- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
577-578

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertigdöme - Hertig Fredrik af Normandie. Se Eufemiavisorna - Hertiginnan af Finland. Se Merthen, E. - Hertigkrona - Hertling, Georg von - 's Hertogenbosch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna skulle hänskjutas till en domstol,
sammansatt af några af de förnämste i riket och
utsedd af båda parterna. Man må under sådana
förhållanden ej undra öfver, att Erik XIV sökte
närmare bestämma och inskränka hertigarnas makt
genom de s. k. Arboga artiklar (se d. o.),
hvilka fullständigt underordnade dem under
konungen. De äldre furstarna, Johan och Magnus
(Karl var ännu ett barn), underkastade sig ej
gärna denna stadga; Johan inlät sig, i strid mot
dess bestämmelser, på en själfständig politik,
som dock ledde till hans fängslande och länets
indragning till kronan, 1563. Sedan Magnus
s. å. blifvit sinnessvag och snart urståndsatt
att själf sköta sitt hertigdöme, öfvertog Erik
äfven dettas styrelse. Det fortfor emellertid
till 1569 att förvaltas särskildt. Karls
hertigdöme innehades af konung Erik under hela
hans regering, men dess räkenskaper fördes
särskildt. Intet af hertigdömena spelade under
de senare åren af Erik XIV:s regering någon roll
i vår historia, men med Johan III:s uppstigande
på tronen ändrades förhållandet. Karl tillträdde
1568 sitt hertigdöme och erhöll 1569 konungens
konfirmationsbref på detsamma. 1569—71 utvidgades
det med Valla härad och återstoden af Vadsbo
härad i Västergötland. Karls inkomster ökades
genom tionden, som förut gått till kronan,
och hans rättigheter genom upphäfvande af
Arboga artiklar. Man återkom således till
Gustaf Vasas testamente som den grundlag,
hvilken fastställde hertigens rättigheter
och skyldigheter mot konungen; men då
bestämmelserna i detta testamente voro så
oklara, uppstodo snart åter stridigheter. En
af tvisterna gällde besittningen af Strömsholm
med de delar af Västmanland, som enligt konung
Gustafs testamente skulle tillhöra hertigdömet,
men till följd af hans muntliga förordnande
voro anslagna till lifgeding åt hans änka. Vid
uppgörelsen måste Karl nöja sig med tionden
och häradshöfdingeräntan af området. Flera
af tvistepunkterna gällde de kungliga och
hertigliga rättigheternas förhållande till
hvarandra inom furstendömet, såsom rätten att
därstädes tillsätta lagman och att utkräfva
rusttjänst af dess adel. Framför allt ökades
spänningen mellan bröderna af den liturgiska
striden, i hvilken Karl och hertigdömets
prästerskap ställde sig på en annan ståndpunkt
än konungen. För att slita de tvistiga frågorna
och stäcka den hertigliga makten utfärdade Johan
1582 med de i Stockholm församlade ständernas
bifall en stadga om de kungliga och furstliga
rättigheterna, som i hufvudsak öfverensstämmer
med Arboga artiklar, men som aldrig erhöll någon
praktisk betydelse. Under den följande tiden
blef emellertid förhållandet mellan bröderna än
mera spändt, och slutligen föreslog rådet att
låta tvistefrågorna afgöras af ständerna. Karl
började då visa mera tillmötesgående. En riksdag
sammanträdde i Vadstena 1587, och där åstadkoms
en förlikning i godo genom underhandlingar
mellan konungens och hertigens råd; dock måste
hertigen i de flesta punkter gifva efter,
likväl icke i frågan om liturgien. Åter var
furstemakten bestämdt underordnad den kungliga;
men sedan rådsherrarna på mötet i Reval (1589)
fallit i onåd och hertig Karl blifvit förlikt
med konungen, uppgaf denne det mesta af sina
förra anspråk. Sigismund bekräftade sedermera
1594 Karls rättigheter enligt Gustaf Vasas
testamente och länsbref. Ehuru hertig
Karl mer än någon annan borde ha insett vådan
af hertigdömen, utdelade han äfven själf
dylika. Åt Gustaf II Adolf inrymdes 1609
en del af Västmanland som hertigdöme. Sedan
förläningen 1610 blifvit ökad, sträckte den
sig öfver större delen af detta landskap
samt delar af Dalarna, men liksom den åt
hertig Erik 1557 gifna förläningen var den af
annan natur än de egentliga hertigdömena. Den
återförenades 1611 med kronan genom Gustaf
Adolfs uppstigande på tronen. Ännu återstodo
dock två hertigdömen. Hertig Johan, Johan III:s
svage son, mottog 1606 styrelsen af ett
hertigdöme, som bestod af nästan samma delar,
som det Magnus förut innehaft (Vadsbo och Valla
erhöll han icke, utan i stället några härad
i Östergötland samt Läckö län). 1609 utbytte
han Dal och Läckö län mot Stegeborgs län. På
riksdagen i Nyköping 1611 utvidgades hans område
med Vartofta, Gudhems, Frökinds och Vilske härad
i Västergötland. I sitt hertigdöme hade Johan
enligt donationsbrefvet 1609 de rättigheter,
som konung Gustafs testamente medgaf; och så
var äfven förhållandet med Karl Filip, som
från 1611 innehade sin faders, Karl IX:s,
hertigdöme med något ändrade gränser. Mellan
hertigarna och Gustaf II Adolf förekommo väl
tvister om den adliga rusttjänsten, men dessa
ledde ej till några farliga följder. Hertigarna
afledo tidigt (Johan 1618, Karl Filip 1622),
hvarefter deras förläningar hemföllo till kronan,
och sedan Karl Filips död ha inga hertigdömen
utdelats i Sverige. Den pfalziska familjen hade
som förläning Stegeborg med landet omkring
Slätbaken och Söderköping (1622—89). Sedan
1651 hade innehafvaren hertigtitel. Titeln
hertig har äfven burits och bäres ännu af
de kunglige prinsarna (se Hertig), och titeln
hertigdöme är fäst vid alla svenska landskap. Jfr
F. Westling, "Hertig Karls furstendöme under
åren 1568—1592" (1883), och K. G. Lundqvist,
"Om hertigdömenas statsrättsliga ställning
till kronan i Sverige 1556—1622" (1895).
Fr. W.

