- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
417-418

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henley, William Ernest - Henleys kvadrantelektrometer - Henleys urladdare - Henlopen - Henna - Henna. Se Enna - Henne-Am Rhyn - Henneberg - Henneberg, Wilhelm Johann Julius - Henneberg, Rudolf - Henneberg, Karl Wilhelm Albert Rikard - Hennebique-konstruktioner - Hennebont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antologier samt flera upplagor af äldre skalder.
Som kritiker var han excentrisk och paradoxal,
våldsam och fördomsfull, men suggestiv och
själfständig, stor förhärligare af Byron,
men däremot föga erkännsam mot Burns (se H:s
och Hendersons upplaga af Burns) och väckte
ett stort anskri mot sig genom sin kritik af
vännen R. L. Stevensons alstring. H:s lyrik,
A book of verses (1888; många uppl.),
som innehåller bl. a. Hospital rhymes,
The song of the sword and other verses (1892),
hvari London voluntaries ingå,
For England’s sake (1900) och
Hawthorn and lavender (1901),
speglar hans kraftiga temperament med all dess
ojämnhet; ett utprägladt patriotiskt drag genomgår
hans författarskap.

Henleys kvadrantelektrometer [he’nliṡ]. Se Elektrometer.

Henleys urladdare [he’nliṡ], fys. Se Urladdare.

Henlopen [henlå͡u’pən], Kap, en sandig
udde på södra sidan af inloppet till
Delaware bay, vid hvilken man genom en
2,450 m. lång vågbrytare skapat en viktig
uthamn till Philadelphia och Wilmington.
J. F. N.

Henna, Al henna. Se Alkanna.

Henna, forntida stad. Se Enna.

Henne-Am Rhyn, Otto, schweizisk kulturhistoriker,
f. 1828, blef 1857 professor vid kantonskolan i S:t Gallen
och 1859 statsarkivarie därstädes, men slog sig 1872 ned
i Leipzig som utgifvare af "Freimaurerzeitung", var sedan
tidningsman i Hirschberg och Zürich, men återvände 1883 som
statsarkivarie i S:t Gallen. Hans viktigaste arbeten äro
Geschichte des schweizervolks (3 bd, 1865—66, 3:e uppl. 1878),
Allgemeine kulturgeschichte (2:a uppl. 1877—78 i 6 bd; bd 7 1897),
Gottfried Kinkel (1883),
Kulturgeschichte des deutschen volks (1886; 3:e uppl. 1903 i 2 bd),
Die kultur der vergangenheit, gegenwart und zukunft (2:a uppl. 1890),
Der teufels- und hexenglaube (1892),
Die frau in der kulturgeschichte (s. å.),
Die freimaurer (4:e uppl. 1894),
Die jesuiten (3:e uppl. s. å.) och
Autobiographie (1890).

Henneberg, fordom furstligt grefskap i Franken,
omkr. 2,000 kvkm. med 105,000 inv. (1803),
hade sitt namn efter den i bondekriget
förstörda borgen H. vid Meiningen. Grefvarna af
H. härstammade från en gammal grefvesläkt från
Grabfeld och nämnas först i 11:e årh. Den mest
betydande medlemmen af ätten var Bertold VII
(d. 1340), kejsar Henrik VII:s inflytelserike
rådgifvare, hvilken 1310 fick riksfurstlig
värdighet. När ätten utslocknade (1583), delades
dess besittningar mellan Hessen, biskopen af
Würzburg samt den albertinska och den ernestinska
linjen (som fick största delen) i Sachsen. Den
albertinska linjens andel tillföll Preussen 1815.
(J. F. N.)

