Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermokrates - Hermon - Hermos - Hermosillo - Hermsdorf - Hermundurer - Hermupolis - Hernad - Hernals - Hernando - Hernando, Rafael José Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förluster, valdes H. till fältherre och bidrog
väsentligt till atenarnas nederlag (413). I
förbund med Sparta och Korint fortsatte H. kriget
mot Aten, till dess han (410) landsförvisades
af folkpartiet. Då han 408 sökte med vapenmakt
bereda sig inträde i staden, blef han dödad
under en gatustrid. Hans dotter var förmäld med
Dionysios d. ä.
A. M. A.
Hermon (hebr. Hermon, "det heliga berget")
är ett i G. T. ofta förekommande namn på ett
berg i Syrien, nu kalladt Djebel et-teldj
("snöberget") eller Djebel esch-Scheh ("den
silfverhvite gubbens berg"). Berget är nämligen
under vintern h. o. h. betäckt med snö; under
sommaren smälter denna dock mestadels bort,
så att det i sept.—okt. finns endast några
fläckar kvar. Dess kam, från s. v. till
n. ö., har en längd af omkr. 25 km., och
dess högsta punkt ligger ungefär i midten af
denna, 2,760—2,770 m. ö. h. Om H:s geologiska
formation se bl. a. Fr. Noetling, "Der Jura
am H." (1887). H. var i forntiden bekant för en
rik fauna (jfr Höga vis. 4:8). Numera finnas här
björn, leopard, varg, räf, piggsvin m. fl. På
grund af bergets höjd åstadkomma de härifrån
kommande kalla luftlagren i det söderut liggande
Palestina dagg och nederbörd, som faller på
"Sions-bergen" (Ps. 133: 3). Bergets högst
belägna delar äro fattiga på växter. Dess östra
sluttning, som stupar mera tvärbrant ned mot det
angränsande landskapet, har mera karaktären af
en stäpp utan träd och buskar. Den västra sidan
åter sluttar i flera afsatser, och där råder på
1,400—1,600 m. ö. h. en storartad växtlighet,
med vilda fruktträd, bl. a. mandelträdet, med
ätbara frukter. — I bergets inre finnas flera
hålor, där vattenmassor samlat sig och till sist
ge upphof åt strömmar. En sådan håla är belägen
v. om Banijas (det gamla Cæsarea Filippi),
och här är en af Jordans källor. — Enligt 5
Mos. 3: 9 kallades H. af sidonierna för Sirjon
(jfr Ps. 29: 6), af amoréerna åter för Senir
(jfr Hes. 27: 5). På grund af Ps. 89: 13, där
H. nämnes jämte det i södra Galiléen liggande
Tabor, har man, ehuru utan grund, trott sig böra
antaga tillvaron af ett annat (Lilla) H. och
utpekat detta i Djebel ed-Dahi, s. v. om Tabor.
E. S—e.
Hermos, i forntiden namn på floden Gedis
(se d. o.).
Hermosillo [ermåsi’ljå], förr Petic,
stad i mexikanska staten Sonora. 10,613
inv. (1900). H. är oregelbundet byggdt,
men vackert beläget vid Dolores’ utlopp i
Sonorafloden. Den kringliggande nejden hör till
de bördigaste i riket och har i H. sin medelpunkt
för handeln med landtmannaprodukter, hvilka
mest gå till hamnstaden Guaymas, dit en järnväg
leder. Förträffligt vin odlas. Tillverkning
af drufbrännvin och vackra läderarbeten.
(J. F. N.)
Hermsdorf. 1. (Nieder-H.) By i preussiska
reg.-omr. Breslau (Schlesien). 10,975
inv. (1900). Betydliga stenkolsgrufvor,
koksbränning. — 2. (H. unterm Kynast)
By och luftkurort med vattenkuranstalt i
preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien),
omkr. 400 m. ö. h., i Riesengebirge. Omkr. 2,700
inv. Maskinfabrik, glassliperi.
