- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
401-402

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemoglobinuri - Hemolys - Hemometer. Se Hemoglobinometer - Hemoperikardium. Se Hæmopericardium - Hemoptoë. Se Hæmoptoë - Hemoptysis. Se Hæmoptoë - Hemopyrrol. Se Hematoporfyrin - Hemor - Hemorragi - Hemorrofili. Se Blödarsjuka och Hæmophilia - Hemorrojder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färgämne. Ett sådant tillstånd benämnes
hemoglobinuri, om blodfärgämnet, hemoglobinet,
oförändradt öfvergår i urinen, methemoglobinuri,
om färgämnet, hvilket är vanligare, förekommer
i den modifierade (brunaktiga) form, som
kallas methemoglobin. Den närmaste orsaken till
hemoglobinurien, resp. methemoglobinurien, är,
att röda blodkroppar i stor skala sönderfallit
inne i blodkärlen; det frigjorda färgämnet
upplöses i blodvätskan och utsöndras genom
njurarna. I många fall beror sönderfallet på en
påvisbar förgiftning, t. ex. med klorsyradt
kali, arsenikväte, antifibrin med många flera
kemiska giftämnen, eller på kända infektioner,
gula febern, malaria (s. k. Schwarzwasserfieber),
syfilis, scharlakansfeber m. fl. I andra fall är
orsaken däremot ännu okänd och hemoglobinurien
uppträder som en skenbart själfständig sjukdom;
dels finnes en epidemisk hemoglobinuri
beskrifven hos nyfödda, dels förekommer hos
vuxna en s. k. paroxysmal hemoglobinuri;
hos vissa individer uppträda vanligen i
anslutning till en allmän förkylning eller
en lokal afkylning af någon kroppsdel anfall,
ofta förenade med feber och frysningar, under
hvilka urinen under några timmar till dagar är
blodfärgad. Äfven vid mer utbredda förbränningar
kan hemoglobinuri uppträda. Behandlingen är
beroende af sjukdomens orsak, där denna är
känd; mot den paroxysmala formen finnes ingen
effektiv behandling; dess bättre äro anfallen
ytterst sällan, om någonsin lifsfarliga.
G. F—r.

Hemolys, Hämolys (af grek. haima, blod,
och lysis, upplösning), med., eg. upplösning
af de röda blodkropparna (se Blod), den
företeelse, som kännetecknas däraf, att
de röda blodkropparna afgifva sitt färgämne,
hemoglobinet, till den omgifvande vätskan. Den
enklaste arten af hemolys förekommer vid röda
blodkroppars införande i vatten. Dessa svälla
därvid och afge slutligen sitt innehåll,
däribland hemoglobinet, till vattnet. För
att förhindra denna art af hemolys
behöfver man endast sätta till vattnet ett däri
lösligt ämne, så att en lösning uppkommer,
hvilka har samma osmotiska tryck som
blodkropparna. En sådan lösning är t. ex. den
s. k. fysiologiska koksaltlösningen, innehållande
0,9 proc. klornatrium, hvilken vanligen användes
vid försök med röda blodkroppar. En annan är
7-procentig lösning af rörsocker. I blodet
äro blodkropparna omgifna af en dylik vätska,
det s. k. blodserum. — Hemolys kan äfven
vara en följd af våldsam mekanisk behandling
eller frysning af blodkropparna eller af deras
behandling med eter, alkohol, kloroform m. m. i
stark lösning.

