- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
753-754

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hirschfeld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af vetenskapsakademien och blef 1902 professor
vid Columbia-universitetet i New York. H. har
egnat sig åt studiet af Kinas dialekter,
skriftspråk och litteratur och därvid användt
klassisk-filologisk metod på den kinesiska
litteraturforskningen. Han har lämnat synnerligen
värdefulla bidrag till kännedomen om de äldsta
förbindelserna mellan Kina och Västerlandet
och den äldsta kinesiska konsten. Bland hans
arbeten märkas
China and the roman Orient (1885),
Textbook of documentary chinese (1885, 1888),
Ancient porcelain (1888),
Notes on the chinese documentary style (s. å.),
Chinesische studien (1889—90),
Über fremde einflüsse in der chinesischen kunst (1890),
Über die einheimischen quellen zur geschichte der chinesischen malerei (1897),
Über Wolga-Hunnen und Hiungnu (1899) och
Die malerei in China (1900).
T. J. A.

Hirth du Frênes [dy frǟn], Rudolf, tysk
målare, f. 1846 vid Gotha, elev af Ramberg och
starkt påverkad af Leibl, väckte uppseende med sin
Humleskörd (1870, museet i Breslau),
har sedan målat koloristiskt kraftiga porträtt,
bl. a. af målaren
Schuch (1874, nya pinakoteket i München),
och äfven genrer och naturstämningar
(I gamla dagar, Judekyrkogården i Prag i snö m. fl.).
G—g N.

Hirtius, namn på en plebejisk
familj i Rom, hvilkens mest kände medlem är Aulus
Hirtius
. Denne tjänade under Cæsar i Gallien
(58—50 f. Kr.) och följde honom sedermera i
andra fälttåg. Han blef 44 jämte Pansa vald
till konsul för år 43 f. Kr., men drog sig
efter Cæsars mord för en tid tillbaka till
sin kära landtgård vid Tusculum. År 43 gick
han dock i fält mot Antonius, som besegrades
vid Mutina. I en drabbning, som 27 april
43 egde rum därstädes, stupade H. Han var en
vetenskapligt bildad man och skriftställare. Af
hans hand är den s. k. åttonde boken af Cæsars
berättelse om kriget i Gallien (De bello
gallico
) samt antagligen äfven skildringen af
kriget i Egypten m. fl. (Bellum alexandrinum).
R. Tdh.

Hirudin. Se Blodigel, sp. 723.

Hirudo. Se Blodigel.

illustration placeholder
Fig. 1. Hufvud af hussvalan.

Hirundinidæ l. Svalor, zool., utgöra
en familj inom ordn. Tättingar, Passeriformes,
bland fåglarna. De ha tarserna mycket korta och
svaga, på främre sidan till större delen täckta
af flera skilda plåtar. Näbben (jfr fig. 1)
är tunn, bred, plattad, klufven ända under
ögonen och i spetsen lindrigt nedböjd, med en
inskärning bakom spetsen; hakvinkeln sträcker sig
icke framom näsborrarna. Handpennorna äro nio
till antalet (stundom förekommer ett rudiment
till en tionde), mycket starkt förlängda och,
hoplagda, omkr. tio gånger längre än tarsen,
som är kort, hvarför svalorna gå med en viss
svårighet. Stjärten är klufven och bildas af
tolf pennor. Hithörande fåglar förekomma öfver
alla delar af jorden med undantag af Nya Zeeland
och polarländerna. I alla tempererade länder äro
de flyttfåglar. De äro sällskapliga och lifliga
samt flyga mesta tiden med synnerlig snabbhet
omkring i luften för att fånga mjuka insekter,
hvilka de jaga med uppspärradt gap och svälja
hela. Då de hvila sig, sitta de på tak, stenar
och andra upphöjda ställen;
på marken sätta de sig endast undantagsvis. De
ha föga behaglig sång och häcka kolonivis. Förr
troddes rätt allmänt, att de tillbringade
vintern i dvala på sjöbottnen. Möjligen har denna
föreställning uppkommit på så sätt, att man sett
strömstarar dyka ned i vattnet; eller ock kan
svalornas vana att om höstarna massvis sitta i
vassen ha gifvit anledning därtill. I Sverige
finnas tre arter, representanter för lika många
släkten. Ladusvalan, Hirundo rustica (fig. 2)
igenkännes därpå, att stjärtens sidopennor
äro synnerligen långa, hvarigenom stjärten blir
mycket djupt klufven. Hannen har öfre kroppsdelarna och
halsens sidor svarta, med blå glans,
pannan och strupen mörkt rödbruna,
undre delarna hvita, med rostbrun anstrykning,
ving- och stjärtpennorna svarta, af de senare
de båda mellersta enfärgade, de öfriga med en
hvit fläck i inre fanet. Längden stiger till 21
cm. Honan har mindre brunt på strupen och pannan
samt stjärtens sidopennor kortare. Ladusvalan
är ytterligt vaksam och modig, hvarför den,
då en roffågel visar sig, genast varnar andra
fåglar medelst ett skarpt läte, hvilket dessa väl
förstå, och ofta förföljer densamme. Af menige
man anses ladusvalan kunna spå väder, enär den,
då luften är klar och ren, flyger högre, men
då det är mulet och regnigt, sväfvar lågt fram
utefter marken. Orsaken till detta skiljaktiga
beteende är den, att de insekter, som svalan
förföljer, stiga högt, då luften är klar, men
hålla sig nära jordytan vid mulet väder. Arten
häckar allmänt öfver hela landet, vanligen
inuti uthus, stundom äfven i klippor. Den
bygger konstnärliga bon af lerjord, som klibbas
tillsammans med saliv; de ha formen af en öppen,
grund skål. Hussvalan, Chelidon urbica, har
stjärtens sidopennor kortare, hvarigenom stjärten
blir mindre djupt klufven; tarserna och tårna äro
fjäderklädda. Öfre kroppsdelarna äro svarta med
blå glans, undre delarna och öfvergumpen hvita,
ving- och stjärtpennorna svarta. Längden
utgör 15 cm. Hussvalan häckar allmänt öfver
hela Sverige utanpå boningshus, under taklister
och dylikt. Dess bon äro till formen runda och
bestå af antingen lera eller jord. Backsvalan
l. strandsvalan, Cotyle l. Cotile riparia, har
stjärtens sidopennor korta, hvarigenom stjärten
blir grundare klufven; tårna och tarserna
äro nästan nakna. Öfre kroppsdelarna och ett
bredt tvärband öfver bröstet äro gråbruna,
undre delarna hvita, vingarna och stjärten
svartbruna. Längden utgör 13—15 cm. I motsats
till föregående arter uppsöker den ej människans
boningar. Den häckar tämligen allmänt i närheten
af vatten öfver hela Sverige samt gräfver med
stor hastighet flera fot långa, vågräta gångar i
jordbrinkar och sandbackar för att däri lägga
sina ägg och hvila sig. Se vidare Klippsvalan.
C. R. S.
illustration placeholder
Fig. 2. Ladusvalan, hanne.


Hirundo rustica, zool. Se Hirundinidæ.

Hirvensalmi, finsk socken i S:t Michels härad
och Mäntyharju domsaga, S:t Michels län, Finland.
Socknen, hvars landareal utgör 453,1 kvkm.,
är till betydlig del upptagen af stora sjöar,
hörande till Päijänne vattensystem. 6,972 inv. (1907).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free