- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
317-318

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heliga krig - Heliga kdllor. Se kdllkult - Heliga landet. Se Palestina - Heliga ligan - Heliga Marias af Betlehems riddar- och hospitalitorden. Se Betlehemiter 2 - Heliga natten - Heliga romerska riket af Tyska nationen - Heliga sakramentets kongregation. Se Dominikanorden - Heliga skaran - Heliga skrift. Se Bibel - Heligas samfund, De. Se Helga manna samfund - Heliga stolen - Heliga synoden. Se Grekisk-katolska kyrkan, sp. 225, Grekland, Rumänien och Ryssland - Heliga Treenighetens toskanska eremiter. Se Augustiner - Heliga Treenighetens brödraskap - Heliga Trefaldighets dag. Se Trefaldighetssvndag - Heliga Trefaldighets församling. Se Bondkyrka - Heliga tre kungar - Heliga träd. Se trädkult - Heliga veckan. Se Peskvecka - Helige. Se Helgon - Helige anden, Den

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det tredje heliga kriget (357—346 f. Kr.) var
en fejd mellan tebaner, lokrer, tessaler m. fl. å
ena sidan och å den andra återigen fokierna, hvilka
denna gång anklagades för att ha tillegnat sig
och uppodlat ett åt den delfiske guden helgadt
område. Detta krig, hvilket fördes med den största
förbittring och slutade med fullständig sköfling af
de flesta fokiska städer, blef ödesdigert för hela
Grekland, emedan de förbundne, ur stånd att på
egen hand kufva fokiernas motstånd, inkallade
konung Filip II af Macedonien som utförare af
amfiktyonernas beslut och sålunda gåfvo honom ett
efterlängtadt tillfälle till inblandning i Greklands
angelägenheter. Det fjärde heliga kriget fördes
(339, 338 f. Kr.) enligt amfiktyonernas uppdrag af
konung Filip mot den lokriska staden Amfissa, som
beskylldes för att ha inkräktat på det delfiska
tempelområdet.
A. M. A.

Heliga källor. Se Källkult.

Heliga landet. Se Palestina.

Heliga ligan (it. Liga santa), namn på åtskilliga
förbund under 1500- och 1600-talet. De förnämsta
voro den mot Frankrike riktade heliga ligan 1511
mellan påfven Julius II, Ferdinand den katolske
af Spanien, republiken Venezia och (efter en tid)
Henrik VIII af England; heliga ligan i Cognac
(se d. o.) 1526, som ingicks mellan Frans I af
Frankrike, påfven Klemens VII, republiken Venezia
och Francesco Sforza emot kejsar Karl V samt
heliga ligan i Nürnberg 1538, bildad af tyske
konungen Ferdinand och de katolske furstarna i
Tyskland till motvikt mot schmalkaldiska förbundet.

Heliga Marias af Betlehem riddar- och hospitalitorden. Se Betlehemiter 2.

Heliga natten, målarkonstens framställning af
Jesu födelse i Betlehem. Särskildt berömd är
Correggios (se d. o.) Herdarnas tillbedjan ("La
notte") i Dresdens galleri.

Heliga romerska riket af tyska nationen (lat.
Sacrum imperium Romanum nationis Germanicæ,
ty. Heiliges römisches reich deutscher nation), tyska
rikets officiella namn åren 962 (då Otto I kröntes
till romersk kejsare i Rom)—1806. Se vidare Tyskland.

Heliga sakramentets kongregation. Se Dominikanorden.

Heliga skaran (grek. hieros lochos) kallades i
det forna Tebe en af Pelopidas (omkr. 378 f. Kr.)
organiserad stamtrupp af 300 unga män ur de bästa
familjer och alla framstående genom tapperhet,
styrka och stridsvana. Denna skara, hvars alla
medlemmar voro parvis förbundna genom en sannolikt
erotiskt färgad vänskap, hölls på statens bekostnad
ständigt under vapen och öfning. Dess bestämmelse
var från början att försvara borgen Kadmeia, men
sedermera deltog den med utmärkelse äfven i egentliga
fältslag. Under Pelopidas’ befäl bidrog den
väsentligen till segrarna vid Tegyra (376) och
Leuktra (371). Den stupade till sista man i slaget
vid Chaironeia (338) och erhöll en i senare tid
återfunnen gemensam graf. Samma namn antogs af en
under grekiska frihetskriget (1821) af Ypsilantis
sammanbragt friskara, hvilken nästan fullständigt
nedgjordes i slaget vid Dragasani.
A. M. A.

Heliga skrift. Se Bibel.

Heligas samfund, De. Se Helga manna samfund.

Heliga stolen, påfliga stolen; påfvedömet.

Heliga synoden. Se Grekisk-katolska kyrkan,
sp. 225, Grekland, Rumänien och Ryssland.

Heliga Treenighetens toskanska eremiter. Se Augustiner.

Heliga Trefaldighetens brödraskap. Se Oratorianer.

Heliga Trefaldighets dag. Se Trefaldighetssöndag.

Heliga Trefaldighets församling. Se Bondkyrka.

Heliga tre konungar kallas i den kristna sagan
de tre vise männen (magerna), hvilka, enligt den
bibliska berättelsen (Matt. 2: 1—12), ledda af en
stjärna, kommo till Betlehem för att se den nyfödde
Messias. Deras antal uppgifves ej i bibeln, men
af tretalet af deras skänker slöt man, att de varit
tre. Den senare kristna traditionen förvandlade
magerna till konungar och gaf dem namnen
Melchior, Kaspar och Balthasar. De
betraktades som representanter för människosläktets tre
hufvudstammar (enligt bibelns etnologi): den
semitiska, den jafetiska och den hamitiska. Den yngste,
Balthasar, afbildas inom den kristna konsten som
etioper l. neger (jfr fig.). Man har i
gammaltestamentliga profetior (Ps. 72: 10; Es. 49: 7)
velat finna en häntydning om, att magerna skola
ha varit konungar. Dessa häntydningar ha gifvit
anledning till den form sagan antagit. Se vidare
Epiphania.
illustration placeholder
Heliga tre konungars tillbedjan, målning af Albrecht Dürer

(i Uffizierna, Florens).


Heliga träd. Se Trädkult.

Heliga veckan. Se Påskvecka.

Helige. Se Helgon.

Helige ande, Den (lat. Spiritus sanctus; grek.
to pneuma to hagion), teol., är i den kyrkliga
treenighetsläran beteckningen för den "tredje
personen i gudomen". — De i bibeln mötande utsagorna
och föreställningarna om Guds ande eller den Helige
ande (själfva detta, i N. T. vanliga, uttryck
förekommer i G. T. endast Ps. 51: 13; Es. 63: 11, 14)
äro af synnerligen rik och mångskiftande art. I
G. T. framträder anden framför allt som den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free