Hertig Fredrik af Normandie. Se Eufemiavisorna.

Hertiginnan af Finland. Se Merthen, E.

Hertigkrona, her. Se Krona.

Hertling, Georg von, friherre, tysk författare
och politiker, f. 1843 i Darmstadt, 1880
e. o. professor i Bonn och 1882 ord. professor i
München i filosofi, har inlagt stora förtjänster
om främjandet af det katolska Tysklands andliga
kultur och är en af centrumpartiets mest
framstående talare i tyska riksdagen, som han
tillhört sedan 1875. Han har särskildt behandlat
sociala frågor och deltagit i förhandlingarna
mellan Tyskland och den påfliga kurian. Af
H:s vetenskapliga arbeten må nämnas Über die
grenzen der mechanischen naturerklärung
(1875),
Albertus Magnus (1880), Aufsätze und reden
sozialpolitischen inhalts
(1884), John Locke
(1892), Naturrecht und sozialpolitik (s. å.), Das
prinzip des katholizismus und die wissenschaft

(4 uppl. 1899), Augustin (1902; 3:e uppl. 1904)
och Recht, staat und gesellschaft (1906). H. är
medlem på lifstid af bajerska riksrådet och
vardt 1899 led. af bajerska vet.-akad.

’s Hertogenbosch [-tå̄chenbåsk] l. ’s Bosch
(ty. Herzogenbusch, fr. Bois-le-Duc), hufvudstad
i nederländska prov. Nord-Brabant, ligger i en
sumpig trakt vid föreningen af floderna Dommel
och Aa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:26:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free