Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hillevik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delar han med hela sin samtid förkärleken
för en arrangerad, egendomligt utstyrd natur,
med bjärta ljuseffekter och långa synvidder,
men inom denna genre lägger han i dagen
både rik sammansättningsgåfva och en duktig
färg. H. är ej representerad i någon statens
samling, men hos enskilda egare äro hans
ofta signerade taflor ej alldeles sällsynta.
1 o. 2. —rn.*
Hillevik, masugn samt kvarn och såg i Hille
socken, Gäfleborgs län med tillhörande 4,96
mtl jordbruksfastigheter, med ett tax.-v. (år
1900) af 533,800 kr., förut tillhöriga Hargs
fideikommiss i Stockholms län, utbyttes med K. M:ts
tillstånd af 26 juni 1903 mot fastigheter i
Stockholms län och såldes till Kopparbergs och
Hofors aktieb. Tillverkningen var 1907 något
öfver 5,000 ton smidestackjärn och gjutgods
samt 280,000 hl. träkol.
Wbg.
Hillevioner (lat. hilleviones) kallades, enligt
Plinius d. ä., invånarna på en betydlig del af
den stora ön "Scadinavia" (den skandinaviska
halfön), som de, enligt samme författare,
skola ha bebott i 500 "byar" (pagi) och kallat
"en annan värld" (lat. alter orbis terrarum).
S. F. H.*
Hillgren, Bror, målare, f. 1881 i Tierp
(Uppland), studerade vid konstakademien i
Stockholm 1901—03 och därefter i Paris, men
är nu bosatt i Närviken (Forsa socken). H. har
sedan 1905 utställt karaktärsfulla akvareller,
bl. a. med motiv ur "Gösta Berlings saga",
"En herrgårdssägen" och H. K. Andersens
"Klockan". 1908 utgaf han Bilder från Delsbo
i färgtryck.
G—g N.
Hillringsberg, bruks- och landtegendom i Glafva
socken, Värmlands län, vid Glafsfjorden och
det till denna sjö från Stora Gla nedrinnande
vattendraget, vid hvilket ligga till
egendomen hörande två träsliperier, gjuteri
och mek. verkstad, såg och kvarnar. Egare är
H. aktiebolag (bildadt 1870, aktiekapital 504,000
kr.), som inom Glafva, Silleruds, Silbodals,
Järnskogs, Karlanda och Långseruds socknar eger
företrädesvis skogsegendomar med ett tax.-v. af
1,265,600 kr. (1907), däraf 353,000 kr. å annan
fastighet. Tillverkningen vid sågen (3 ramar,
1 hyfvel) var 1907 omkr. 22,500 kbm. sågade
och hyflade trävaror samt vid träsliperierna
omkr. 11,500 ton mek. våt trämassa. H. omtalas
som säteri på 1640-talet och har sitt namn
efter majoren Sv. Persson, adlad Hildring
(d. 1679). Det var förr ett järnmanufakturverk,
och till detsamma hörde Lennungs och Glasfors
järnbruk och Yttre Ruds skifferbruk. Det
nuv. norska bolaget tillgodogör företrädesvis
skogsprodukter.
Wbg.
Hillsdale [hi’lṡde͡il], stad i
nordmerikanska staten Michigan. 4,151
inv. (1900). Baptistcollege (1855). Trävaruindustri.
