- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
725-726

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindsgavl ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

langue hindoustani" (1889), G. S. A. Ranking,
"An english-hindustani dictionary" (1900).
K. F. J.

Hindås, station i Björketorps socken, Älfsborgs
län, vid Göteborg—Borås järnväg, 35 km. från
Göteborg. Där har Göteborgs idrottsförbund sedan
1903 skapat en hufvudort för vinteridrotten i
västra Sverige. Förbundet, som disponerar omkr. 4
har mark, bruten terräng, belägen vid Västra
Nedsjön, har där låtit uppföra en idrottsgård (i
gammalnordisk stil) i två våningar, innehållande
matsalar, sofsalar, styrelserum, kök, bostad för
husmoder och vaktmästare m. m., samt anlagt skid-
och kälkbackar. Förbundet har ock för afsikt
att inrätta platsen äfven för sommaridrott
genom att anlägga tennisplaner, golfbana
m. m. Vid stationen finnes äfven ett stort
turisthotell (sedan dec. 1906) och sanatorium
(133 m. ö. h.) öppet året om och mycket besökt
under vintermånaderna.

Hindö (Hinnö), Norges största ö, till en del
belägen i Nordlands och till en del i Tromsö
amt, är den sydligaste i Västeraalens ögrupp
och skiljes från Öst-Vaagö i Lofoten genom
det smala Raftsund och från fastlandet genom
Tjeldsundet. Areal 2,238 kvkm. Omkr. 12,000
inv. Ön har många vackra partier med jämna
stränder, skogklädda höjder och praktfulla fjäll
i egendomliga formationer. Den högste toppen
är Mösadelen, 1,300 m., med en vacker snöbrä.
O. A. Ö.

Hingham [hi’ȵəm], ort i nordamerikanska
staten Massachusetts, vid sydöstra delen
af Boston Harbor, 22 km. från Boston. 5,059
inv. (1900). Omtyckt sommarvistelseort, fiske.
J. F. N.

Hing-king (Hsin-king) eller Jenden,
stad i Mandschuriet, 112 km. ö. om Mukden,
med de forne mandschuhärskarnas grafvar.
J. F. N

Hingst. Se Hästafvel.

Hingstdepå. Se Hästafvel och Stuteri.

Hingstridare. Se Besoldningsryttare och
Förridare.

Hin håle. Se Hin.

Hinkean (l. Unghinke), anhängare till den
anarkistiske agitatorn Hinke Bergegren; anarkist.

Hinkmar, ärkebiskop af Reims, en af medeltidens
märkligaste kyrkofurstar, f. omkr. 806 af förnäm
frankisk släkt, d. 882 i Épernay, uppfostrades
i klostret S:t Dénis, där han ingick som
munk. 822 följde han dess abbot Hilduin
till kejsar Ludvig den frommes hof i Aachen,
blef där snart förtrogen med den världsliga
politiken och förvärfvade den diplomatiska
rutin och det uppöfvade skarpsinne, som han
senare lade i dagen. När Hilduin 830, på grund
af sina förbindelser med Ludvigs genstörtige son
Lothar, förvisades till Corvey, följde H. honom
i landsflykten samt utverkade hans benådning och
återinsättande i abbotsvärdigheten. Den stormiga
tiden efter 833 tillbragte H. under studier i S:t
Dénis. Hos Karl den skallige, till hvars hof han
kallades, åtnjöt H. stor ynnest och utöfvade ett
vidsträckt inflytande samt erhöll genom honom
den efter Ebos förjagande lediga ärkestolen
i Reims (845). Som ärkebiskop utöfvade H. en
vidtomfattande verksamhet på både den världsliga
och kyrkliga politikens fält. Kort efter sitt
uppstigande på ärkestolen invecklades han i den
häftiga strid rörande predestinationen, som då
rasade inom den frankiska kyrkan. Han lät på
en synod döma och inspärra munken Gottschalk,
som skrifvit en afhandling om nådavalet,
samt författade själf i ämnet flera dogmatiska
skrifter med semipelagiansk färg och fastslog
genom synodalbeslut sin läromening. Af ännu
större världshistorisk betydelse är den
strid, hvari han invecklades med sin afsatte
företrädare Ebos anhängare, hvilka på grundval
af de nu först framdragna pseudoisidoriska
grundsatserna fordrade Ebos återinsättande i
sin värdighet. H. afsatte detta partis ledare,
biskop Rothad af Soissons (862), men saken drogs
inför påfven Nikolaus I, som sanktionerade de
pseudoisidoriska principerna och återinsatte
Rothad och en del andra likaledes afsatta
klerker i deras ämbeten. Ännu en gång råkade
H. i kamp med de pseudoisidoriska grundsatserna,
denna gång företrädd af biskop Hinkmar af Laon,
som 871 afsattes, men 878 delvis restituerades
i sin forna ställning. Äfven i konung Lothars
bekanta äktenskapstvist ingrep H. skarpt
bestraffande konungens osedlighet. På den
världsliga politikens område stod H. utan
att uppgifva den kyrkliga maktens
själfständighet troget vid konungamaktens
sida och ingrep mer än en gång räddande vid
de faror, som hotade riket. Han bidrog sålunda
väsentligen att omintetgöra Ludvig den tyskes
försök att inkräkta på det frankiska riket. Som
kyrkofurste sträfvade H. att upprätthålla den
frankiska kyrkans nationella själfständighet
gentemot påfvedömets på de pseudoisidoriska
grundsatserna stödda centraliserande tendenser —
däri ligger den världshistoriska betydelsen af
hans strid. Äfven som författare utvecklade H. en
betydande verksamhet. Nämnda äro hans skrifter
rörande predestinationsläran. Dessutom
förtjänar att framhållas hans stora skrift Opusculum
LV capitulorum
emot de pseudoisidoriska
principerna; däri vänder han sig emot dekretalens
giltighet, ehuru han ej utom i vissa enstaka fall
fått upp ögonen för deras oäkthet. För öfrigt må
påpekas de af H. författade partierna af riksannalerna
("Annales Bertiniani", i "Monumenta
Germaniæ historica") samt skriften De regis persona
et de regis ministerio
ett slags "konungaspegel",
framställande en konungs kall och plikter.
Monografier öfver H. af von Noorden (1863) och Schrörs
(1884).
T. H—r.

Hinlopen-sundet, ett sund, som skiljer
Spetsbergens hufvudö (Västra Spetsbergen) från
Nordostlandet, i hvilket Murchison bay och
Wahlenberg bay intränga. I sundets södra del ligga
Syd-Vajgatjöarna, Vilhelms-ön och Bastianöarna.
J. F. N.

Hinnerjoki, finsk socken i Ulfsby härad,
Eura domsaga, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Landareal 108,1 kvkm. 1,862
inv. (1907). H. utgör ett imperiellt pastorat
af 3:e kl., Vehmo prosteri och Åbo ärkestift.
O. I. (A. G. F.)

Hinneryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo
härad. 23,143 har. 2,297 inv. (1908). H. utgör
ett regalt pastorat i Växjö stift, Sunnerbo
kontrakt.

Hinnfrukt, Karyops, Caryopsis, bot., det slags
nötfrukt, som förekommer hos gräsen, är enfröig
och har fröskalet sammanvuxet med den hinnaktiga
fruktväggen. Hos korn och andra gräs äro
dessutom blomfjällen sammanvuxna med fruktväggen.
G. L—m.

Hinnom, Hinnoms dal, fullständigare
Hinnoms sons (söners) dal, en dal s. v. om Jerusalem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free