- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
759-760

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hirschfeld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattenhaltigt ferro- och ferrisilikat, som i form af körtellika
partier finnas vid flera grufvor, t. ex. Riddarhyttan,
Långban, Bersbo, Tunaberg o. s. v. H.
är sannolikt en förvittringsprodukt af augitiska
mineral.
P. T. C.*

Hisings härad. Se Västra Hisings härad
och Östra Hisings härad.

Hiskia (hebr. Hizkijja och Jehizkijja
l. -jahu), konung i Juda rike, Ahas’ son och
efterträdare, samtidig med profeterna Esaias
och Mika (från slutet af 8:e årh. till inpå 7:e
årh. f. Kr.). Genom faderns okloka beteende hade
Juda rike alltifrån hans dagar stått i beroende
af Assyrien, men H. ville i likhet med andra
småfurstar i närheten göra sig oberoende. Esaias
har utan tvifvel haft en stor del däri, att
denna afsikt icke kom till förverkligande förrän
efter den assyriske konungen Sargons död (705),
då H. i förening med flera andra vasaller och i
förhoppning om hjälp från Egypten afföll från
Assyrien. Sanherib ryckte nu in i Syrien och
besegrade de med H. förbundne (feniciske och
filisteiske) furstarna vid Elteke. Sedan den
assyriske konungen eröfrat en mängd städer i
Juda och bortfört en del af dess befolkning,
lät han innesluta H. i Jerusalem genom sin
här, medan han själf stannade i Lakis. Hit
sände nu H. en stor summa pengar: 30 talenter
guld och 300 talenter silfver för att köpa
sig fri, hvarpå Sanherib aftågade (2 Kon. 18: 13—16).
Detta inträffade 701. Enligt några var
det först senare (omkr. 689) som Sanherib för
andra gången hotade Jerusalem, men träffades
då af den af Esaias förutsagda straffdomen,
i det att en pest utbröt i hans här (2
Kon. 19: 35). — H. tillskrifves en reform af
gudstjänsten (2 Kon. 18: 4), och under hans tid
har sannolikt Siloakanalen (se Siloa) utförts.
E. S—e.

Hispalis, i forntiden handelsstad i bætiska
Spanien (Hispania bætica), vid floden Bætis (Guadalquivir).
Af Cæsar erhöll den namnet Colonia Julia
Romula
l. Romulensium. Några få ruiner finnas
vid det nuv. Sevilla.

Hispaner (lat. Hispani) kallades af
romarna Pyreneiska halföns (Hispanias, se
d. o.) inhemska befolkning. Denna utgjordes
af iberer och kelter. De förre synas
ha varit den äldre befolkningen, som dels
undanträngts af, dels blandat sig med kelterna,
hvilka invandrat från Gallien. Namnet keltiberer
på en talrik och krigisk folkstam i halföns
mellersta del häntyder på denna blandning. Genom
feniciska och grekiska nybyggen vid halföns
södra och östra kuster spred sig tidigt en
viss civilisation i dessa trakter, medan
däremot barbariet länge förblef härskande
i de inre delarna af landet. Tapperhet och
ridderlighet voro i allmänhet utmärkande drag
i det hispaniska folklynnet. Hispanerna voro,
liksom gallerna, delade i en mängd af hvarandra
oberoende fylken, som ofta lågo i krig med
hvarandra. Detta underlättade deras underkufvande
först af kartagerna (237—221 f. Kr.), sedan af
romarna, som därmed gjorde början under andra
puniska kriget (218—201 f. Kr.), men först efter
långvariga och hårdnackade strider, i synnerhet
med lusitanerna, under Viriathus, och
med Numantia, omsider lyckades underkufva halfön
(omkr. 133 f. Kr.) och sedan till största delen
romanisera den. I de baskiska provinsernas
bergstrakter har dock till våra dagar den
iberiska urbefolkningen bibehållit sitt
högst egendomliga språk och sin nationalitet (jfr
Basker).
S. F. H.*

Hispania, romarnas benämning på Pyreneiska
halfön och sannolikt denna halfös äldsta namn.
Enligt W. v. Humboldt är ordet af baskisk (iberisk) rot
och betyder "strandlandet". Sedan 205 f. Kr.
delades det i H. citerior ("hitre H.") i n. ö.
och ö. och H. ulterior ("bortre H.") i s.; från
Augustus’ tid i de tre prov. Lusitania, Bætica
och Tarraconensis samt från Diocletianus’ tid i 7
provinser.
J. F. N.

Hispania citerior, lat. Se H. C. och
Hispania.

Hispania ulterior, lat. Se Hispania.

Hispaniola, nylat. (sp. Isla Española), "lilla
Spanien", Columbus’ benämning på ön Haïti.

Hiss (fr. si dièse, eng. b sharp), mus., den med
en half ton höjda tonen h, förväxlas enharmoniskt
med c.
A. L.*

Hiss l. Elevator (se d. o.) kallas i vidsträckt
mening hvarje mekanisk anordning för förflyttning
af personer eller varor i vertikal riktning. Emellertid
inskränker man vanligen benämningen "hiss" till
att omfatta endast fullständigare hissanordningar,
där lasten anbringas å en plattform eller i en korg,
hvars bana bestämmes af fasta ledare, s. k.
styrlister l. gejder (se d. o.). Hissar finnas af många
slag och för en mängd ändamål, från den enkla
mathissen till stora komplicerade transporthissar i
grufvor och fabriker samt personhissar inom
byggnader och hissar för personbefordran i allmänna
trafikleder. Hissar indelas med afseende på sättet
för deras drifvande i handkrafts-, transmissions-,
hydrauliska och elektriska hissar.

Handkraftshissar förekomma numera i
regel blott vid liten hisshöjd och små belastningar
i form af mathissar å restauranger, bokhissar i
bibliotek, brödhissar i bagerier m. m. De utföras
på enklaste sätt som en axel med två linskifvor af
olika storlek. I spåret på den mindre skifvan ligger
bärlinan, hvars ena ända bär hisskorgen och den
andra motvikten; i den större skifvans spår ligger
den ändlösa draglinan, som nedledes på ömse sidor
om hisschaktets öppningar. — Vid
transmissionshissar öfverföres kraften till
hissmaskineriet från en axel medelst remledning. Dylika
hissar äro vanliga i fabriker, där axelledningar
finnas för drift af andra maskiner. Hissen drifves
ofta af en skruf, kopplad till remskifvans axel och
ingripande i ett skrufhjul fastsatt på lintrummans
axel. Från hisstrumman gå linor till hisskorgen
och den motvikt, som uppväger korgen. Hissens
manövrering upp och ned sker därigenom, att en
rak och en korsad rem ömsevis medelst remledare
placeras på remskifvan och draga densamma i ena
eller andra rörelseriktningen. Då båda remmarna
placeras på en lös nollskifva, löpande fritt på
samma axel som remskifvan, står hissen stilla. —
Hydrauliska hissar sättas i verksamhet
genom vattentrycket på en kolf, rörlig i längdriktningen
af en cylinder. Vid de hydrauliska hissar,
som äro direkt verkande, uppbäres hisskorgen direkt
af denna kolf; vid de indirekt verkande, med hvilka
större lyfthöjd ernås, är kolfven placerad vid sidan
af hisschaktet och förbunden med linskifvor anordnade
som ett blocktyg för åstadkommande af önskad
utväxling. Hisskorgen hänger i linor gående i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free