- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
479-480

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herapath, William Bird - Herapathit. Se Herapath, W. B. - Herat - Herat-rud. Se Heri-rud - Heraud, John Abraham - Hérault - Hérault de Séchelles, Marie Jean

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kemist, f. 1820, d. 1868, praktiserande läkare i
London, är känd genom ett antal i "Philosophical
magazine" publicerade kemiska undersökningar, af
hvilka den förnämsta är den öfver den efter honom
uppkallade herapathiten, en färglös, i påfallande
ljus vackert grön, metallglänsande förening af
kininsulfat, jodväte och jod, som utmärker
sig genom sin förmåga att polarisera ljuset.

Herapathit, miner. Se Herapath, W. B.

Herat. 1. Den nordvästligaste prov. i
Afganistan. 160,000 kvkm. 754,000 inv. Mellan
Hindukuschs västra utlöpare, Paropamisus och
Sefid-kuh, flyter landets hufvudflod Heri-rud åt
v., medan från norra sluttningen af Paropamisus
Murghab får en mängd tillflöden. Landet är i
n. och ö. fylldt af berg och är genom konstgjord
bevattning mycket fruktbart. Befolkningen i
den jämna södra landsdelen består mest af
tadschiker, turkmener och judar, i n. bo de
turkiske kisilbascherna, som tala en iransk
dialekt, och mongoliska hazarer och aimaker. —
2. Hufvudstad i denna prov. under 34° 22′
n. br. och 62° 3′ ö. lgd, 808 m. ö. h., i
Heri-ruds vackra och fruktbara dal, 6 km. n. om
floden. Staden bildar en något aflång fyrkant
och försvarades förr endast af en 12—18 m. hög
jordvall jämte en mur med omkr. 150 torn samt
på norra sidan af två citadell, men är nu
med engelsk hjälp starkt befäst. Den har fem
portar och fyra hufvudgator, hvilka utgå från
midten af hvarje sida och sammanlöpa i en öppen
fyrkant midt i staden. Nära denna midt ligger en
ofantlig vattenreservoar, som uppgifves rymma
ett vattenförråd tillräckligt för staden ett
helt år. Den enda märkliga byggnaden f. ö. är
den stora, fordom praktfulla, nu förfallna
moskén Meschid-i-Juma, som uppfördes i slutet af
1400-talet. Med undantag af hufvudgatorna, där
en liflig trafik råder, har staden ett dystert
utseende, med i hög grad smutsiga gator och
en mängd i ruiner fallande hus. Från Heri-rud
föra 9 kanaler vatten till H., och dalen är
därför full af trädgårdar. H:s omnejd, med
dess många storartade ruiner (bl. a. Mosellas
moské, de kungliga palatsen Bagh-i-schah och
Takht-i-Sefer), vittnar dock om stadens forna
storhet, då den skall ha haft 1,5 mill. inv. Vid
1800-talets början hade H. omkr. 100,000 inv.,
men torde nu ha endast 50,000. Dessa tillhöra
många olika stammar, perser, afganer, tadschiker,
belutscher, tatarer, hinduer, judar. Staden
betraktas som nyckel till Afganistan och
Indien från v. och är af stor vikt i såväl
kommersiellt som strategiskt hänseende. Öfver
H. ha alla persiska eröfrare ryckt ned mot
Indien, och hela karavanhandeln följer denna
enda väg mellan Persien och Indien. Därför
ha perserna så ofta sökt besätta H., medan
engelsmän och ryssar sträfvat att bevara det åt
Afganistan. — H. (fornpers. Haroyu l. Hariwa,
grek. Aria metropolis) spelade under medeltiden
från Muhammeds tid en stor roll i de krig,
som då upprörde Central-Asien. Vid Persiens
eröfring genom kaliferna i 7:e årh. kom H. jämte
hela Chorassan under kalifatet, genomgick sedan
växlande öden under många dynastier samt intogs
1220 af Djingis kan och 1381 af Timur, hvilka
båda anställde grufliga blodbad i staden. Under
Timurs efterföljare uppblomstrade H. åter samt
blef ett hem för konst och vetenskap; under den
tiden uppfördes de flesta af de praktbyggnader,
hvilkas ruiner ännu kvarstå. 1510—1715 tillhörde
H. Persien, eröfrades sistnämnda
år af afganerna, men var åter persiskt
1735—53. Vid midten af 1700-talet blef H. med
område ett själfständigt kanat, som flera gånger
hotades af perserna och endast med engelsk
hjälp lyckades rädda sig. Slutligen eröfrades
det af Afganistan 1862. Under engelsmännens
krig i Afganistan (1878—81) sökte emirens son
Ejub kan, som våren 1879 blifvit insatt till
guvernör i H., icke blott göra sig oberoende,
utan äfven uttränga den af engelsmännen erkände
emiren Abd-ar-rahman samt uppsvinga sig till
herre öfver hela Afganistan. Han tillfogade
engelsmännen 27 juli 1880 ett svårt nederlag
vid Maiwand, v. om Kandahar, och besatte 30
juli 1881 denna stad. Emiren Abd-ar-rahmans
segrar på hösten nödgade dock Ejub att fly
till Persien. H. intogs och förenades åter
med Afganistan. Jfr Afganistan, historia,
sp. 232—234.
(J. F. N.)

