Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hiisi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den store, som i striden mot honom skapade påfvedömets
fulla rättsliga ställning. Jfr E. Ch. Babut,
”Le concile de Turin” (1904).
1—3. Hj. H—t.
Hilarodi. Se Hilarotragedi.
Hilarotragedi. (grek. hilarotragodia, af hilaros,
munter), Hilarodi, ”munter tragedi”,
Flyakografi (se d. o.) l. Rhintonsk komedi,
en af Rhinton från Tarent (omkr. 300 f. Kr.)
uppfunnen dramatisk diktart, som bestod i komisk
travestering af tragiska dramer.
Hilbert, David, tysk matematiker, f. 23 jan.
1862 i Königsberg, professor där 1893, kallades
1895 till professor i Göttingen. H., som är en af
Tysklands främsta matematiker, har utöfvat
omfattande verksamhet som författare och universitetslärare.
Han sysselsatte sig till en början med
invariantteorien, där han för första gången gaf ett
strängt bevis för satsen, att en algebraisk forms
alla invarianter kunna härledas ur ett ändligt antal
dylika. H. har sedermera gjort betydande insatser
på rätt många områden, såsom den högre aritmetiken,
variationskalkylen, teorien för de lineära
integralekvationerna och geometriens grunder (Grundlagen
der geometrie, 1899, 2:a uppl. 1903). 1903
tilldelades honom franska Poncelépriset för
undersökningar rör. rummet, och s. å. blef han led. af
Vet. soc. i Uppsala.
I. F.
Hild, ett i de fornnordiska myterna flerstädes
förekommande kvinnonamn: 1. En valkyrja, efter
hvilken striden kallas ”Hilds lek”. — 2. Dotter
till Budle, en af de mytiske fornkonungarna i
Sverige, blef gift med Helge, son af konung
Hildebrand (se d. o.) i Hunaland. — 3. H. den
smärta, från Njardö, var enligt Halfs saga gift
med Hjorleif den kvinnokäre, konung öfver Rogaland
och Hordaland. — 4. H., konung Hognes
dotter, är frejdad i sägner hos de flesta germanska
folk. Om henne berättas det i den yngre eddan,
att hon bortröfvades af konung Heden, son till
Hjarrande, en gång då fadern begifvit sig till ett
konungamöte. Hogne seglade efter till Orkneyöarna,
där han fann Heden på Háey (Hoy). Hild
gick att medla, men eggade i stället båda till strid,
och så började striden Hjadningavig, som slutar
först med ragnarök, ty H. väckte om natten de
fallne till lif. På annat ställe meddelas uppgift,
att det var på Odens anstiftan som denna eviga
strid framkallades. Oden älskade Freja, som dock
skänkte några dvärgar sin kärlek för den gyllene
Brisingakedjan, som dessa förfärdigat. Loke
omtalade detta för Oden, och han befallde Loke att
skaffa honom smycket. Loke stal med list kedjan
från den sofvande Freja, som, när hon vaknat, ville
ha smycket tillbaka af Oden. Men denne svarade,
att hon kunde få det endast mot löfte att uppväcka
en evärdlig strid mellan två mäktiga konungar.
Hon måste lofva detta, och sålunda säges kampen
mellan Heden och Hogne ha uppkommit. — I en
tredje berättelse är det valkyrjan Gondul, som
uppmanar Serklands (Afrikas) konung Heden,
Hjarrandes son, att pröfva sina krafter med danske
konungen Hogne. De kämpade, men ingingo sedan
fostbrödralag. Gondul förmådde likväl med svek
Heden att sedermera dräpa Hognes drottning och
segla bort med hans dotter Hild. Kämparna möttes
vid Håö, och striden skildras på liknande sätt som
i eddan. — Enligt Saxo Grammaticus egde striden
rum på Hedens ö (Hiddensee vid Rügen), dit sagan
säkert urspr. förlagt striden mellan kung Heden
från Norge och den jylländske konungen Hogne.