J. F. N.
Hillska skolan å Barnängen, en i Stockholm 1830
upprättad läroanstalt för gossar, ända från
tidigaste skolåldern, tills de voro mogna att
afgå till universitetet. Bland stiftarna voro
D. F. Frölich, J. J. Hedrén, J. G. Richert,
V. F. Tersmeden och F. J. Wrede. Anstalten
stiftades af ett aktiebolag, hvars angelägenheter
i första hand ombesörjdes af en direktion af
12 personer. Skolan hade sitt namn efter
Rowland Hill (se d. o.) och var inrättad
efter mönstret af dennes skola vid Hazelwood i
England. Inom skolan rådde en långt utsträckt
själfstyrelse. Disciplinen handhades af gossarna
själfva, och för detta ändamål utsågs bland
dem ett stort antal tjänstemän: custos
depositorum, 2 öfverprefekter, hvardera med
2 eller flera ordningsmän under sig, sof- och
klassprefekter, realprefekt, materialförvaltare
och signalgifvare. Ämbetena tillsattes antingen
af direktionen eller af gossarna genom val, eller
gingo de i tur. Studierna bedrefvos också på
ett sätt, som var afsedt att främja lärjungens
själfverksamhet. I hvarje ämne voro vissa
kurser bestämda, och läraren lämnade ej någon
direkt undervisning, utan inskränkte sig till att
endast leda lärjungen, så att han på egen hand,
kunde vinna de upplysningar han sökte. Efter det
denne inhämtat en kurs i ett ämne, anmälde han
sig till särskild examen för läraren däri och
fick, om han tillfredsställande kunde göra reda
för sig, öfvergå till följande kurs. — Skolan
var ett fullkomligt internat. Lärjungarna bodde
vid Barnängen, liksom äfven de fleste lärarna,
jämte en läkare. Dessa åto vid samma bord som
eleverna samt deltogo med dem om aftnarna i
ett sällskapslif, hvari äfven inrättningens
husmoder och tillfälliga besökande togo
del. F. ö. gjorde sig en viss militärisk ordning
gällande, i det samlingar och marscher till
måltider och lekar skedde efter trumma. Äfven
på den fysiska utbildningen lades stor vikt,
i det anstalten ej blott hade en särskild
läkare, utan äfven gymnastik där infördes vida
tidigare än vid statens läroverk, hvarjämte
gossarnas lekar öfvervakades af vakthafvande
läraren. I hvarje logement hade äfven en lärare
sin plats. — Till den första uppsättningen
af lärare hörde J. Reuter, såsom intendent,
J. A. Afzelius, J. L. Asping, J. I. Elfving,
J. J. Guinchard, Edv. Lewin, en engelsman,
som fått sin uppfostran vid Hazelwood,
och N. Lindgren; läkare var K. U. Sondén
och gymnastiklärare A. v. Vegesack. Bland
senare lärare märkas E. G. Björling,
J. Kr. Julin-Fabricius, J. F. Loenbom,
A. May, N. G. Wennerström m. fl. — Liksom den
hillska metoden vid Hazelwood under Hills egen
ledning bar goda frukter, så visade den äfven
sådana på Barnängen under Björlings kraftfulla
rektorat (1831—40). Sedan Björling frånträdt
rektorsplatsen, uppkommo vid inrättningen
oordningar, som störde allmänhetens förtroende
och kommo lärjungeantalet att nedgå, till dess
skolan (1846) alldeles måste upphöra. 1876 läto
forna lärjungar prägla en medalj öfver minnet
af densamma. Se H. Ericsson, "Hillska skolan
å Barnängen 1830—1846" (1885). — En senare
skola på Barnängen under J. Reuters ledning
hade med den hillska intet direkt sammanhang.
A. F.*
Hillsko, bot., namn på Androsace septentrionalis
L.
Hilmend (Helmend), Afganistans
största flod, upprinner vid västra ändan af
Kuh-i-Baba. 3,500 m. ö. h., och flyter först
åt s. v. nästan ända fram till Afganistans
södra gräns, upptagande fr. h. Chud Rud och
Musa Rud, från v. den af många tillflöden
uppkomna Argendab, vänder sig sedan åt v. samt
slutligen åt n. och utfaller i södra delen af
sjön Hamun (se d. o.), 510 m. ö. h. Närmare
1,100 km. lång. I sitt nedre lopp har H. en
mäktig bädd, som dock endast på sommaren är
fylld. H. drifver många kvarnar och förser
en mängd bevattningskanaler med vatten.
J. F. N.
Hilmi pascha, eg. Hussein H., turkisk statsman,
f. 1857, enligt en annan uppgift 1855, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
