Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 819-820 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjortöarna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 9. Hjälm för Lifregementets dragoner, modell 1895.

Fig. 10. Hjälm med plym för Lifgardet till häst, modell 1879 och 1900.

Fig. 11. Lifgardets till häst hjälm (modell 1879 och 1900), sedd från sidan.

Fig. 12.

Numera äro hjälmarna (eller skola inom kort
blifva) aflagda; de ha vid infanteriet begagnats
som hufvudbonader 1845—54, af artilleriet
(bajerska Raupenhelm) 1827—73. Hjälm anlades
som hufvudbonad vid Lifgardet till häst 1879 (ändrad
1900), vid trängen 1885, vid gardesregementena
till fot 1887 och vid Fortifikationen 1894. Om
dykarhjälmar se Dykeri, sp. 1161. —
2. Her. (lat. galea, fr. heaume, ty. helm), en
prydnad på den heraldiska skölden. Då hjälmen
i verkligheten begagnades endast af människor,
så passar den egentligen blott för släktvapen;
landskap, städer och andra samfund bruka
därför sällan hjälmar öfver sina sköldar. I
heraldiken nyttjas endast sådana hjälmar, som
begagnades vid torneringar och som äro försedda
med hjälmprydnader, hvilka äro väsentliga
bihang till en heraldisk sköld. Heraldiska
hjälmar äro af två slag: a) Slutna l. lyckta
tornerhjälmar (lat. galeæ torneareæ clausæ,
fr. heaumes fermés, ty. stechhelme), som bestå af
sammannitade plåtar och således ej kunna öppnas
(öppningen för ögonen består af en eller två
smala skuror eller öppningar). Sådana hjälmar
begagnas i nyare heraldik, i synnerhet utomlands,
af oadliga släkter, b) Öppna l. egentliga
tornerhjälmar (lat. galeæ torneareæ apertæ,
fr. heaumes ouverts, ty. offene turnierhelme),
hvilkas öppning för ögonen vidgar sig till
en bred öppning, som är försedd med ett af
3, 5 eller 7 byglar (lat. cancelli,
fr. grilles, ty. spangen)
bestående hjälmgaller l. visir (lat. clathri,
fr. visière, ty. rost). Byglarna äro utböjda,
ofta försedda med en tvärbygel eller utskurna ur
själfva hjälmen eller försedda med hjälmgaller,
som kan fällas upp och ned (fig. 12), hvilket
begagnas i den nyare heraldiken. Hjälmens höjd
bör vara minst en tredjedel och högst hälften
af sköldens; den är af guld, silfver eller stål,
det senaste vanligast. Hjälmbyglarna och kanten
kring halsen äro af guld. Hjälmen är inuti
fodrad med rödt; omkring halsen på hjälmen
hänger halsklenoden. Hjälmens plats är, om
skölden står upprätt, midt öfver sköldhufvudet,
men på öfversta hörnet, om skölden
är lutad. Egentligen bör ej mer än en hjälm
finnas på hvarje vapen, då en riddare ej kunde
föra mer än en sådan; men i senare tider, då
flera vapen förenats, ha deras hjälmar följt med
dem. I Sverige utmärkas de olika adelsklasserna,
grefvar, friherrar och adelsmän, genom det antal
hjälmar de föra på skölden, och bruket är,
att adelsmän föra en, friherrar två och grefvar
tre hjälmar; dock gifvas undantag härifrån,
och detta bruk har ej någon tillämpning på den
utländska heraldiken. Ordningen emellan flera
hjälmar är: af två hjälmar prydes den högre af
stamvapnets hjälmprydnad; de äro tre, finnes
stamvapnets på den mellersta. Finnes blott en
hjälm, är hjälmgallret vändt emot åskådaren; är
skölden lutad, framställes hjälmen i profil. Om
hjälmarna äro två, äro hjälmgallren vända emot
hvarandra. Då de äro flera och antalet ojämnt,
är den mellersta hjälmen vänd framåt och de
andra emot hvarandra; är antalet jämnt, vändes
hälften till höger och den andra hälften till
vänster emot hvarandra. — 3. Bot., en benämning,
som nyttjas vid beskrifning af blomhylleblad,
hvilka ha en hjälmlik form, såsom förhållandet
är t. ex. med det öfversta blomfoderbladet hos
arterna af stormhattsläktet (Aconitum Napellus,
cammarum etc.). — 4. Bygnk., i medeltidens
byggnadskonst ett pyramidalt, från fyr- eller
åttasidig grundplan uppstigande torntak,
som slutar i en spets. Hjälmen bör skiljas
från hättan, som är rund, med ingen eller
föga märkbar spets, samt från käglan, som är
rund och spetsig. Hjälmtaken nyttjades under
såväl den romanska som den gotiska perioden,
under den förra lägre och undersätsigare, ofta
uppstigande mellan fyra tresidiga gafvelrösten;
under den senare högre, smärtare, stundom å
praktfullare byggnader genombrutna. De höga,
spetsiga torntaken kallas emellertid vanligen
spiror. Jfr Bamberg, fig. 1.
H. W. W.* 2. B. S.* 3. O. T. S.* 4. Upk.*

Hjälmare kanal, äfven kallad Arboga graf,
förbinder sjön Hjälmaren med Arbogaån och sålunda
äfven med Mälaren. Redan Gustaf I lär ha varit
betänkt på att genom en graf förena Mälaren,
Hjälmaren och Vänern med hvarandra. Karl IX
började en kanalisering af Eskilstunaån för
åstadkommande af en farled mellan Mälaren och
Hjälmaren, men arbetet afstannade 1610. 1629—39
utfördes anläggningen af Hjälmare kanal, som
sträcktes genom de fem små sjöarna Värhulta-,
Lill-, Lång-, Krok- och Hafsjöarna. Sedan dess
har kanalen ombyggts flera gånger, grundligast
1770—76, men måste åter ombyggas 1819—30, då
den fick sin nuv. sträckning. Farleden togs då
rätt mellan Långsjön och Hafsjön och lades mera
östligt. Hela längden af den farled, som genom
kanalen sattes i förbindelse med Mälaren, är
64,13 km., hvaraf den bearbetade delen utgör 8,52
km.; djupet under lägsta vattenståndet är 2,08
m. Kanalen har 9 slussar, hvilkas längd är 35,62
m. och bredd 7,13 m.; djupet är detsamma som
farledens. I samband med den 1877—87 genomförda
sänkningen af Hjälmaren har den närmast sjön
belägna kanalsträckan fördjupats och de öfversta
slussarna ombyggts. 1906 trafikerades kanalen
af 978 segelfartyg och båtar samt 843 ångfartyg,
för hvilka trafikafgiften uppgick till 45,095 kr.
K. S. (S. L—k.)

Hjälmaren, den fjärde i ordningen af Sveriges
stora insjöar, begränsas af landskapen Södermanland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>