Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 705-706 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hillevik ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fattigt; i Kashmir finnes guld i ringa mängd; rikare
äro järn- och koppartillgångarna i Kashmir och
Nepal. Varma källor förekommo i stort antal och äro
föremål för vidskeplig dyrkan.

Kanchanjanga, en af Himalayas högsta toppar.

I orografiskt afseende kan H. lämpligen delas i
en centralkedja af gnejs med de högsta topparna
samt en nordlig och en sydlig förkedja, ehuru i s.
några mindre kedjor gå parallellt med denna. Ingen
af dem bildar dock vattendelare, ty de tre stora
floderna Indus, Sutlej och Brahmaputra ha sitt
ursprung n. om bergen och gå igenom dem i dalar,
af hvilka dock Indus’ och Brahmaputras ligga vid
bergets båda ändar. Genom Sutlejflodens dal delas
berget i en västlig, bredare, och en östlig, med de
högsta topparna försedd del. Dock ligger alldeles
vid Indus dal en topp, Nanga-Parbat, som når
8,114 m., men i allmänhet stiger topphöjden i västra
delen sällan öfver 6,000 m. De allra högsta
topparna ligga inom Nepal och äro fr. v. Dhaulagiri
(8,176 m.), Morshiadi (8,080 m.), Gosai-than
(8,020 m.), M:t Everest (se Everest med fig.),
jordens högsta topp (8,840 m., enl. 1909 offentliggjorda
beräkningar 8,882 m.), Sishur (8,474 m.),
Kanchanjanga (se fig.; 8,582 m.);
ö. om Nepal når ingen topp 8,000 m., och bergen aftaga i
höjd mot ö. samt ha vid Brahmaputra toppar på
endast 3,000—5,000 m. Inalles har H. 5
uppmätta toppar af mer än 8,230 m., 11 af
8,230—7,925 m. och 29 af mer än 7,620 m. Intet
pass går lägre än Mont Blancs höjd. Trots den
stora topphöjden är H:s kamhöjd blott 5,500 m.
och lägre än Karakorums. Ingen verksam eller
slocknad vulkan finnes i H. — H. sluttar mycket
skarpare åt s. än åt n., enär det på den senare
sidan mötes af den höga, med H. parallella tibetanska
bergskedja, som af Hedin upptäckts och döpts
till Transhimalaya, men i s. af Hindustans
lågland. Då den högre centralkedjan på sina ställen
icke är längre aflägsen från låglandet än 75 km.,
kan man från detta se de högsta topparna, ehuru den
centrala zonen är skild därifrån genom förkedjor.
Dalarna genomflytas af brusande fjällströmmar, som
gräft sig djupa, branta dalar, på hvilkas sidor
byarna liksom tyckas sväfva i luften. Vägarna gå
här längs bergkammarna, enär de smala dalklyftorna
icke lämna rum för dem. Stora längddalar äro
vanliga; i dem flyta de indiska floderna i sitt öfre
lopp. Ur en sådan kommer t. ex. Ganges. —
Snögränsen ligger lägre på södra sidan (4,940 m.) än
på norra (5,300 m.), hvilket beror på den mycket
större regnmängden på den södra sluttningen.
Glaciärer förekomma i alla delar af H.; de sluta mest
på 3,400—4,200 m. höjd, men på Nanga-Parbat
nå de ända ned till 2,900 m. På sjöar är H.
fattigt; endast i Kashmir finnas sådana i större
mängd, eljest synes gränsområdet mellan Sikkim och
Tibet vara bäst försedt med sådana. — H. är
jordens mäktigaste klimatgräns, skiljande det indiska
monsunområdet från Central-Asiens stäppregion. Vid
dess södra fot är medelårstemperaturen mycket
konstant, omkr. 25°. Den aftar för hvarje 100 m. i
höjd 0,51° i östra H. och 0,56° i västra H.
Sydvästmonsunen tilltar i häftighet i juni, och regnet
fortfar sedan oafbrutet till slutet af sept. eller in i
okt. i låglandet längs bergets fot, dock starkt
aftagande från ö. mot v. Mot bergets högre delar blir
det också hastigt mindre, och n. om H. uppträder ej
vidare monsunregnet, och där råder ett torrt klimat.
Regnmängden är vid bergets fot i ö. 2,260 mm., i
v. 2,420, men i västra Tibet blott 70 mm.

Vegetationen är mycket växlande, från den
tropiska växtvärlden vid bergets fot och i dess nedre
delar till den alpina i det högsta vegetationsbältet.
Vid bergets södra fot ligger ett sumpigt träskbälte
(tarai), där det som byggnadsmateriel skattade
salträdet (Shorea robusta) och sissooträdet (Dalbergia
Sissoo) växa bland bambu och dvärgpalmer. Den
tropiska skogen når till 1,000 m., den subtropiska till
2,400 m. Längst ned träffas fikonträd och andra
moracéer, trädlika ormbunkar, magnolier o. a.,
därpå följer en zon, där akacior (Albizzia), tunträd
(Toona ciliata) och Rhus-arter förhärska. Ända till
2,400 m. träffas ek (Quercus incana), den Chamærops
liknande palmen Trachycarpus Martiana och
Rhododendron arboreum. Intill 3,000 m. växa
H.-cedern (Cedrus Deodara), valnötsträd, turkisk
hassel och tårtallen (Pinus excelsa), med en
undervegetation af Berberis-, Rosa-, Lonicera- och
Vitis-arter; längre upp antar skogen en nordligare karaktär
med barrträd (Abies Webbiana, Picea Smithiana)
samt lafklädda ekar och björkar. Öfver skogsgränsen
(3,600 m.) börjar den trädfattiga regionen med
enstaka tallar till omkr. 4,000 m., och därofvan
utbreder sig ända till snögränsen ett bälte med
Rhododendron-arter och boreala och alpina fleråriga örter
(ranunkulacéer, primulacéer, Pedicularis, Astragalus
o. s. v.). Den östra delen af H. har en mycket
större skogrikedom än den västra.

Djurvärlden har till omkr. 3,000 m. en
indisk, högre upp en tibetansk prägel. Förutom
sådana djurformer som elefanter, stora kattarter,
såsom Felis pardus (leoparden), Felis uncia och
Felis nebulosa, himalayabjörnen (Ursus torquatus),
apor, papegojor och fasaner anträffas äfven sådana
tibetanska arter som yakoxen, de stora vildfåren
Ovis poli och Ovis Hodgsoni, vildgetter (Capra
sibirica), myskdjuret (Moschus moschiferus) o. a.

Om invånarna se Himalayafolk. Politiskt
hör H. i n. till Kina (Tibet), i ö. bo oafhängiga
stammar; äfven de s. k. Himalayastaterna,
d. v. s. Bhutan och Nepal, äro oafhängiga; f. ö.
behärskas H. direkt eller genom lydstater af
England.

Samfärdsel, öfver H. leda hundratals pass.
De viktigaste vägarna äro 1) till Lhasa i Tibet öfver
Assam, Bhutan, Sikkim och Nepal, 2) till Sutleys

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>