affärdade beskickning, skildrad
i Konung Oscars beskickning till schahen af
Persien
(1891), och fortsatte 1890—91 sin färd
från Teheran genom Chorassan öfver Mesched till
Aschabad i Transkaspien, vidare till Buchara,
Samarkand, Taschkent, Kokan och Margelan
samt öfver Terek-davan-passet till Kaschgar,
hvarifrån han öfver Prsjevalsk vid Issik-kul
återvände till Taschkent och hem genom Kaukasien
och Ryssland. Denna färd har han beskrifvit
i Genom Khorasan och Turkestan (1892). 16
okt. 1893 började han sin tredje resa till
Asien, från Orenburg genom Kirgisstäppen till
Taschkent och Margelan, där han utrustade sin
första karavan för att under vintern rida öfver
Pamir, Stora Kara-kul, Murghab, Mus-tag-ata till
Kaschgar. Sommaren och hösten 1894 företog han en
forskningsfärd genom östra och mellersta Pamir
och undersökte därvid särskildt Mus-tag-atas
glaciärer samt försökte fyra gånger med jakar
och kirgiser bestiga detta berg, därvid uppnående
en höjd af 6,300 m., hvarpå han öfvervintrade i
Kaschgar. 17 febr. 1895 bröt han med 4 man och
8 kameler upp från Kaschgar österut i afsikt att
från Merket vid mellersta Jarkent darja korsa
den fruktade sandöknen Takla-makan. Han fann
under 13 dagar vatten, men under de 13 följande
intet, och då det medtagna vattenförrådet
räckte endast fyra dagar, gick karavanen under
i sandöknen, nästan hela bagaget förlorades,
och blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free