- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
253-254

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heidenstam, Karl Gustaf Verner von - Heider, Gustav Adolf - Heideridare. Se Hejderidare - Heidrek. Se Gestumblinde - Heidrun - Heigel, Karl August von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2:a uppl. 1900) visar en helt annan karaktär än
den första; den österländska koloriten och det en
smula vårdslösa i formgifningen voro borta och
ersattes af en innerlig svensk naturskildring
("Tiveden"), en skulptural och monumental stil,
öfverensstämmande med de stora ämnen och det
fördjupade känslolif, som utgör innehållet i
samlingens större dikter: den transcendentala
"Jairi dotter", dikten om hjärtats djupaste
konflikter, "Barndomsvännerna", hemkänslans
gripande lyrik ("Hemmet", "För mig finns ingen
väg från hemmets dörr"), den optimistiska sociala
framtidssynen "Sånger i kyrktornet" m. fl. öfver
hufvud egde "Dikter" en visionär styrka, en
plastisk säkerhet och en originell sinnrikhet
i uttrycket, hvarigenom de stå skäligen ensamma
i vår poesi.

Det återvändande till inhemska motiv,
den svenskhet i tonen, som spårades i denna
diktsamling, voro förebud om den riktning mot
det nationella, som är det mest framträdande
karaktärsdraget i Verner v. H:s hela senare
författarskap. Den genom sin strålande stil
fängslande uppsatsen Om svenskarnes lynne (i
"Ord och bild", 1896; särtryck s. å.) betecknar
det första medvetna litterära häfdandet af
svenskheten, på samma gång som den är en
träffande folkpsykologisk undersökning. Efter
historiska studier och en resa till Ryssland och
Turkiet började H. sitt historiskt romantiska
författarskap med berättelsesamlingen Karolinerna
(2 bd, 1897—98; ill. uppl. 1905; öfv. till
da. 1897—98, till fi. 1897, till ty. 1898 och
1906, till fr. 1901, till eng. 1902), en följd
af alltid åskådliga, delvis djupt tragiska,
delvis filosofiskt heroiska scener. Ehuru
dessa noveller och skildringar äro fristående i
förhållande till hvarandra, är deras gemensamma
syfte att ge en helhetsbild af en tid och en
sträfvan, som H. velat förhärliga såsom den
yppersta manifestationen af svenskt lynne i
historien. Karl XII:s gåtfulla personlighet
("Det befästa huset", "Lejonburen"), de svenskes
uthållighet och hjältemod ("På kyrkovallen",
"Vid rådsbordet"), deras kärlek till Sverige
och hemmets jord ("Bland svenska skären",
"Fångarna i Tobolsk") skildras med en lyrisk
fantasi och en fosterländsk känsla, som stiga
till apoteos ("En hjältes likfärd"). Teoretiskt
utvecklade H. vidare sin konstuppfattning
och sin nationella åskådning i några af de
spirituella och stämningsfulla essayerna
i Tankar och teckningar (1899), främst
"Inbillningens logik", "Ängelsborgen" och
"Det nationella som teori och känsla". Härtill
sluter sig Klassicitet och germanism. Några
ord om världsstriden
(1898; ty. öfv. 1900)
med sin framställning af de olika kulturernas
värde och framtid. S:t Göran och draken (1900;
ty. öfv. 1902) innehåller två dramatiska
och två episka stycken, samtliga i historisk
kostym, som behandla kärlekens och religionens
problem. Den svenska medeltidens märkligaste
religiösa personlighet skildras i Heliga
Birgittas pilgrimsfärd
(1901; 2:a uppl. 1907;
öfv. till da. 1901, till ty. 1903), som både
lodar Birgittas psykologi och målar tidens skick
i scenerier från Sverige och Italien. Skogen
susar
(1904; da. öfv. s. å.) rymmer smärre
sagor och berättelser af äldre och nyare datum,
dels alster af en fritt spelande inbillning, dels
etiskt manande som "Lasse Lucidors död". Därefter
påbörjade han utgifvandet af sitt hittills mest
omfattande verk, den stora historiska romancykeln Folkungaträdet,
af hvilken hittills två volymer utkommit, de
hvar för sig själfständiga Folke Filbyter
(1905; 3 :e uppl. 1908; da. öfv. 1905)
och Bjälboarfvet (1907; 2:a uppl. 1908;
da. öfv. s å.). Början är en ättesaga, rik på
fantastiskt storvulna scener, brokigt skiftande
som den skildrade perioden, brytningen mellan
hedendom och kristendom. Tidsskildringens rent
etnografiska grundval är nyttjad som suggestivt,
stämningsväckande medel; människoskildringen
är karakteristisk och egenartad. Andra delen
är på en gång konungasläktens och det svenska
folkets gemensamma häfder, där pittoreska
situationsbilder, en ur vårt landskap och vårt
lynne vuxen lyrik och en mäktig inspiration
samverka. Den svenska forn- och medeltidens
förhållanden utgöra också stoffet för hans
1908 utkomna liffulla och intressanta läsebok,
Svenskarna och deras hövdingar (mer än 30,000
ex.), hvilken ingår i en serie "Läseböcker för
Sveriges barndomsskolor".

