- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
699-700

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hill ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare delen af sin regering, och de förnäme
konstälskarna följde hans exempel. H. blef
en verkligt populär konstnär, och hans
alstring kunde knappt hålla jämna steg med den
efterfrågan hans små, behagliga genrestycken
rönte. Målarakademien kallade honom 1794 till
professor i teckning, och i denna egenskap
bildade H. många elever. 1805 erhöll han
befattning som akademiens "rektor" och kallades
1810, efter Masreliez, till dess direktör. Han
var emellertid då för gammal att kunna uträtta
något väsentligt för läroverket. Ännu in i sena
ålderdomen fortfor han likväl att flitigt utöfva
sin konst.

illustration placeholder
Hushållsbestyr. Oljemålning af P. Hilleström.

(Nationalmuseum, Stockholm.)

H. försökte sig i nästan alla slag af måleri,
ehuru hans egentliga styrka låg i genren eller,
som det då hette, "konversationsstycket". Som
genremålare utgick H. omedelbart från
Boucher, om hvilken hans tidigaste stycken
mycket erinra. Sveriges nationalmuseum eger i
Morgontoaletten ett prof från denna tid (början
af 1760-talet). Emellertid fortfor
ej detta inflytande länge, utan mildrades, synes
det, genom en närmare bekantskap med den enkle
och allvarlige Chardin. Småningom utpräglade
H. sin själfständiga stil, som från midten af
1780-talet framträdde i en liflig skildring af
hvardagslifvet, en lätt, men precis teckning,
enkel, naturlig gruppering, en ljus, men likväl
harmonisk och behaglig färg samt stor trohet i
alla bisaker. Hans ämnen stå i öfverensstämmelse
därmed: än är det en piga, som synar ägg eller
idkar någon annan huslig sysselsättning; än en
mor, som undervisar sina bara; än en elegant
dam, som skrifver bref i sin budoar; än ett
samtal i ett förmak, en tebjudning eller något
dylikt. Därvid behöllo nästan alltid
hans taflor små mått; blott mycket undantagsvis
vidga sig dukarna och blifva figurerna
större. Mot slutet af sin konstnärsbana sysslade
H. ofta med eldskenseffekter: hammarsmedjor,
husliga interiörer vid ljus o. d. lämnade i
rask följd hans staffli. Dessa hans arbeten lida
dock i allmänhet af tyngd i färgen. Naturligtvis
mattades hans oafbrutna alstring med åren, så att
arbetena från 1800-talet ej kunna, i afseende på
jämnhet och konstnärligt värde, mäta sig med hans
föregående. De äro likväl kanske de mest spridda
och ha därför gifvit anledning till uttalanden
om H:s konst, hvilka icke äro rättvisa. Under
Gustaf III:s tid användes H. ofta att måla
"karuseller", högtidligheter o. d. Dessa arbeten
behandlade han tämligen flyktigt: de äro endast
att betrakta som illustrationer till dagens
historia, men som sådana ganska njutbara genom
öfverskådlig gruppering och skickligt val af
moment. (Jfr fig. till art. Gustaf. sp. 677,
Gustaf III som Meleager.) På Rosersberg förvaras
några dylika stycken, och flera karuseller
finnas å Drottningholm. H. utförde äfven
åtskilliga ganska lyckade porträtt. Mest
bekant bland dem torde vara det af Bellman
(nu i Nationalmuseum). Hans små historiska
bilder och några religiösa taflor härröra
från det sista skedet af hans lif och äro,
som naturligt, ganska svaga, enär H. alldeles
saknade den stora stil, som för dylika verk
är oundgänglig. Äfven inom landskapet lämnade
han ej förkastliga arbeten. Han tillhörde inom
detsamma den äldre riktning, som representeras
af Korn, hvilken, enligt en uppgift, skulle
någon tid ha varit hans lärare. Slutligen
må, som en antydan om det folkliga drag,
som genomgår hela H:s konstnärskap, nämnas,
att han var den förste i Sverige, som till
pittoresk behandling upptog våra folkdräkter
och i en följd genreartade kostymbilder gaf
dem burskap i den svenska konsten. (Fyra af
dessa bilder återfinnas, tagna från bröderna
Martins gravyrer efter dem, i art. Folkdräkt,
sp. 746—750.) — H:s arbeten äro, till följd
af konstnärens stora alsterrikedom, mycket
spridda öfver hela Sverige. Af hans teckningar
äro åtskilliga, som illustrera poetiska bref
från Bellmans sista tid (delvis faksimilerade i
Carléns upplaga af skaldens skrifter), de mest
bekanta. Flera af H:s taflor äro graverade af
Joh. Fr. och Fr. E. Martin. Hans själfporträtt
af 1785 (se medaljongen sp. 698) förvaras på
Gripsholm. Se O. Sirén, "P. H. d. ä." (1900).

2. Karl Peter H., den föregåendes son,
landskapsmålare, f. 1760 i Stockholm, d. där
1812, blef elev vid Målarakademien, där han
vann åtskilliga belöningar och bildade sig
till en början noga efter Korn. Med mycken
flit strödde han likt denne kring sig en mängd
små bilder, lifliga, om än ofta manierade i
komposition och färggifning. Han blef 1795 agré
af Målarakademien och vid samma tid lärare
i teckning vid Krigsakademien på Karlberg,
men måste lämna denna plats på grund af sitt
utsväfvande lif. Under sina sista år skall han
ha varit mycket förfallen, och hans konst rönte
inflytande däraf. Utom landskap i olja, i hvilka
han tog intryck af Belanger, flyktigt och något
rått utförda, och senare af Fahlcrantz, utförde
han många målningar i gouache, hvilka numera äro
tämligen sällsynta. I sina bästa arbeten (oftast
på trä) utvecklade han en ganska aktningsvärd
talang. Väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free