Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Hippias ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fragment, utgifna af Bergk i
samlingen "Poetæ lyrici græci", bd 2.
A. M. A.
Hippophaë L., bot., ett släkte af buskar eller
busklika träd, hörande till fam. Elæagnaceæ,
som har hanblommornas kalkblad likformiga,
honkalken rörformig, upptill klubblikt vidgad,
med obetydligt tvåklufvet bräm, efter blomningen
köttig. H. rhamnoides L., haftorn, är en vid Bottniska vikens
och mellersta Bohusläns stränder förekommande,
tämligen högväxt, tornväpnad buske, med hela,
smala, hvitfjälliga blad, små gulgröna blommor
på våren i bladvecken; frukterna bärlika
(s. k. finnbär), gula, mycket sura, men dock
ätliga. H. odlas ofta i trädgårdar på grund
af sitt egendomliga utseende. Rötterna äro
försedda med mykodomatier (se Domatier
och Assimilation, sp. 240). H. rhamnoides synes
redan samtidigt med björken ha invandrat till
Sverige, och man har i postglaciala aflagringar
funnit lämningar af densamma dels i det inre
af Norrland, omkr. 500 m. ö. h., dels äfven på
Gottland.
O. T. S. (G. L—m.) A. G. N.
 |
Haftorn. 1 tornig gren med hanblommor, 2
gren med fullvuxna blad och frukter (finnbär).
1/2 nat. storl. |
Hippopotamidæ, zool. Se Flodhästsläktet.
Hippopotamus (af grek. hippos, häst, och
potamos, flod), zool. Se Flodhästsläktet.
Hippo Regius. Se Hippo.
Hippotherium l. Hipparion. Se Anchitherium.
Hippothoon (grek. Ἱπποϑόων), grek. myt., en
son af Poseidon och Alope. Efter honom hade den
attiska fylen Hippothoontis sitt namn.
A. M. A.
Hippotigris, zool. Se Hästdjuren.
Hippotragus (af grek. hippos, häst, och
tragos, bock) l. Hästantilopsläktet, zool.,
är ett antilopsläkte (se Antiloper), som
utmärkes genom betydlig storlek, stor halsman
och starka, i enkel båge bakåt böjda, med stora
tväråsar försedda horn. Halsen är kort och tjock, bålen mycket
högre öfver bogarna än öfver länden; svansen
lång med tjock hårtofs. Släktet, som under
tertiärperioden lefde i Asien, Nord-Afrika
och Europa, är numera inskränkt till Afrika
s. om Sahara, där två arter lefva. De lefva i
smärre flockar, bestående af 1 utvuxen hanne och
11—39 honor och ungar; den ena arten föredrar
bergiga trakter, den andra (se fig.) öppna,
glest trädbevuxna slätter. En tredje art,
den s. k. blåbocken (H. leucophæus),
är utrotad sedan slutet af 1700-talet.
L—e.
|
| Hufvud af Hippotragus niger. |
Hippo zarytus, stad och hamn. Se Biserta.
Hippuridaceæ, bot., en liten växtfamilj af
serien Myrtifloræ bland de frikronbladiga
dikotyledonerna, närmast släkt med
fam. Halorrhagidaceæ, med hvilken den ofta
förenas. Hit hör endast ett släkte, Hippuris
(se d. o.).
G. L—m.
Hippuris L., bot., örtsläkte, hörande
till fam. Hippuridaceæ. Blommorna, som äro
öfversittande och sakna krona, ha 1 ståndare och
smalt, syllikt märke. H. vulgaris, L., ledgräs
(se fig.), är en i grundare vattensamlingar
ofta förekommande ört, med upprätt stjälk och
kranssittande, smala, jämbreda blad; blommorna
sitta ensamma i bladvecken. Örten kallas äfven
hästsvans och vattengran, emedan den
ger bilden av en gran, men i mycket liten skala.
O. T. S. (G. L—m.)
|
Hippuris vulgaris, 1 stjälktopp,
2 stjälkled med en bladkrans, fyra blommor
och ett fruktanlag. |
|
| Hippurites cornu vaccinum. |
Hippurites, paleont., fossilt släkte
af musslor, tillhörande fam. Rudistæ,
förekommer i kritsystemets mellersta och öfre
delar. Särskildt inom detsammas sydliga provins
(kring Medelhafskusterna) bilda dithörande
former ofta så godt som ensamma hela mäktiga
kalkstenslager, som då kallats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0390.html
