Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 465-466 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hepburn - Hepburn, sir John - Hephæstiades. Se Lipariska öarna - Hephæstio. Se Hefaistion - Hep, Hep! - Hephthalitai - Hepialus. Se Rotfjärilar - Heppe, Heinrich Ludwig Julius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Patrick H. (d. 1508) under den oroliga
tiden närmast efter Jakob III:s död (1488),
då H. bl. a. blef skotsk storamiral och earl
af Bothwell. Hans sonson, Patrick H.,
3:e earl af Bothwell, f. omkr. 1512, d. 1566,
tog liflig del i de politiska striderna under
Maria Stuarts minderårighet och sökte förgäfves
vinna änkedrottning Marias (af Guise) hand. Hans
son var Maria Stuarts tredje gemål.


James H., 4:e earl af Bothwell,
f. omkr. 1536. H. deltog, ehuru protestant, på
änkedrottning Marias af Guise sida i striderna i
Skottland under Maria Stuarts minderårighet. När
efter Maria Stuarts återkomst till Skottland från
Frankrike hennes halfbroder James Stuart, earl
af Moray, H:s fiende, befäst sitt inflytande
i landet, begaf sig H. till Frankrike 1562,
men kom på vägen i engelsk fångenskap, hvarur
han först efter ett år på Maria Stuarts anhållan
befriades. Kort efter Marias giftermål med
Darnley (1565) återkallades han af henne för att
hjälpa till att kufva Morays uppror. Från denna
tid egde H. stort inflytande hos drottningen
och åtnjöt hennes särskilda förtroende; hon
tilltalades af hans hänsynslösa djärfhet, kraft
och beslutsamhet, som stodo i skarp motsats till
Darnleys svaghet. Efter Rizzios mord 1566 var
det till stor del tack vare H:s understöd, som
hon blef sina motståndare öfvermäktig. Darnleys
mord, 10 febr. 1567, skedde under H:s uppsikt,
hvarvid drottningen enligt de s. k. "Casket
letters" (schatullbrefven) skall ha varit
hans verktyg under inflytande af sin kärlek till
honom; därefter bortförde H. henne till Dunbar,
till skenet med våld, lät en kyrklig domstol
förklara sitt äktenskap med lady Jane Gordon
upplöst och firade en vecka därefter, 15 maj
1567, sitt bröllop med Maria Stuart i Holyrood
palace, sedan han tre dagar förut upphöjts till
hertig af Orkney och Shetland. Emellertid reste
sig lorderna mot H., som mötte dem med en här
vid Carberry hill, men måste lämna Maria i
deras våld, 15 juni 1567, då det visade sig,
att icke ens drottningens vänner ville strida
för hans sak. H. flydde till Orkneyöarna och
dref därifrån sjöröfveri, men jagades af skotska
krigsfartyg mot Norges kust, där han måste gifva
sig åt ett danskt örlogsskepp. Återstoden af
sitt lif tillbragte han som fånge i Danmark,
först i Köpenhamn och Malmö, sedan på Dragsholm,
där han dog 1578, enligt flera uppgifter
vansinnig. Hans äktenskap med Maria Stuart
hade 1570 upplösts af påfven. — Litt. se Maria
Stuart. Från H. själf stammar berättelsen i
Les affaires du comte de Boduel (tryckt först 1829).
Af vikt för kunskapen om hans öden i Danmark är
Schiern, "James H., jarl af Bothwell" (1863, ny uppl. 1875, eng. öfv. 1880). —
H:s systerson Francis Stewart H., son till priorn
John Stewart (en oäkta son till Jakob V och bror
till regenten Moray), blef 1576 earl af Bothwell,
fruktades mycket af Jabok VI såsom möjlig
tronpretendent, men måste efter flera
misslyckade upprorsförsök fly ur landet
1595 och dog utfattig i Neapel 1624.
H. A—n.*

Hepburn [he’pbə̄n], sir John, skotsk krigare,
f. omkr. 1600, var katolik, men tog detta
oaktadt 1620 tjänst bland de värfvade trupper,
som tjänade konung Fredrik af Böhmen. Sedan
denne genom slaget på Hvita berget 8 nov. 1620
förlorat sitt rike, öfvergick H. liksom de andre
skottarna till Ernst af Mansfeld, i hvars här
han kämpade, till dess äfven den upplöste sig
(1623). Då begaf sig H. till Gustaf II Adolf,
som gjorde honom till öfverste för ett skotskt
regemente i svensk tjänst. I de preussiska
fälttågen hade han tillfälle att flera gånger
utmärka sig, och under tyska kriget erhöll H. i
mars 1631 befälet öfver den af skottar bildade
gröna brigaden. Vid stormningen af Frankfurt an
der Oder 3 april 1631 inlade han stor förtjänst,
och som befälhafvare för reserven bidrog han till
den lyckliga utgången i slaget vid Breitenfeld 7
sept. Sedan München fallit i svenskarnas händer
(maj 1632), blef H. guvernör därstädes. Från
München följde han Gustaf Adolf till Nürnberg,
men råkade där af okänd orsak i tvist med
konungen och lämnade sin tjänst. Han begaf
sig till Frankrike och mottog i början af 1633
befälet öfver ett skotskt regemente i fransk
sold. Året därefter utnämndes han till fransk
maréchal de camp (ung. brigadgeneral). Då
Bernhard af Weimar 1635 efter sitt nederlag
vid Nördlingen (1634) kastade sig i Frankrikes
armar, blef H. befälhafvare öfver resterna
af gröna brigaden och andra skottar, som
tillhörde hertigens armé. 1636 upphöjdes H. till
marskalk af Frankrike; men innan han mottagit
marskalksstafven, hade han vid belägringen af
Saverne 8 juli s. å. slutat sin skiftesrika
lefnad. H:s lif har James Grant, på ett icke
fullt tillfredsställande sätt, tecknat i
"Memoirs and adventures of sir John H." (1851,
sv. öfv., "Konung Gustaf Adolfs skottska krigare", 1853).
V. K—r.*

Hephæstiades. Se Lipariska öarna.

Hephæstio, lat. Se Hefaistion.

Hep, hep!, hånligt tillrop till judarna. Det har
förklarats dels som förkortning af hebré, dels
som sammanställning af begynnelsebokstäverna i
Hierosolyma est perdita, Jerusalem är förstördt.

Hephthalitai (Ephthalitai) är den af
bysantinska författare ur det armeniska namnet
hephthal (plur. hephthalkh) bildade benämningen
på de österländske l. hvita hunnerna. Jfr
Hajatila. Se E. Drouin i "Le Muséon", XIV (1895).

Hepialus, zool. Se Rotfjärilar.

Heppe, Heinrich Ludwig Julius, tysk teologisk
skriftställare, f. 1820, d. 1879 som professor
i teologi i Marburg, författade ett stort
antal arbeten, af hvilka särskildt de, som
behandla reformationstiden, äro förtjänstfulla,
Geschichte der hessischen generalsynoden von 1568—82 (1847—48),
Geschichte des deutschen protestantismus in den jahren 1555—81 (1856—59; 2:a uppl. 1865—66),
Dogmatik des deutschen protestantismus im 16 jahrhundert (1857),
Geschichte des deutschen volksschulwesens (5 bd, 1857—59),
Entstehung und fortbildung des Lutherthums und die kirchlichen bekenntnisschriften desselben (1863),
Die presbyteriale synodalverfassung der evangelischen kirche in Norddeutschland (1868; 2:a uppl. 1874),
Kirchengeschichte beider Hessen (1876—78).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>