Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heine, Heinrich - Heine, Johann Georg - Heine, Bernhard - Heine, Jacob von - Heine, Karl Wilhelm von - Heine, Thomas Theodor - Heineccius, Johann Gottlieb - Heinemann, Otto von - Heinemann, Wilhelm - Heinemann, Karl - Heinemann, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tavaststjerna, O. Hansson och Fröding, har
han utöfvat starkt inflytande. Af svenska
öfversättningar märkas K. H. Vallberg,
"Florentinska nätter" (1839), C. Renvall och
C. Collan, "Dikter i svensk öfv." (1849),
D. A. Kruhs, "H. H. Dikter i svensk tolkning"
(1877), H. A. Ring, "Sångernas bok" (1885)
och "Harzresan" (1889), Ida Nilsson, "Ur
sångernas bok jemte andra sånger" (s. å.) samt
"H. H. Sångernas bok. Ny öfv. af A. Victorin"
(1906). H:s dikter höra till de allra
mest tonsatta i världslitteraturen. Bland
dessa tonsättningar må nämnas de af Schubert,
Mendelssohn, Rubinstein och Söderman samt framför
allt R. Schumanns kongeniala tolkningar ("Du bist
wie eine blume", inalles tonsatt 160 ggr, "Ein
jüngling liebt ein mädchen", "Die lotosblume"
med sin utsökta indisk-romantiska stämning,
"Lorelei" m. fl.). Anmärkningsvärdt är H:s stora
inflytande på R. Wagner ("Flygande holländaren",
"Tannhäuser"). — Monument öfver H. ha utförts af
Hasselriis (se denne). En minnestafla har blifvit
uppsatt på det hus, där H. föddes i Düsseldorf.
A. F. (E. A—ie.)
Heine [ha’jne], 1. Johann Georg H.,
tysk ortoped, f. 1770, d. 1838, vann som
kirurgisk instrumentmakare vid universitetet
i Würzburg (sedan 1798) stort erkännande genom
sina förträffliga bandage af alla slag och
upprättade sedermera ett ortopediskt institut,
hvilket snart erhöll stort anseende. För sina
förtjänster om ortopedien i Tyskland utnämndes
H. 1824 till demonstrator i ortopedi och assessor
vid medicinska fakulteten i Würzburg. 1829
inrättade H. i Haag ett ortopediskt institut
i förening med sjöbad; men hans insikter i
inre sjukdomars behandling voro icke stora,
och hela anstalten råkade i misskredit. —
2. Bernhard H., den föregåendes brorson,
tysk kirurg, f. 1800, d. 1846, öfvertog 1829
ledningen af farbroderns ortopediska anstalt,
som genom H:s djupa insikter i kirurgi vann
ytterligare anseende. 1830 framlade han för
medicinska fakulteten i Würzburg sitt osteotom
(ett instrument afsedt för öppnande af ryggraden
och i allmänhet för alla operationer å ben),
hvilket vann det allmännaste erkännande öfver
hela Europa och förvärfvade H. det montyonska
priset (1835). I anslutning till de operationer
H. med detta instrument utförde anställde han
försök på lefvande djur öfver benbildningens
beroende af benhinnan, hvilka försök såväl för
fysiologien som för hela den operativa kirurgien
varit af den största betydelse. För dessa
arbeten erhöll han 1838 åter det montyonska
priset. 1833 kallades han till honorarie
professor och utnämndes några år senare till
ord. professor i experimental-fysiologi vid
universitetet i Würzburg. — 3. Jacob von H.,
den föregåendes kusin, tysk ortoped, f. 1800,
d. 1879, studerade ortopedi hos farbrodern, blef
1827 med. doktor och ledde 1829—65 i Kannstatt
en ortopedisk anstalt, hvilken inom kort vann
stort anseende. Därjämte uppträdde H. som
vetenskaplig författare: bl. a. meddelade han
närmare kännedom om den spinala förlamningen hos
barn: Beobachtungen über lähmungszustände der
unteren extremitäten (1840; 2:a uppl., Spinale
kinderlähmung, 1860), samt om vissa slag af
luxationer: Ueber spontane und congenitale
luxationen (1842). — 4. Karl Wilhelm von H., den
föregåendes son, tysk kirurg, f. 1838, d. 1877,
blef 1865 assistent och docent vid universitetet
i Heidelberg, 1868 e. o. professor där och 1869 professor
i kirurgi vid universitetet i Innsbruck. En
frukt af hans verksamhet där är hans utmärkta
arbete öfver hospitalsbranden. 1873 öfvertog
H. ledningen af en kirurgisk klinik i Prag,
där han genom sin stränga tillämpning af den
antiseptiska sårbehandlingen kan sägas ha bildat
en vändpunkt.