De och deras kämpar dräpte hvarandra; men Hild
uppväckte af längtan efter sin man de fallne genom
trollsånger (galdrar), och sålunda förnyades kampen
ständigt. — I fornsagor från kristna tider säges,
att en af konung Olof Tryggvessons män, Ivar
Ljome, gjorde slut på striden.
Myten om H. åsyftar att uppvisa kvinnokärlek som
en orsak till krig. Hedens kämpar kallas
hjadningar, och striden benämnes därför i gamla
kväden ”Hjadningarnas oväder”, ”Hjadningarnas
eld” o. s. v. Sägnen om Hild och hjadningarnas
strid har varit allmänt känd icke blott i den
skandinaviska norden, utan äfven bland angelsaxer och
tyskar. Ordet Hild betyder strid, kamp. I nyare
tider har det under formen Hilda blifvit ett vanligt
kvinnonamn, och ingår äfven i sammansättningar,
såsom Alfhild, Brynhild, Gunhild (Gunilla),
Matilda m. fl.
Th. W. (B—e.)
Hilda, astron., en af småplaneterna.
Hilda, engelskt helgon, f. 614, d. 680, var af
northumbrisk konungasläkt och svägerska till konung
Anna af Östangeln, döptes af Paulinus 627 och
grundlade 657 klostret i Whitby, hvilket hon sedan
som abbedissa förestod till sin död. Hennes minnesdag
är 17 nov.
V. S—g.
Hilda, storhertiginna af Baden. Se Fredrik,
storhertigar af Baden, 2.
Hildach, Eugen, tysk romanssångare, f. 1849 i
Wittenberge, var jämte sin hustru, Anna H., född
Schubert 1852, anställd som konservatorielärare
i Dresden 1880—86, hvarefter båda på konsertresor
i Tyskland, Österrike, Holland, Ryssland och
Skandinavien (Stockholm 1891) väckt bifall genom sin
romans- och duettsång. Eugen H. har äfven
komponerat trefliga och mycket sångbara visor.
A. L.*
Hildburghausen, kretsstad i hertigdömet
Sachsen-Meiningen, vid Werra. 372 m. ö. h. 7,502 inv.
(1900). Gymnasium, lärarseminarium, döfstum- och
dårvårdsanstalt. Hertigligt slott (byggdt 1685—95),
nu användt till kasern. Tillverkning af
papier-maché, eggjärn, landtbruksredskap, litografiska
arbeten m. m. H. var 1683—1826 residens för linjen
Sachsen-H.
(J. F. N.)
Hildebrand, fornnordiskt och forntyskt mansnamn
(af isl. hildr, strid, och brandr, svärd, brand).
Hildebrand, svensk släkt från Skånstorps by,
Hällestads socken, Östergötlands län, hvars äldste
kände stamfader hette Bengt (f. antagligen i
slutet af 1500-talet). Dennes sonsons sonson,
bergsmekanikern, egaren af Flerohopps bruk,
Hildebrand Hildebrandssons (f. 1744, d.
1811) fyra yngsta söner, bland dem Bror Emil
H. (se H. 1), antogo som tillnamn det inom släkten
förut flera gånger som förnamn använda namnet
Hildebrand (Hillebrand), medan den
äldste sonen behöll fadersnamnet Hildebrandsson.
Se [V. Örnberg] ”Svenska ättartal”, 13:e
årg. (1905), art. ”Bengtsläkten från Skånstorp”.
1. Bror Emil H. (se ofvan), ämbetsman,
historisk forskare, f. 22 febr. 1806 på Flerohopps
bruk i Kalmar län, d. 30 aug. 1884 i Stockholm,
blef 1820 student, 1826 filos. doktor och 1830
docent i numismatik, allt vid Lunds universitet, och
förordnades 1832 att biträda vid ordnandet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