Utom redan nämnda arbeten har H. äfven skrifvit
den mot det moderna restaureringsraseriet
riktade broschyren Modern barbarism (1894)
och den stora dikten Ett folk (2 uppl. 1902),
som dels har ett allmänt patriotiskt innehåll,
dels ett tendentiöst (för utvidgning af
rösträtten), och hvars eldande rytmer gjort
den älskad och ofta använd som högtidssång
(till musik af Stenhammar). H., som dels varit
bosatt på fädernegården Olshammar, dels i
Stockholm och på Djursholm, flyttade 1900 till
Naddö nära Vadstena. Han har många gånger vid
studentkårernas allmänna fester och andra stora
högtidstillfällen uppträdt som talare, hvarvid
hans anföranden präglats af stor nationell
optimism och modig arbetsglädje. H. har
varit ordf. i Svenska författarföreningen
och är ordf. i nämnden för Albert Bonniers
stipendiefond sedan dess stiftande. 1899 invaldes
han i Göteborgs Vet.- och vitt. samh. Se K. af
Geijerstam, "Efterlemnade skrifter" (1899),
R. G:son Berg, "Svenska skalder från nittitalet"
(1906), O. Levertin, "Diktare och drömmare" (2:a
uppl. 1908) och "Svensk litteratur", I (s. å.).
2. (L. S.) 3. R—n B.

Heider [ha’j-], Gustav Adolf, österrikisk
konsthistoriker, f. 1819, d. 1897, 1872—80
byråchef i undervisningsministeriet i Wien,
gjorde sig känd företrädesvis som forskare på
medeltidskonstens område; särskildt voro hans
studier riktade på medeltidens symbolik och
typologi. Bland hans arbeten må nämnas Ueber
thiersymbolik und das symbol des löwen in der
christlichen kunst
(1849) och Mittelalterliche
kunstdenkmale des österreichischen kaiserstaats

(1855-60; utg. i förening med Eitelberger
och Hieser).

Heideridare. Se Hejderidare.

Heidrek. Se Gestumblinde.

Heidrun, nord. myt., en get, som står på
Valhalls tak och biter af kvistarna på trädet
Lärad. Af getens spenar rinner så mycken mjöd,
att därmed fylles ett kar, som är så stort,
att alla enhärjarna däraf varda druckna.
Th. W.*

Heigel [ha’j-]. 1. Karl August von H., tysk
författare, f. 1835, d. 1905, var verksam som
tidningsman i Berlin och senare som dramaturg hos
Ludvig II af Bajern, skref noveller (Der weg zum
himmel,
1887) och teaterstycken (Marfa, 1876, Die
zarin,
1898)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free