- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
565-566

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrnhutare - Herråkra - Herrängs järngrufvor - Hersch, Hermann - Herschel, Sir Frederick William (eg. Friedrich Wilhelm)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Herrnhutismen i Danmark” (1903), J. S. Pajula, ”Bidrag
till herrnhutiska församlingens historia i Finland”
(1899), G. A. Wauer, ”Die anfänge der brüderkirche
in England” (1900), G. Burkhardt, ”Der
protestantismus am ende des 19. jahrhunderts”
(1901), Schulze, ”Abriss der geschichte der
brüdermission” (s. å.) och ”Jahresbericht über das
missionswerk der evangelischen brüderunität”
(årligen); för Sverige äro äldre framställningar
antikverade genom N. Jacobssons ”Från en forskningsresa
till Herrnhut” (i ”Kyrkohist. årsskrift”,
1903) och "Den svenska herrnhutismens uppkomst”
(1908).
Hj. H–t.

Herråkra, socken i Kronobergs län, Uppvidinge
härad. 7,459 har. 422 inv. (1908). Annex till
Dädesjö, Växjö stift, Uppvidinge kontrakt.

Herrängs järngrufvor, tillhöriga Herrängs
grufaktiebolag (1889) och belägna i Roslagsskärgården,
ej långt från Grisslehamn, i Häfverö
socken, Stockholms län, äro brutna å flera slag af
malmer, dels liggande i kvartsiga bergarter, dels
äfven kalkiga. Järnmalmstillgångarna ha varit kända
sedan flera århundraden; malmbrytningar omtalas
redan 1574. Men malmens stora svafvelhalt (1—1,5
proc. eller mera) har omöjliggjort dess användande
för järntillverkning enligt de gamla svenska
metoderna. Efter att i flera år ha legat nere återupptogs
grufdriften 1896, då man dels sålde den bästa
malmen till Tyskland, dels sökte taga ut den bästa
malmen medelst Monarchs magnetiska separatorer.
Men experimenten gåfvo klent resultat, och
grufvorna öfvergingo 1902 till nya egare, som använda
ingenjör J. G. Gröndals metod för anrikning och
brikettering af malmen, som därigenom befrias från
svafvelhalten. Bolaget har anlagt två masugnar
för en årlig produktion af 20,000 ton tackjärn.
Kolen för masugnarna erhållas från norrländska
sågverk. Fastigheterna hade 1907 ett taxeringsvärde
af 1,037,700 kr., och s. å. brötos i dagbrott i 7
grufvor 105,000 ton berg, hvaraf (samt af nära
10,000 ton malm ur gamla varp) erhöllos genom
anrikning nära 80,000 ton malm och tillverkades
omkr. 30,000 ton briketter. I masugnarna smältes
omkr. 16,300 ton bessemer- och martinjärn och
226 ton gjutgods medelst direkt omsmältning.
Antalet arbetare var 255 vid bergverket och 103 vid
masugnarna.
Wbg.

Hersch, Hermann, tysk dramatisk författare,
f. 1821, d. 1870, författade flera lustspel, bl. a.
Anna Liese (1858; ”Fursten och borgardottern”,
1859, ”Anna Lisa”, 1860).

illustration placeholder

Herschel [hə̄’ʃl]. 1. Sir Frederick
William
(eg. Friedrich Wilhelm) H., engelsk
astronom, f. 15 nov. 1738 i Hannover, d. 22 aug.
1822. Han var liksom fadern till en början oboist vid
kungl. gardet, deltog i sjuåriga kriget, men lämnade
efter slaget vid Hastenbeck (26 juli 1757) sitt
fädernesland och slog sig ned i England, där han
skaffade sig sitt uppehälle genom musikundervisning.
Genom understöd af lord Durham bragtes han i
bättre ställning, hvarjämte hans musikaliska begåfning
förskaffade honom ett visst anseende. 1765
fick han en organistbefattning i Halifax, och 1766—82
var han organist i Bath. Studiet af musikens
teori hade redan tidigt föranledt honom att sysselsätta
sig med matematik och besläktade vetenskaper,
optik och astronomi; och ehuru han i Bath var
strängt upptagen af musikaliska värf, kompositioner,
konserter och undervisning, fann han dock tid att
vid sidan däraf idka vetenskapliga studier samt
förfärdigade (1774) sitt första teleskop. Efter
upptäckten af planeten Uranus (13 mars 1781), då han
med ens blef en berömd man, ändrades hans lefnadsförhållanden. Han
invaldes i Royal society och erhöll af Georg III en årlig pension
af 200 pd st., lämnade sin musikaliska anställning samt bosatte sig
(1782) i Datchet nära Windsor och några år senare (1786) i Slough.
Där var han uteslutande sysselsatt med vetenskapliga forskningar
och konstruktionen af spegelteleskop, som han till alla
delar själf förfärdigade. Efter många försök lyckades
det honom 1789 att få färdigt ett teleskop (se
Astronomiska instrument, sp. 290) af
12 m. längd och 1,2 m. öppning, ett mästerverk i sitt
slag, men tyvärr så svårhandterligt, att han
fortfarande utförde sina mesta arbeten med ett 6 m.
instrument, likaledes gjordt af honom själf. Vid
sina arbeten hade han som trogen medhjälpare sin
syster Caroline (se H. 2). Sina sista år tillbragte
han i Slough, öfverlåtande åt sin son John (se H. 3)
fullföljandet af sina stellarastronomiska arbeten.
Bland de upptäckter och iakttagelser, genom hvilka
H. ökat vår kunskap om solsystemet, står främst
upptäckten af Uranus. Vidare böra ihågkommas
upptäckterna (1787) af 2 Uranusmånar, Titania
och Oberon, samt (1789) af 2 Saturnus-månar,
Mimas och Enceladus. H. lämnade äfven viktiga
bidrag till kännedomen om planeten Mars, i det
han uppvisade, att utseendet af denna planets yta
är beroende af dess årstider och att öfver hufvud
dess fysiska förhållanden ha stor likhet med vår
jords. Dessutom är H. upphofsman till den bekanta
solteori, som under hela förra hälften af 1800-talet
var den allmänt antagna, till dess nyare forskningar
ådagalagt densammas ohållbarhet. — Sin största
betydelse har H. som stellarastronomiens
grundläggare. Visserligen saknade han ej föregångare på
detta område; men under det deras undersökningar
buro en hufvudsakligen spekulativ prägel och
saknade det nödiga underlaget af empiriska rön, gjorde
H. det till sin uppgift att genom anställande af
noggranna iakttagelser lägga en säker grund för vår
kunskap om världsbyggnaden. Hvad först angår
dubbelstjärnorna, uppgå de i H:s kataloger
upptagna stjärnparen till ett antal af 846, af hvilka
han själf upptäckt de allra flesta, enär blott omkr.
80 voro kända förut. Genom upprepade
mikrometriska bestämningar kunde han (1803) hos omkr.
50 stjärnpar uppvisa en relativ rörelse, som på det
tydligaste ådagalade tillvaron af ett fysiskt samband
mellan komponenterna och definitivt afgjorde
tvistefrågan om de fysiska dubbelstjärnornas existens.
H. har upptäckt, beskrifvit och katalogiserat 2,500
nebulosor och stjärngrupper (omkr. 100 voro kända
förut) och därigenom lämnat det mest storartade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:19:13 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free