Herat-rud, flod. Se Heri-rud.

Heraud [he’rå͡u], John Abraham, engelsk
författare, f. 1799, d. 1887, uppfostrades för
affärslifvet, men egnade sig, ehuru fullständig
autodidakt, åt litteraturen, lämnade bidrag
till "Quarterly review" och andra tidskrifter,
bl. a. teaterkritiker till "Athenæum" och
"Illustrated London news". Bland hans många
arbeten kunna nämnas de episka dikterna The
descent into hell
(1830) och The judgment of
the flood
(1834), tragedierna Videna (1854),
The roman brother och Salvator, or the poor man
of Naples
samt biografierna The life and times
of G. Savonarola
och Shakspere, his inner life
as intimated in his works
(1865). H. sökte göra
Schellings filosofi känd i England.

Hérault [erå̄]. 1. Flod i södra Frankrike,
upprinner på Mont Aigoual i Cevennerna, flyter
i sydlig riktning och faller ut i Medelhafvet
nedan om Agde. Strax före sitt utlopp skär den
Canal du Midi. Längd 197 km. Den är segelbar
från Bessan (11 km.). — 2. Departement i södra
Frankrike, vid Medelhafvet. 6,224 kvkm. 482,779
inv. (1906), 78 inv. på 1 kvkm. Norra delen
genomstrykes af Cevennernas förgreningar, af
hvilka de s. k. Montagnes noires utgöras af
ödsliga, med hedar klädda kalkberg; i v. höjer
sig landet mot Monts Garrigues. I s. utbreda
sig sandiga och träskfyllda slätter, hvilka
genom talrika försteningar och musselbankar
röja, att de fordom stått under Medelhafvets
vatten. Strandbältet är på en sträcka af 60
km. uppfylldt af laguner ("étangs"), vid hvilka
en omfattande saltberedning drifves. De förnämsta
vattendragen äro floderna Vidourle, Mosson, H.,
Livron och Orb samt Canal du Midi och Canal des
étangs, hvilken senare förenar strandsjöarna
mellan Aigues-Mortes och Cette. Sädesodlingen,
mest hvete och hafre, sträcker sig öfver 16
proc. af arealen och lämnar i vanliga år något
öfverskott. Stor vinodling. De mest bekanta
vinsorterna äro de röda S:t Georges och Viragues
samt de hvita Frontignac och Lunel. Äfven
produceras råsilke, vax och honung. Mineralriket
lämnar järn, koppar och något bly samt stenkol,
marmor och gips. Industrien omfattar tillverkning
af ylle- och sidenväfnader, glas, papper och
parfymer samt likörer. Departementet indelas i
4 arrondissemang: Béziers, Lodève, Montpellier
och S:t Pons. Hufvudstad är Montpellier.
(J. F. N.)

Hérault de Séchelles [erå̄ də seʃä’l], Marie
Jean
, fransk revolutionsman, f. omkr. 1760,
tillhörde en gammal adlig familj samt gjorde sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free