J. F. N.
Hermundurer (lat. Hermunduri), en germanstam,
tillhörande den af Tacitus omtalade gruppen
hermionerna (se (Germaner, sp. 1038)
och räknad till sveverna, under hvilket namn
romarna sammanfattade alla folk i det inre Germanien.
Vid tiden för Kristi födelse innehade de landet
mellan Harz i n. och Erzgebirge samt Donau i s.,
mellan Werra i v. och Elbe i ö. Under sin konung
Vibilius störtade de år 20 e. Kr. markomannernas
konung Katvalda i Böhmen, och 39 år därefter
kämpade de segerrikt med sina grannar i n. v.,
chatterna. På Tacitus’ tid stodo de i vänskapligt
förhållande till romarna och voro de ende
germaner, som utan bevakning fingo drifva
handel inom den romerska gränsen. I slutet af
2:a årh. deltogo de emellertid i markomannernas
krig mot romarna. Därefter omtalas de ej förrän
i 5:e årh., då de åter göra sig bemärkta, då
under namnet thüringar, som är bildadt af
hermundurer med bortkastande af de två första
stafvelserna och tillfogande af ändelsen ing. Om
deras följande öden se Thüringar.
S. B.
Hermupolis. 1. (Nea Syros) Stad på
östra kusten af grekiska ön Syra. 17,773
inv. (1907). H. består af en gammal, på branta
klippor liggande öfre stad, med romersk-katolsk
befolkning, och en nedre stad, som ligger på
stranden på samma ställe som forntidens Syros
och som började uppbyggas först under grekiska
frihetskriget af flyktande invånare från
Chios, Psara och Aivalyk (Mindre Asien). Staden
är säte för Cykladernas nomark samt för en
grekisk-ortodox ärkebiskop och en katolsk
biskop. Den har två gymnasier, navigations- och
handelsskola, ångkvarnar, bomullsspinnerier och
väfverier. Den är den tredje i ordningen (efter
Peiraieus och Patras) af Greklands handelsstäder
samt drifver det största skeppsbyggeriet i
hela Levanten. Den stora halfcirkelformiga
och säkra hamnen med utmärkta dockor anlöpes
af ett dussin ångbåtslinjer. — 2. Grekiskt
namn på två fornegyptiska städer: det mindre
H. (fornegypt. Tema-en-Hor), se Damanhur,
och det större (lat. Hermopolis magna,
fornegypt. Chmunu, kopt. Schmun), hvars ruiner
ligga vid nuv. byn Aschmunen, v. om Nilen midt
emot järnvägsstationen Roda. Det var hufvudsätet
för Thots dyrkan. Af dess storartade helgedomar
såg den franska expeditionen en pelarhall från
Ptolemaiernas tid med 2 × 6 pelare, hvilka nu
försvunnit.
J. F. N.
Hernád, flod i Ungern, börjar på norra
sluttningen af Kralova hola i Nižna Tátra,
flyter först åt ö. genom komitatet Szepes, böjer
sig därefter mot s. genom den breda dalen v. om
Hegyallyabergen och utmynnar i Tiszas (Theiss’)
biflod Sajó, nedanför Miskolcz. 190 km. lång.
J. F. N.
Hernals, förr förstad ("vorort")
till Wien, bildar nu med Dornbach och
Neuwaldegg Wiens 17:e stadsdistrikt,
J. F. N.
Hernando [erna’ndå], spansk namnform för
Ferdinand.
Hernando [erna’ndå], Rafael José Maria, spansk
tonsättare, f. 1822 i Madrid, studerade
där och i Paris (1843), hvarest han fick
uppfördt ett "Stabat mater", samt gjorde sig,
efter återkomsten till Madrid 1848, snart
bekant genom sina "zarzuelas" (operetter),
en kompositionsart, som han med framgång
utbildade. Han har äfven komponerat hymner,
kantater, votivmässa (1867) m. m. H. blef
direktör för Varietéteatern i Madrid, sekreterare
vid konservatoriet (1852) och professor i
harmoni samt utvecklade en mångsidig verksamhet.
A. L.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
