- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
723-724

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindsgavl ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hindukusch (pers.; "hindudödaren") l. Hindukuh
("hinduberget"), bergssystem i Central-Asien,
som är vattenskillnad mellan Indus och
Amu darja (Oxus) samt gränsvall mellan
länder med indisk kultur och Central-Asiens
usbekstater. H. sammanhänger i sin östra del med
Karakorum och Himalaya. Som en väldig kedja af
5,500—6,000 m. höjd går H. från södra kanten af
Pamir mot v. s. v. mellan Wachan-Pandsj’s dal
i n. och Yarkhuns i s. Nära 72° ö. lgd höjer
det sig i Tirach-mir till 7,750 m. Väster därom
ligga Nuksanpasset (5,050 m.) och Dorahpasset
(5,000 m.), östligare Baroghilpasset (3,800
m.), hvilket är det enda, som är farbart på
vintern. Väster om Dorah blir bergkammen lägre
än 5,000 m. I v. kan Bamianpasset (se Bamian)
betraktas som det egentliga H:s gräns. Dess längd
dit är omkr. 650 km. Men till H:s system kunna
äfven dess väsentliga fortsättningar (Keh-i-Baba,
Sufid-kuh, Parapamisus, Alla Dag) räknas, sålunda
Iranplatåns hela norra kantbergsrad till Elburs
vid Kaspiska hafvet. I än närmare sammanhang
med det egentliga H. står den väldiga kedjan
Chodsha Mahomed, n. om H., och en del mot s. v,
i riktning mot Kabulfloden löpande kedjor och
som fylla bergländerna Chitral och Kafiristan. —
På H:s norra sida upprinna flera tillflöden
till Pandsj eller öfre Amu darja; på södra
sidan Yarkhun, i sitt nedre lopp kallad Kunar,
och andra tillflöden till Kabul, samt källfloder
till Hilmend.
J. F. N.

Hindustan l. Hindostan (pers., "hinduernas
land") fattas dels i vidsträckt betydelse som
betecknande det Brittiska Indiens norra hälft
(mera sällan inbegripes därunder äfven den
sydligare hälften, Deccan), dels, och vanligare,
i inskränkt bemärkelse, landet mellan Himalaya
i n. och Vindhyabergen i s., Punjab i v. och
Bengalen i ö., d. v. s. det centrala land,
hvarifrån den hinduiska bildningen utbredt sig.
(J. F. N.)

