Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hichens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
451). Dessa fem prelater började mot 300-talets
slut allmänt betecknas med hedersnamnet
patriark, hvilket snart tillkom dem ensamma
som ämbetstitel (tidigare hedersnamn för
alla biskopar; Rom upptog det ej officiellt,
utan i stället beteckningen papa, påfve).
Öfriga exarker förlorade småningom sin
maktställning och återsjönko till vanliga
metropoliter. Slutresultatet af den hierarkiska
organisationsutvecklingen blef alltså tre grader
inom biskopsämbetet: biskopar, metropoliter
(ärkebiskopar), patriarker. (Hj. Holmquist,
"Gamla kyrkans historia", 1907, och där angifven
litteratur.) — Om den västerländska hierarkiens
tillspetsning i påfvedömet se Påfve. Om
kyrkornas nuv. hierarkiska organisation se
art. Grekisk-katolska kyrkan, Romersk-katolska
kyrkan, Episkopalkyrkan och de enskilda
ländernas kyrkliga förhållanden. Reformationen
undanröjde mässoffret eller föreställningen
om nattvarden som en offerhandling och därmed
äfven prästadömet i hierarkisk mening. Det
gamla prästeståndet förvandlades till ett
lärarstånd. Men i de katoliserande tendenser,
som sökt göra sig gällande inom protestantismen,
har äfven en hierarkisk riktning framträdt. Med
anledning af den katolska kyrkans inom sig
i högre och lägre grader fördelta samt till
lydnad för öfverordnade strängt förpliktade
prästerskap har ordet hierarki användts äfven på
andra korporationer, hvilka utmärkas af en skarp
rangskillnad och lydnad mot förmän, men hvilka
ingalunda ha något att göra med andliga ting,
t. ex. ämbetsmannahierarki, militärhierarki.
Hj. H—t.
Hierasus, lat. Se Seret.
Hieratisk (af grek. hieratikos, prästerlig,
helig), hörande till den religiösa kulten. —
Hieratisk skrift. Se Egyptisk skrift. — Hieratisk
stil l. Arkaisk stil (af grek. archaios, gammal,
fornåldrig) kallas i den grekiska konsthistorien
den ända in på Hadrianus’ (d. 138 e. Kr.) tid för
vissa plastiska verk bibehållna efterhärmningen
af den äldsta grekiska skulpturstilen. Det var i
synnerhet de för tempelkulten afsedda bildverken,
som utfördes i denna ålderdomliga stil, bland
hvars kännetecknande ofullkomligheter kunna
nämnas hårets och draperiets konventionella
behandling, det stereotypa leendet samt den stela
hållningen i hela figuren Jfr Bildhuggarkonst,
sp. 363, och Eginetisk konst.
Hieratit, miner., en kubisk fluorid af
sammansättningen 2K Fl. Si Fl4, funnen vid
Vulcano.
A. Hng.
Hiero. Se Hieron.
Hierochloa Gmel., bot., ett släkte af
gräsens familj, har småaxen med kortare eller
längre skaft i utbredd eller något hopdragen
vippa. Skärmfjällen äro nästan lika långa,
trenerviga, spetsiga; småaxen äro treblommiga,
endast mellersta blomman är hermafrodit,
med 2 ståndare och fjäderlika märken, de
öfriga äro hanblommor, med 3 ståndare. På
sidlända ängar växer här och där i Sverige
tämligen ymnigt H. odorata PB., det för sin
vällukt (kumarin) värderade "myskgräset",
hvars slutligen brunglänsande vippor torkas
och läggas mellan kläder för att afhålla
mal och gifva kläderna en behaglig lukt.
O. T. S. (G. L—m.)
Hierodrama (af grek. hieros, helig, och drama,
skådespel), andligt skådespel.
Hieroduler (grek. hieroduloi, af hieros,
helig, och dulos, tjänare, slaf), Tempeltjänare,
kallades hos forntidens greker de personer
af båda könen, hvilka, utan att tillhöra det
egentliga prästerskapet, voro anställda i något
tempels tjänst för att utföra de där förekommande
förrättningarna. De fleste hieroduler voro
slafvar, men äfven fria personer egnade sig af
en eller annan orsak åt denna tjänst. Synnerligen
utvecklad var hierodulien i åtskilliga asiatiska
städer, där stundom tusentals hieroduler voro
anställda vid ett enda tempel. Ofta antog
den, i synnerhet i de åt kvinnliga
naturgudomligheter (Astarte, Mylitta
m. fl.) helgade templen, groft osedliga former,
i det att de kvinnliga hierodulerna prisgåfvo
sig åt hvem som helst mot erläggande af en
gåfva till templet. T. o. m. furstar läto sina
döttrar på sådant sätt offra sin kyskhet åt
gudinnan. Äfven i Korint och i Afroditetemplet på
berget Eryx på Sicilien förekommo hieroduler af
detta slag. I Grekland var dock hierodulväsendet
i allmänhet af en renare och religionen mera
värdig art. Till hierodulerna räknades äfven
den på tempelgodsen bosatta landtbefolkningen,
som mot en viss afgift till templet brukade den
dithörande åkerjorden. Då slafvar af enskilda
personer skänktes åt någon gudomlighet
som hieroduler, var detta åtminstone
ofta blott en form för deras frigifvande.
A. M. A.
 |
| Dansande kvinnliga hieroduler (i asiatiskt tempel). Reliefer å en antik marmorkandelaber. (Louvre, Paris.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