En annan art af hemolys förekommer vid
upphettning af röda blodkroppar till
omkr. 70°. Äfven vid lägre temperatur eger
denna rum, men går då långsamt, vid 60°
tager den omkr. 1/2 timme, vid 50° omkr. 12
timmar i anspråk. Den viktigaste arten af
hemolys åstadkommes af s. k. hemolytiska
gifter, som verka i mycket små doser. Bland
dessa äro åtskilliga metallsalter,
särskildt lösliga kvicksilfver- och
silfversalt, t. ex. kvicksilfverklorid och
silfvernitrat. Äfven en mängd gifter härstammande
från djur- eller växtriket har denna egenskap,
så ormgift, gift från spindlar och skorpioner
samt insekter, såsom bin och getingar, salt af
gallans syror, en mängd bakteriegifter, såsom
vibriolysin, tetanolysin och streptolysin samt
saponin, solanin
och ricin (ur Saponaria-, Solanum- och
Ricinusarter). Mot många af dessa finnas
immunsera. Mycket viktiga äro de sammansatta
hemolysinerna, hvilka ofta finnas i främmande
blod, d. v. s. i serum från blod, taget från
en annan djurart än den, från hvilken de röda
blodkropparna härstamma. Dessa sammansatta
hemolysiner visades af Bordet erhålla sina
hemolytiska egenskaper genom samverkan af två
olika kroppar, den ena kallad alexin, den andra
immunkropp, hvilken mängd i allmänhet ökas
efter införande af de röda blodkropparna i det
främmande djurets blod (immunisering). Alexinet
förstöres genom upphettning till omkr. 56°,
men ej immunkroppen. Många hemolytiska gifter
verka i större mängd agglutinerande, så silfver-
och kvicksilfversalt, ricin och de sammansatta
hemolysinerna. Af åtskilliga grunder antar man
likväl för de sistnämnda, att agglutinationen
delvis beror på närvaro af en annan kropp, ett
s. k. agglutinin (se d. o.). Hemolysens studium
har varit af största vikt för immunitetsläran.
S. A—s.

Hemometer, med. Se Hemoglobinometer.

Hemoperikardium, Hämoperikardium. Se
Hæmopericardium.

Hemoptoë, Hämoptoë. Se Hæmoptoë.

Hemoptysis, Hämoptysis. Se Hæmoptoë.

Hemopyrrol, Hämopyrrol. Se Hematoporfyrin.

Hemor l. Hamor (hebr., åsna), en kananeisk
furste i Sikem, som omtalas bl. a. i
1 Mos. 33—34. Jakobs söner köpte ett åkerstycke af
honom. Därpå blef han af dem dödad i ett blodbad,
därför att han kränkt deras syster Dina. På
domartiden kallas stadens kananeiska adel
"män, som härstamma från Hamor, Sikems fader"
(Dom. 9: 28).
E. S—e.

Hemorragi, Hämorragi (af grek. haimorrhages,
häftigt blödande), patol., detsamma som blödning
(se d. o.). — Hemorragisk, blodig.

Hemorrofili, Hämorrofili. Se Blödarsjuka och
Hæmorrhophilia.

Hemorrojder, Hämorrojder (grek. haimorrhoides,
eg. blodflöde) l. Gyllenåder, kir., blodådrornas
ansvällning i nedre delen af ändtarmen och dess
yttre öppning, anus. De svulster, som däraf
uppkomma, bestå verkligen till största delen af
utvidgade blodkärl, ej sällan bildande hålor,
fyllda med antingen flytande eller koaguleradt
blod; de fastare delarna utgöras af slemhinnan
och bindväf. Man indelar hemorrojderna
i yttre och inre. Yttre hemorrojder äro
belägna utanför själfva analöppningen. De
äro ej sällan flera, kunna bilda en hel krans
omkring öppningen och besvära endast då, när de
af en eller annan anledning svullna starkare
eller inflammeras. Plågorna därvid kunna vara
rätt betydliga, synnerligast vid öppning, men
genom stillaliggande, användande af köld och
lindriga laxermedel lägga sig dock dessa tumörer
vanligen till ro — för en tid åtminstone —,
och man behöfver sällan borttaga dem genom
operation. De kunna dock äfven blifva såriga
(ulcerera) och fordra då behandling med ämnen,
afseende att läka såren. Blödningar förekomma
ock, men de blifva sällan så betydliga som vid de
inre hemorrojderna. Dessa ha sitt säte innanför
analöppningen; de kunna också förekomma enstaka
eller i mängd, och för deras tillväxt finnes
egentligen ingen gräns. Man har sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free