Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himmel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rd) och hīn, med ellips af adjektivet (jfr ”må
den och den ta dej”).
Hînayāna, riktning inom buddismen, se
d. o., sp. 510.
Hinc illæ lacrimæ!, lat., ”häraf dessa tårar”!
detta är orsaken till jämmern! det är där skon
klämmer! Uttrycket förekommer i första akten af
Terentius’ komedi ”Andria”.
Hinckley [hi′ȵkli], stad i engelska grefsk.
Leicester, 19 km. s. v. om Leicester, vid Watling
street. 11,304 inv. (1901). Gotisk kyrka, latinskola
och katolsk akademi (S:t Peter’s priory).
Trikåfabriker. 6 km. sydligare ligger slagfältet Bosworth
(se d. o.).
J. F. N.
Hincks [hi′ȵks]. 1. Edward H., irländsk
assyriolog, f. 1792 i Cork, d. 1866 som kyrkoherde
i grefskapet Down. Se Kilskrift. — 2. Sir
Francis H., den föregåendes broder, kanadensisk
politiker, f. 1807 i Cork, d. 1885, emigrerade
1831 till Canada och blef köpman i Toronto. Han
invaldes 1841 i Canadas parlament, där han slöt
sig till liberalerna. 1842—43 och 1848 var H.
medlem af ministären Baldwin-Lafontaine, 1851—54
premiärminister samt verkade som sådan bl. a. ifrigt
för järnvägsbyggnader, hvarjämte han hade väsentlig
andel i tillkomsten af 1854 års på ömsesidighet
grundade handelsfördrag mellan Canada och Förenta
staterna. En schism inom det liberala partiet
föranledde s. å. hans afgång. H. var 1855—62 guvernör
öfver Barbados och Windwardöarna och 1862—69
i Brittiska Guyana — den förste koloniale
politiker, som erhållit ett brittiskt guvernörsämbete
— samt tillhörde 1869—73 som kanadensisk
finansminister Macdonalds kabinett. H. erhöll 1869
knightvärdighet. Han utgaf bl. a. The
political history of Canada between 1840 and 1855
(1877).
2. V. S—g.
Hinc robur et securitas, lat., häraf styrka och
trygghet; svenska Riksbankens devis.
Hind, ett äldre persiskt eller i västligaste Indien
uppkommet ord, som, identiskt med det sanskritiska
sindhu, urspr. betecknade blott Sindhfloden (Indus),
men användes af perser och araber äfven om landet
därbortom, och i denna bemärkelse omfattade det
hela Västra indiska halfön, för hvilken det nyare
persiska namnet är Hindustan. Genom grekiska
och latinska författare har ordet kommit till oss
utan h och gifvit upphof till de europeiska formerna
för namnet Indien.
K. F. J.
Hind, honan af hjortdjuren.
Hind [ha͡i′nd], John Russell, engelsk astronom,
f. 12 maj 1823 i Nottingham, d. 1895 i
Twickenham, var först civilingenjör, blef 1840 assistent
i den magnetisk-meteorologiska afdelningen vid
observatoriet i Greenwich och 1844 observator vid G.
Bishops privata observatorium i Regent’s park i
London. 1853—91 var han superintendent för
Nautical almanac office. Han upptäckte flera småplaneter,
en mängd variabla stjärnor (däribland den
nya stjärnan i Ophiuchus af år 1848) och flera
kometer samt uppgjorde mycket noggranna och
omfattande stjärnkartor. Han utgaf bl. a. On the
expected return of the great comet of 1264 and
1556 (1848), The solar system etc. (1852), An
astronomical vocabulary etc. (s. å.) och The comets,
a descriptive treatise upon those bodies etc. (s. å.;
öfv. till tyskan af Mädler, 1854) samt lämnade
bidrag till flera lärda sällskaps tidskrifter uti in- och
utlandet.
(B—d.)
Hindarfjället, nord. myt., ett fjäll n. om
frankernas land. I en sal, omgifven af flammande lågor,
sofver där en valkyrja (Sigrdrifa, Brynhild), straffad
med dvala af Oden; hon väckes af Sigurd Fafnesbane
och lär honom om olika runors kraft och
användning.
B—e.
Hinden, roman af K. J. L. Almquist.
Hindenburg, Karl Friedrich, tysk
matematiker, f. 1741 i Dresden, d. 1808 i Leipzig,
blef docent i Leipzig 1771 samt professor i filosofi
och fysik där 1781. H. riktade sin vetenskapliga
verksamhet företrädesvis på kombinationsteorien och
lyckades genom sitt föredöme förmå ett icke obetydligt
antal tyska matematiker att bearbeta denna
gren af matematiken samt kan på grund däraf anses
som hufvudman för den kombinatoriska
skolan i Tyskland. Bland H:s många arbeten
och uppsatser må nämnas Infinitinomii dignitatum
exponentis indeterminati historia, leges ac formulæ
(1779), Novi systematis permutationum, combinationum
ac variationum primæ lineæ (1781) och
Sammlungen combinatorisch analytischer abhandlungen
(1796 och 1800). Tills. med J. Bernoulli
utgaf H. 1786—88 ”Leipziger magazin für reine
und angewandte mathematik” och 1794—99 ensam
”Archiv der reinen und angewandten
mathematik”.
(I. F.)
Hindenburg. 1. Arthur H., dansk jurist, f.
2 aug. 1832, blef 1855 jur. kandidat och 1863
höjesteretsadvokat samt fungerade 1885—1904 som
”kammeradvokat”. Han tog 1872 juris doktorsgrad
och har skrifvit Haandbog i dansk vexelret (1860)
och Om kjöb og salg (1872, 2:a uppl. 1903). Han
var medlem af folketinget 1869—76 och skref under
den politiska kampen på 1880-talet under märket
Z. en serie mycket utmanande artiklar i ”Berlingske
tidende” till försvar för ministären Estrups styrelse.
2. Theodor H., den föregåendes broder, f. 10 mars
1836, blef 1861 juris kandidat och 1876 assessor
i kriminalretten samt var 1881—1906 assessor
i landsoverretten. Han har utarbetat en mycket
använd och väl ansedd juridisk formulärbok (1880;
3:e uppl. 1903). 1883—91 var H. ifrigt verksam
för högerpartiets organisation i hufvudstaden.
E. Ebg.
Hinder, sportt., äro dels höjd-, dels
längdhinder. De kunna äfven vara dels enkla,
dels sammansatta, som bestå af höjd- och
längdhinder i förening, hvarvid längdhindret kan
ligga antingen framom eller bakom höjdhindret,
dels dubbelhinder, d. v. s. hinder, belägna så
nära hvarandra, att man mellan dem har plats
endast till nedsprång och sats till nytt hopp.
B. C—m.
Hinderdag (fsv., bortre dagen, dagen efter),
särskildt i fsv. hinderdags gæf l. gava,
morgongåfva (se d. o.).
Hindersin, Gustav Eduard von, preussisk militär,
f. 1804 i Wernigerode, d. 1872 i Berlin,
utnämndes under kriget mot de upproriske i
Baden 1849 till chef för general von Peuckers
stab, men blef tillfångatagen. När kriget med
Danmark utbröt 1864, var H. generallöjtnant och
inspektör för andra artilleriinspektionen. Åt
honom uppdrogs ledningen af artilleriangreppet
på Dybböl, och efter dess fall (18
apr. s. å.) upphöjdes han i adligt stånd samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