Hindustani ("hindustanska") l. Urdu
("lägerspråk") kallas den med persiska och
arabiska ord starkt uppblandade hindi, som utgör
Indiens lingua franca. När muhammedanerna från
700-talet började taga Indien i besittning,
blef persiskan deras officiella språk,
medan de underkufvade talade indisk bhasa
(folkdialekt). Denna folkdialekt rönte såväl
därifrån som särskildt från Stormogulernas hof
och läger i Delhi (1526 grundlades mogulväldet
definitivt af sultan Babur) så starkt inflytande
från persiskan, att den upptog en mängd persiska
(och medelbart arabiska och turkiska) ord. Denna
på detta sätt uppblandade hindi undanträngde
småningom äfven hos muhammedanerna det officiella
persiska idiomet, och ett nytt indo-muhammedanskt
språk framträdde, som efter det kejserliga hofvet
eller lägret (urdu) fick namnet seban-i-urdu,
"lägerspråket" l. blott urdu. Det är detta,
som sedan fått namnet hindustani. Men bland den
stora massan af befolkningen och i de bildade
(bramanska) kretsar, som höllo sig främmande
för muhammedanskt inflytande, bibehöll sig
bhasa under namn af hindi (hindui) renare och
utvecklade sig till ett af de största indiska
moderna folkspråken (se Hindi). Hindustani (Urdu)
är således den med persiska och arabiska lånord
(nästan uteslutande substantiv) öfverfyllda
muhammedanska litteraturens, hindi den
(eventuellt med sanskrit-ord uppblandade)
inhemska (hinduiska) litteraturens
språk. Till sin grammatiska byggnad äro
hindustani och hindi samma språk, men i
lexikaliskt och stilistiskt hänseende är det
förra påverkadt från främmande (muhammedanskt)
håll. De arabiska och persiska orden påverkas
dock icke af postpositionerna, och inga verb
upptagas, utan ersättas dessa med omskrifning
af karna, "göra" (t. ex. tahsil karna, "lära"
af tahsil "insamlande", "lärande’’), hvarpå
böjningen uppbygges. I öfrigt förekommer
fakultativt persiskans genitivuttryck med -i
(-e) efter det styrande ordet, vid arabiska
ord också -l (af den arabiska artikeln
al). Hindustani begagnar den persiska formen
af det arabiska alfabetet, nestalik, för
handskrifter och litografiskt tryck, och
det kursiva schikeste för dagligt bruk med
tillägg af vissa tecken för i arabiskan icke
förekommande ljud (cerebraler). Hindustani är
talspråk i Delhi, Oudh o. s. v., men användes
som allmänt samtals- och handelsspråk öfver
hela Indien, i Burma, Mauritius, Sansibar,
Maskat och hamnarna vid Persiska viken. Den
sydliga afarten af hindustani, som blifvit
litteraturspråk i Madras, Haidarabad o. s. v.,
kallas dakhni. — Hindustani, har en rik
litteratur från början af 1700-talet. Delhi,
Agra, Benares och Lucknow äro medelpunkterna
för hindustanis (liksom för hindis) litterära
lif. Den äldste diktaren på hindustani synes vara
Masud-i-sad (1000-talet), annars märkas Hatim,
Sauda (f. 1780), "Indiens Juvenalis", och
Mir-Muhammed-Takui, författare till den berömda
dikten "Schalat-i-ischk" ("Kärleksflamman,
utg. af Smyth, 1820). Den lyriska poesien är
rikt utvecklad. Den dramatiska litteraturen
har sin förnämste representant i Amamah
(Sajjid Agha Hassan från Lucknow, d. 1859),
hvars sångspel "Indar-Sabha" är Indiens mest
spridda teaterstycke. Af prosaförfattare nämnas
Sher Ali Afszoss (en beskrifning af Indien),
Mir Aman ("Bagh-o-Bahar", bearbetning af en
berättelse ur 1001 natt), Asad från Lahore
(en litteraturhistoria, Ab-i-hayat, "Lifvets
vatten"), Asad från Lucknow (romanen "Fisane
e Asad"). Inom dakhni odlades mest romanen;
nämnas kan Vali (1700-talet), hvars arbeten äro
utgifna af Garcin de Tassy. Senare diktade Abdul-hakk
från Madras. Hindustani skrifves
och tryckes mest med det persiska (arabiska)
alfabetet, stundom med det latinska. Om
litteraturen se Garcin de Tassy, "Histoire de la
littérature hindoui et hindoustani" (2:a uppl.,
3 bd, 1870), Grierson, "The modern vernacular
literature of Hindustani" (1890). Grammatiker
af Shakespeare (6:e uppl. 1855), Forbes (1855),
Monier Williams (1858), Garcin de Tassy (2:a
uppl. 1863) med "Chrestomathie hindoustanie (urdu
et dakhni)" (1847), Platts (1874), Dowson (2:a
uppl. 1887); vidare M. Schultze, "Grammatik der
hindustanischen sprache, hindi und urdu" (1894),
A. Seydel, "Theoretisch-praktische grammatik der
hindustanischen sprache" (1893), A. O. Green,
"Practical hindustani grammar. In two parts"
(1895), G. Small, "A grammar of the urdu or
hindustani language" (1895), C. Tagliabue,
"Grammatica della lingua indostana o urdu"
(1892). Ordböcker af: Shakespeare (4:e
uppl. 1849), Forbes (2:a uppl. 1857), Fallon
(1858), Platts (1884), vidare Tagliabue,
"Manuale o glossario della lingua indostana o
urdu" (1898), Vinson, "Manuel de la

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free