Henneberg, Wilhelm Johann Julius, tysk
agrikulturkemist, f. 1825 i prov. Sachsen,
d. 1890 i Greene, blef 1857 föreståndare
för försöksstationen i Weende vid Göttingen
(flyttade 1875 till Göttingen) och 1865 därjämte
professor i kemi vid universitetet i Göttingen.
H:s till stor del i samarbete med Stohmann
utförda utfodrings- och respirationsförsök
blefvo epokgörande för sin tid och ha varit
grundläggande för de läror i afseende på
husdjurens rationella utfodring, som intill
1800-talets slut voro gällande. Sina försöksresultat
offentliggjorde han i
Beiträge zur begründung einer rationellen fütterung der wiederkäuer (1860—64),
Neue beiträge etc. (1870—72) och
i synnerhet i "Journal für landwirtschaft",
hvilken tidskrift han grundade 1853. En
förteckning öfver hans skrifter intill
1877 finnes i "Festschrift zur feier des
25-jährigen jubiläums der versuchsstation
Möckern". H. var med. hedersdoktor i Halle
och led. af svenska Landtbruksakad. (1874).
(H. J. Dft.)

Henneberg, Rudolf, tysk målare, f. 1825
i Braunschweig, d. där 1876, studerade i
Antwerpen 1850—53, under Couture i Paris
samt i Italien. H:s hufvudverk äro byggda på
lidelsefullt romantiska fantasirika motiv, såsom
Den vilde jägaren (efter Bürgers ballad; 1856, Nationalgalleriet, Berlin,
replik från 1857 i Schackgalleriet, München),
"Der verbrecher aus verlorener ehre" (efter Schillers novell, 1860) och
Jakten efter lyckan (1868, båda i Nationalgalleriet i Berlin).
Dessutom har han målat landskap, genrebilder och
häststycken (flera skisser i nationalgalleriet)
samt en af kriget 1870—71 inspirerad cykel af
patriotiska väggmålningar i vaxfärger (Warschauerska
villan i Charlottenburg). I Braunsehweigs museum
finnes en stor samling handteckningar och studier af H.
J. K—e.*

Henneberg, Karl Vilhelm Albert Rikard,
tonsättare, dirigent, f. 5 aug. 1853 i Berlin,
elev af Rust, gjorde 1872 en konsertresa
i Skandinavien och blef 1873 dirigent för
musikföreningen i Bergen, reste ånyo i
Skandinavien med tyska operasällskap 1873
och 1876 samt stannade i Stockholm, där han
1878 blef kapellmästare vid Mindre teatern,
1879 vid Nya teatern, 1885 vid Operan och 1894
hofkapellmästare. Som sådan utvecklade han stor
arbetsförmåga och gjorde sig förtjänt särskildt
om framförandet af Wagners musikdramer. Han
lämnade 1907 denna befattning och blef
s. å. orkesteranförare i Berns salonger i
Stockholm. H. har uppträdt som pianovirtuos,
komponerat
operan Drottningens vallfart,
baletten Undina,
musik till skådespelen Brand,
Lycko-Pers resa,
Diamantbröllopet
m. fl.,
diverse kammarmusik, pianostycken, kör- och solosånger
samt instrumenterat Södermans "Kung Heimer och Aslög",
o. s. v. Han blef 1885 led. af Mus. akad.
A. L.*

Hennebique-konstruktioner [änbi’kk-], bygnk.,
ett slags armerade betongkonstruktioner,
uppkallade efter sin uppfinnare, fransmannen
Hennebique, och som vunnit stor tillämpning,
särskildt efter Parisutställningen 1900, där de
kunna sägas ha för första gången kommit till
större användning. Systemet karakteriseras
däraf, att man vid armeringen (förstärkningen)
af betongen använder rundjärnsstänger för att
upptaga dragspänningarna inom konstruktionen
samt ett slags byglar af tunna plattjärn, för
att hålla rundjärnen kvar på sin rätta plats samt
äfven upptaga skjufspänningarna i en för böjning
utsatt kropp. De föremål, som mest utföras af
systemet, äro bjälklag och takkonstruktioner
samt framför allt pålar, hvartill det passar
särdeles väl. Jfr Armerad betong. — Litt.:
W. Bitter, "Die bauweise Hennebique" (1900).
P. Ax. L.

Hennebont [änbå̃’], stad i franska dep. Morbihan,
15 km. ofvanför Blavets utlopp i hafvet och vid
Orléansbanan. 6,489 inv. (1901; som kommun 8,702 inv.).
Vacker gotisk kyrka, rester af gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free