Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsingfors, (huvudstad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Nylands länsstyrelse. — H. är naturligtvis
hufvudpunkten för landets vetenskapliga,
litterära, konstnärliga och praktiska
föreningslif; där verka bl. a. Svenska och
Finska litteratursällskapen, Filharmoniska
sällskapet, Tekniska föreningen, Ekonomiska
föreningen, Finska vetenskaps-societeten,
Finska fornminnesföreningen, Finsk-ugriska
sällskapet, Societas pro fauna et flora fennica
och Historiska samfundet. I H. utgifvas öfver
40 finska och mer än 30 svenska periodiska
publikationer, däribland månadsskrifterna
"Finsk tidskrift" och "Valvoja" samt de dagliga
tidningarna "Hufvudstadsbladet", "Nya pressen",
"Helsingin sanomat" och "Uusi suometar".
Bland H:s vackra omgifningar må nämnas, ehuru
rätteligen ännu hörande till själfva staden,
Kaisaniemi park, numera i midten
af staden, vid Tölöviken, och Brunnsparken,
i s. ö., vid öppna hafvet, bägge försedda med
restauranger. Den förra, anlagd af staden på
1830-talet, innesluter jämväl universitetets
botaniska trädgård med dess växthus och bostad
för professorn i botanik. Brunnsparken blef
med stora kostnader samtidigt anlagd af ett
aktiebolag, som sedermera ofverlämnat området
åt staden. En betydlig del af parken (östra
delen) är numera afsöndrad till bostadstomter
med särskild byggnadsordning. Parken hyser en
bad- och brunnsinrättning, som utarrenderas af
staden. I ett af parkens villakvarter ligger
Cygnæus’ villa med dess till staden donerade
samlingar (se Cygnæus 1). N. v. om staden,
utanför de gamla tullarna, ligger, äfvenledes
sträckande sig till Tölöviken, den vackra och
vidsträckta Tölö park (Djurgården), som för
sin uppkomst och sitt förskönande har, liksom
Brunnsparken och andra vackra anläggningar i
stadens närhet, att tacka en enskild persons
(kommerserådet H. Borgström, hvars bröstbild
af W. Runeberg finnes i parken) stora intresse
och betydliga penninguppoffringar. I parken
finnes en trädgårdsskola, och på ett högt
berg är reservoaren för stadens vattenledning
uppmurad. Från samma berg har man den präktigaste
utsikt öfver hela den nedanför liggande
hafomflutna staden. — Bland de vackra holmarna
och öarna i stadens närhet förtjäna särskildt
att nämnas Degerö, Högholmen och Fölisön,
där natur och konst i förening skapat de mest
tilltalande taflor. Degerö var fordom skild från
fasta landet genom ett sund, men detta är numera
igengrundadt. En kanal, som genombryter ett smalt
näs, förmedlar ångslupstrafiken till de östra
hafsfjärdaraa. Bland på Degerölandet belägna
egendomar äro de förnämsta Degerö gård,
Turholm och Stansvik. Nya förstäder ha under
de två sista årtiondena uppstått, t. ex. det af
Sonck planlagda Fjälldal, Hermanstad och Majstad,
Åggelby och Grankulla. För öfrigt finnas på
en sträcka af flera mil längs de vackra inre
farlederna både åt ö. och v. sommarvillor
uppförda.
Konung Gustaf I:s älsklingsplan att anlägga
en stad på Sandhamn, en ö 7 km. utanför det
nuv. H., vardt i utförandet sålunda modifierad,
att en stad 1550 i själfva verket begynte
grundas på fasta landet invid Vanda ås utlopp
i Södernäsviken, på Helsingefors kungsgårds
mark, af borgare från Borgå, Ekenäs, Raumo och
Ulfsvik, de där dels genom öfvertalningar,
dels genom öppet våld förmåddes att i massa hit öfverflytta.
Den nya staden, som var afsedd att draga till sig den
"profiteliga" rysk-holländska handeln samt
utestänga denna från Reval och hvilken i
sådant afseende erhöll stapelrätt och en hop
andra förmåner (privilegier af 3 aug. 1569),
förkofrades väl i någon mån genom dessa åtgärder,
men syntes dock icke lofva att motsvara de
vidtgående förhoppningarna. Läget var i många
hänseenden ogynnsamt; och då detsamma icke
heller tillät det önskade befästandet af staden,
uppstod redan efter några år fråga om dennas
förflyttande till lämpligare plats. Sedan man
öfvergifvit besluten att förlägga den nya staden
först till Sandön (mellan dåv. H. och Borgå),
sedan till Södernäs udde, afstacks 1640 den
nya staden af landtmätaren Olof Rudbeck efter
ingenjör Anders Torstenssons ritning på H:s
nuv. plats, den mellan Södernäs udde och
Helsingenäs utskjutande Estnäs udde (Estnäs
skatan). Nya privilegier tillades staden af
förmyndarregeringen och bekräftades af drottning
Kristina (k. br. af 17 jan. 1651). Likaså fick
staden nytt vapen: en båt, stående i en fors,
där ofvanpå en förgylld krona i blått fält. Bland
historiska minnen, förbundna med det gamla H.,
är att anteckna den landtdag, som af Gustaf II
Adolf därstädes hölls 1616 och hvarvid finska
ständerna beviljade en gärd till afslutandet
af då pågående ryska krig. Gammelstaden
är fortfarande det gemensamma namnet på en
planlös komplex af byggnader från nyare tid, som
befinna sig på den förra stadens plats, omkr. 5
km. från den nyas, där emellertid ringa spår
antyda den forna tillvaron af en stad. Det är
f. ö. därifrån våra dagars H. tager vattnet till
sin nya vattenledning. Genom flyttningen hade
staden vunnit ett af de fördelaktigaste lägen med
två rymliga och förträffliga, af naturen själf
skyddade hamnar, men vidriga yttre förhållanden
— upprepade vådeldar, hungersår, pest och
krigsfaror — afbröto ständigt utvecklingen
och hindrade, i förening med andra icke
oväsentliga omständigheter, hvarje kraftigare
uppblomstring. Planer på H:s befästande hade ett
par gånger varit å bane, men förfallit. Men 1711
lät befälhafvande generalen i Finland Nieroth
uppkasta några batterier vid inloppet till H.,
och i april 1713 började gen.-maj. Armfelt till
försvar af de stora magasinen befästa staden,
men innan befästningarna voro färdiga, angrepo
ryssarna, och Armfelt antände 11 maj det af
sina invånare öfvergifna H., hvarefter det hölls
ockuperadt till fredsslutet (1721) af ryssarna,
som byggde en rektangulär bastionsbefästning med
2 midtbastioner rundt om staden m. fl. verk. 1739
års befästningskommission föreslog ett mindre
verk på Tullskatan samt skansar på några
holmar (se Sveaborg), förberedande arbeten
företogos 1740—41, och under kriget byggdes
1742 åtskilliga batterier på Tullskatan, vid
staden och på Helsingenäset. Men sedan hela
svenska hären 23 aug. 1742 kapitulerat vid H.,
hölls det besatt af ryssarna till fredsslutet
(1743). I sin defensionsplan för Finland
föreslog Aug. Ehrensvärd en dubbelfästning
Helsingfors-Sveaborg (se Sveaborg). Hvad staden
beträffar, fastställde K. M:t en af Ehrensvärd,
Liewen och Strussenfelt inlämnad dessein, enligt
hvilken H. skulle göras till en place d’armes
för hären, ett fäste uppföras på Broberget,
n. om staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
