Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helvig, Anna Amalie von - Helvin. Se Helvit - Helvit l. Helvin - Helvius Cinna - Helvoetsluis. Se Hellevoetsluis - Helxine. Se Polygonum - Hemacandra - Hemafibirt - Hemagoga. Se Hæmagoga - Hemalbumin. Se Järnmedel - Heman - Hemans, Felicia Dorothea f. Browne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och barnen, emedan Helvig befann sig i
brydsamma omständigheter. 1814 måste hon resa
öfver till Sverige, hvars tjänst hennes make året
förut plötsligt lämnat, för att ordna familjens
affärer och söka skaffa Helvig en svensk
pension. (Någon sådan erhölls ej, däremot uppbar
hon själf 1816—19 en pension af 300 rdr b:co af
behållna medel från Saint Barthélemy.) Under
denna andra vistelse här, som räckte till
juli 1816, gjorde hon nära bekantskap med
nyromantikerna i Uppsala och vardt särskildt af
betydelse för Geijer och Atterbom genom sin rika
personlighet och sin direkta förmedling mellan
den germanska odlingens centrum, Weimar, och
vår besläktade romantik. Atterbom egnade henne
en hel cykel dikter, "Amalia-minnen", och hon
var 1817—19 under hans tyska resa outtröttlig att
bistå honom samt introducera honom hos betydande
personligheter. För Geijer torde hon ha haft ändå
större betydelse (se
A. Molin, "E. G. Geijer och A. von H." samt
M. G., "A. von H. Utdrag ur Malla Montgomerys anteckningar" i "Nord. tidskrift", 1904),
liksom det väl är otvivelaktigt, att han var
föremålet för hennes mest odelade beundran
och tillgifvenhet. Hennes vittra arbeten,
Die schwestern von Corcyra (1812),
Die tageszeiten (s. å.),
Die sage vom Wolfsbrunnen (1814) och
romanen Helene vom Tournon (1826)
samt den af henne och F. H. K. de la Motte-Fouqué utgifna
Taschenbuch der sagen und legenden (1812 och 1817)
ha för oss mindre vikt än hennes öfversättningar
från svenska till tyska, framför allt tolkningen af
"Fritiofs saga" (1826; 8:e uppl. 1879)
samt dikter af Geijer och Atterbom; på original af
henne återgår Atterboms "Dåre, som bjöd henne höra". Se
Henriette von Bissing, "Das leben der dichterin A. v. H." (1889), och
F. Vetterlund, "Från nyromantikens dagar" (1907).
1. H. W. W.* 2. R—n B.
Helvin, miner. Se Helvit.
Helvit Werner, l. Helvin, miner., ett
tetraedriskt, honungsgult eller grönaktigt
olivinsilikat, Be Mn Si O4, som därjämte
innehåller också en sulfid, vanligtvis Mn S.
Funnen vid Lupiko i Finland, Schwarzenberg
och Breitenbrunn i Sachsen.
A. Hng.
Helvius Cinna, romersk skald, samtida
och vän med Catullus och Vergilius, hvilka båda
prisat honom. Han författade en efter alexandrinska
skalders mönster utarbetad episk dikt,
Smyrna, som dock skall ha varit något lärd och dunkel.
R. Tdh.
Helvoetsluis. Se Hellevoetsluis.
Helxine, bot. Se Polygonum.
Hemacandra [-tjandra], ind., en jainamunk, berömd
för sin lärdom, hvilken lefde i Gujarat 1088—1172
e. Kr. Med stöd af Cālukyadynastien
förhjälpte han jinismen, särskildt
Çvetāmbara’ernas sekt, till en förhärskande
ställning i Gujarat, där jinismen ännu i dag har
ett fast stöd. Han sysselsatte sig särskildt med
grammatik, metrik, stilistik, lexikografi samt
filosofi och sagosamling. Hans hufvudsakliga
skrifter, som ha stort språkvetenskapligt och
historiskt värde, äro
Siddha-Hemacandra
(tillegnad konung Siddha och skrifven af Hemacandra),
en stor indisk grammatik, hvaraf dock ännu så
länge blott 8:e boken, prākritgrammatiken,
är utgifven och öfversatt af Pischel (1877),
Lingānuçāsana (läran om genus) af Franke (1886),
Abhidhānacintāmaṇi (en synonymisk sanskritordbok),
utg. af Böhtlingk och Rieu (1847),
Anekārtha-sangraha (en homonymisk ordbok),
utg. af Kirste (1896),
Deçīnāmamālā
(en ordbok öfver "dialekt"-ord i prākrit), I,
utg. af Pischel (1880; d. 2 afsedd att utgifvas
af Bühler hann aldrig utkomma),
Yogaçāstra
(Yogaläran, en framställning af jinismen i
12 kapitel), till större delen utgifven och
öfversatt af Windisch (i "Zeitschr. d. deutschen
morgenländischen gesellschaft", bd 28). Utom
andra dikter (såsom
Dvyāçraya-mahākāvya,
ett på prākrit affattadt Dvyāçraya eller
Kumāravālacariya) har han skrifvit de stora
diktverken
Triṣaṣṭicalākāpuruṣa-carita
(De 63 bästa männens lefnadsbeskrifningar),
hvaraf särskildt framhålles legendsamlingen
Pariçiṣṭaparvan,
utg. af Jacobi i "Bibliotheca Indica" och i urval
öfversatt af Hertel (1908), samt
Mahāvīra-carita (Mahāvīras lif). Se
Bühler, "Über das leben des Jainamönches Hemacandra" ("Denkschriften der kaiserlichen akademie der wissenschaften", bd 37, 1889), och
Hertel, i inledningen till "Ausgewählte erzählungen aus Hemacandras Pariçiṣṭaparvan".
K. F. J.
Hemafibrit Igelström l. Aimafibrit,
miner., blodröda små runda kulor af radiärt
trådig textur, bestående af vattenhaltigt
manganarsenat; från Mossgrufvan i Nordmark.
A. Hng.
Hemagoga (Hämagoga), med. Se Hæmagoga.
Hemalbumin (Hämalbumin). Se Järnmedel.
Heman. 1. Son af Mahol, broder till Kalkol
och Darda (l. Dara), berömd vis man på konung
Salomos tid (1 Kon. 4: 31). — 2. En framstående
sångmästare (måhända samma person som den
förstnämnde) under David. Han uppges än som
son af Joel af leviten Kehats (l. Koras) släkt
(1 Krön. 6: 18 ff.; 15: 17, 19), än tillsammans
med Kalkol och Dara och Etan såsom son af
Sera, en släkt af Juda stam (1 Krön. 2: 6). I
öfverskriften till Ps. 88 kallas ock H. en esrahit
(= son af Sera).
E. S—e.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
