Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helgesandsholms beslut - Helgeandshus - Helgeandskloster - Helgeandsorden - Helgeaner - Helgedomarkar. Se Relikgvmma - Helgeflundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A. Åström, "Skaraborgs läns kvarnkommissions
domar" (i "Ekon. tidskr.", 1902), och
B. H. Dahlberg, "Till frågan om vattenregalet
och 1697 års kvarnkommission" (ibid., 1905).
N. H. (K. G. Wn.)
Helgeandshus (lat. Domus Sancti spiritus),
ej att förblanda med Helgeandskloster (se
Helgeandsorden), kallades under
medeltiden f. ö. rätt olika organiserade
stiftelser för vård af fattiga sjuka (med
undantag af spetälska, som vårdades i särskilda
hospital), ålderstigna och icke arbetsföra,
tillika hem för vägfarande. Förebild var
johannithospitalet i Jerusalem. Helgeandshusen
voro icke som Helgeandsklostren förenade
i någon gemensam organisation; de stodo än
under prästerlig ledning, än under vederbörande
stads tillsyn. Vården om de fattige och sjuke
bestreds af broderskap af män och kvinnor, som
lefde under en af biskopen stadfäst regel. I det
medeltida Sverige funnos helgeandshus i Uppsala,
Stockholm (jfr Helgeandsholmen), Västerås,
Arboga, Nyköping, Linköping, Söderköping,
Skeninge, Vadstena, Jönköping, Kalmar, Visby,
Skara, Växjö och Åbo samt i Skåne i Lund,
Malmö (mellan 1474 och 1480 ombildadt till ett
Helgeandskloster), Landskrona, Ystad, Åhus,
Vä och Falsterbo. Litt.: Lindbæk och Stemann,
"De danske helligaandsklostre" (1906).
T. H—r.
Helgeandskloster. Se Helgeandsorden 1.
Helgeandsorden. 1. Munkorden för sjukvård,
stiftades af Guido af Montpellier (d. 1209), som
mellan 1170 och 1180 i sin födelsestad grundade
ett åt den helige ande invigdt hospital samt ett
brödraskap för sjukvård. 1198 egde stiftelsen
11 hospital, hvaraf 2 i Rom. Redan då nämndes
två slag af ordens medlemmar, lekbröder och
präster. I de större klostren (Helgeandskloster)
funnos senare äfven systrar. De af stiftaren
fastställda föreskrifterna äro lånade från
johanniterna, och hela brödraskapet kan
karakteriseras såsom borgerliga johanniter. Deras
hospital voro ej egentliga sjukhus, utan
äfven afsedda för fattiga, vägfarande,
barnaföderskor och hittebarn; särskildt
är vården om de sistnämnda karakteristisk
för orden. Längre fram under medeltiden voro
hospitalen i öfvervägande grad vårdanstalter för
gamla, svaga och icke arbetsföra. 1204 upplät
Innocentius III åt Guido och hans brödraskap
hospitalet San Spirito in Sassia i Rom, som
blef ordens moderkloster. Samtidigt ställdes
den nya stiftelsen under påfvens uppsikt,
så att Innocentius kan anses som dess andre
stiftare. Någon större utbredning nådde
Helgeandsorden aldrig; under sin glanstid
synes den ha omfattat omkr. 150 kloster. På
1300-talet delades orden i provinser under
provinsialpriorer. Alltifrån början synas ordens
prästbröder ha följt Augustinus’ regel jämte
sina särskilda statuter; Eugenius IV inskärper
ånyo denna regel. Ordenstecknet var ett tolfuddadt
dubbelkors. I de nordiska länderna synes
orden ha haft sju kloster, hvaraf i Danmark sex
(Köpenhamn, Aalborg, Faaborg, Malmö, Nakskov
och Randers) och i Sverige ett, Söderköping,
urspr. ett S:t Göranshospital, som 1498—1500
inträdde i Helgeandsorden, men som dock synes
ha stått oberoende af provinsen Dacia. Litt.:
Heimbucher, "Die orden und kongregationen der
katholischen kirche" (1896) samt Lindbæk och
Stemann, "De danske helligaandsklostre" (1906).
2. (Fr. Ordre du Saint-Esprit), fransk
riddarorden, stiftad 1578 af konung Henrik III
till minne af, att hans tronbestigning (1574)
inträffat på pingstdagen, den dagen, då den
hel. ande utgöt sig öfver apostlarna. Antalet
medlemmar var bestämdt till 100, af hvilka 9
tillhörande andliga ståndet. Ordenstecknet var
ett gyllene, fyrarmadt, hvitemaljeradt kors,
prydt med en bild af den helige ande (dufva,
på baksidan S:t Mikaels bild) och buret i
bredt, blått band (cordon bleu). Denna orden,
hvilken räknades som den förnämsta i Frankrike,
upphäfdes 1792, förnyades vid restaurationen
1814, men upphäfdes åter af Ludvig Filip 1831.
1. T. H—r.
Helgeaner, en af f. d. baptistpredikanten Helge
Åkesson (d. 1904) från Skåne bildad sekt, som
f. n. räknar något mer än 100 i vårt land spridda
församlingar. De ha ock upptagit namnet
fribaptister för att därmed utmärka sin
särställning från baptistsamfundet. Åkesson,
som lämnade detta samfund på 1870-talet,
gjorde vidsträckta resor i större delen
af landet. Genom sitt arbete verkade han
splittrande och förödande, särskildt bland
baptisterna. Största tillslutningen fick han
i södra Sverige, på Gottland och Dalarna. I
Stockholm finnes en församling. I sin ungdom
hade Åkesson åtnjutit någon skolbildning och
uppträdde därför som författare, särskildt i den
af honom utgifna tidskriften "Upplysningens vän"
och i en ny öfversättning af nya testamentet.
Åkesson hyllade ultra-evangeliska åsikter,
förnekade Jesu ställföreträdande lidande och höll
före, att människan i sin sträfvan efter helgelse
kunde nå syndfri fullkomlighet. Predikanter
borde ej genom skolbildning danas för sitt kall
eller åtnjuta en bestämd lön. Evighetsstraffen
förnekas. All organisation för missionens
bedrifvande bekämpas. Dock ser det ut, som
om samfundet efter Helges bortgång lämnat en
del af hans åsikter. Det uppgifves t. o. m.,
att en hel del af dess predikanter åtnjuter
fast lön. Dessutom äro församlingarna förenade
genom en årligen sammanträdande konferens. En del
helgeaner har utvandrat till Heliga landet. Denna
omständighet och f. ö. sektens egenart ha
inspirerat Selma Lagerlöf till författande af
"Jerusalem". Jfr Dissenterskattekommitténs
utlåtande och förslag I, 79 och dess tabeller.
C—th.
Helgedomakar. Se Relikgömma.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