R. T—dt.
Heine [ha’jne], Thomas Theodor, tysk tecknare,
f. 1867 i Leipzig, studerade i Düsseldorf och
en kort tid i München, där han är bosatt. Han
lämnade först teckningar till "Fliegende
blätter", men har sedan hufvudsakligen verkat
i "Simplicissimus". Hans politiskt satiriska
fantasier liksom hans ironiska, ibland kallt
hånfulla interiörer ur kälkborgarlifvet äro hvar
i sin art förstklassig konst. Hans teckningssätt
är intressant i sin starka stilkänsla och
sin hvassa, öfverlägsna karakterisering,
sin smidighet, ibland också i det minutiösa
detaljutförandet. H. har utgifvit flera
album med teckningar. Han har äfven utställt
målningar i olja, både landskap, porträtt och
figurkompositioner, oftast stiliserade och utan
målerisk känsla — Före soluppgången (stämning
från ett fabrikskvarter i en storstad),
Frestelsen, Öfvergående moln m. fl. Det han
har att säga, uttalar han bäst i svart och
hvitt. Jfr monografi af E. Hermann (1904).
G—g N.
Heineccius [hajne’kksius], Johann Gottlieb,
tysk humanist och rättslärd, f. 1681,
d. 1741, professor i Halle i filosofi 1713,
i juridik 1720 och efter några års verksamhet
vid andra universitet (1723—33) ånyo professor
i Halle i båda dessa discipliner. H. är
en af 1700-talets mest framstående tyska
jurister. Hans samlade arbeten Opera ad universam
jurisprudentiam, philosophiam et litteras
humaniores pertinentia utgåfvos 1744—49.
Rld.
Heinemann [ha’j-], Otto von, tysk historiker,
f. 1824 i Helmstedt, d. 1904 i Wolfenbüttel,
blef 1856 professor vid gymnasiet i Bernburg,
1868 öfverbibliotekarie i Wolfenbüttel och var
äfven historielärare vid tekniska högskolan
i Braunschweig. Bland H:s skrifter märkes
Geschichte von Braunschweig und Hannover (3
bd, 1884—92). Han utgaf "Codex diplomaticus
Anhaltinus" (6 bd, 1867—83) och "Die
handschriften der herzoglichen bibliothek zu
Wolfenbüttel" (8 bd, 1884—1904). — H:s son
Lothar von H., f. 1859 i Braunschweig, d. 1901
i Tübingen, där han sedan 1898 var professor i
historia, skref bl. a. Geschichte der normannen
in Italien (bd I, 1894).
Heinemann [ha’j-], Wilhelm, tysk porslinsmålare,
bosatte sig i Stockholm omkr. 1830 och utförde
där en mängd särdeles utmärkta prydnadsmålningar
på s. k. paradkoppar, dels porträtt, dels
landskap och utsikter, i hvilka han ypperligt
kopierade Fahlcrantz m. fl. Hans arbeten
voro mycket eftersökta. H. lämnade Stockholm
omkr. 1841.
—rn.*
Heinemann [ha’j-], Karl, tysk
litteraturhistoriker, f. 1857, sedan 1882
öfverlärare vid gymnasiet i Leipzig, var
1892—93 redaktör af "Blätter für literarische
unterhaltung" och erhöll 1899 titeln
professor. H. har författat Goethes mutter
(1891; 7:e uppl. 1904), Goethe (2 bd, 1895; 3:e
uppl. 1903) och utgifvit en kommenterad upplaga
af Goethes arbeten (1900 ff.), Klopstocks oden m. m.
Heinemann [ha’j-], Alexander, tysk sångare
(baryton), f. 1873 i Berlin, lärare vid Sternska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
