Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herondianska dynastien - Herodianus - Herodias. Se Herodianska dynastien - Herodion - Herodotos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prokurator. Men år 50 erhöll han bl. a. rätten att
utnämna öfverstepräst i Jerusalem, därefter Filippos’
område, hvartill kejsar Nero fogade betydande delar
af Galiléen och Peréen. Han residerade i Cæsarea
(vid Hermon) och gaf det efter sin gynnare namnet
Neronias. Liksom sin fader var han angelägen att ej
stöta sig med judarna. Under hans tid fullbordades
templet i Jerusalem, men kort därefter (år 66) utbröt
det judiska kriget. Agrippa slöt sig då till romarna,
sedan han förgäfves sökt besvärja stormen; han
åsåg i sin residensstad de festspel, med hvilka Titus
firade sin seger öfver hans folk. Agrippa dog år
100. Om hans systrar Berenike och Drusilla
se dessa ord.
Ehuru representanter för Roms herravälde öfver
judarna och själfva personligen främmande för den
judiska religionen, visade de herodianske furstarna
mot judarnas religiösa känslor en klok skonsamhet,
som kunnat tjäna de romerske prokuratorerna till
föredöme. Om en Agrippa II regerat öfver
Jerusalem, hade det judiska kriget sannolikt ej blifvit
af. Deras förtjänst är vidare att ha gjort den
judiska nationen till en långt mera i ögonen fallande
faktor inom den grekisk-romerska världen än den
var förut samt att ha gjort judarna i någon mån
förtrogna med den hellenistiska bildningen. — Litt.:
Primära källor äro Josefos’ arbeten och N. T:s
skrifter. Nyare arbeten: Derenbourg, "Essai sur
l’histoire et la géographie de la Palestine" (1867,
efter judiska källor), och Schürer, "Geschichte
des jüdischen volkes im zeitalter Jesu Christi" (3:e
uppl. 1901), där äldre och nyare litteratur är noga
angifven.
E. S—e.
Herodianus (grek. Ἡϱωδιανός). 1. Historieskrifvare,
sannolikt af grekisk härkomst, lefde (omkr.
170—240 e. Kr.) sin mesta tid i Rom. Han
efterlämnade en på grekiska språket författad romersk
historia för åren 180—238 e. Kr. Detta arbete, som
utmärker sig genom liflig framställning, sakrikt innehåll
och ett enkelt språk, bildar ett värderikt tillägg
till Cassius Dios just med afseende på nämnda tid
ofullständigt bibehållna historieverk. Bästa upplaga
af Mendelssohn (1883). — 2. Ælius H., berömd
grammatiker från Alexandria i 2:a och början af 3:e
årh. e. Kr., son af den likaledes berömde grammatikern
Apollonios Dyskolos, lefde under Marcus
Aurelius i Rom, där han åtnjöt stort anseende och
författade många skrifter i grekisk grammatik. Hans
förnämsta arbete var "Allmän prosodi" (hufvudsakligen
accentlära) i 21 böcker. Bibehållna fragment
ha utgifvits af Lenz, "Herodiani reliquiæ" (1867—70).
A. M. A.
Herodias, judisk furstinna. Se Herodianska
dynastien.
Herodion, en judekristen i Rom, till hvilken
Paulus sände en särskild hälsning (Rom. 16: 11).
Senare legender göra honom till biskop af Tarsos
eller af Patras.
E. S—e.
 |
| Herodotos. Från en antik dubbelherm. (Neapel.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
