Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälmaresund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Närke till ungefär hälften af hvartdera,
hvarjämte mellan dem å norra sidan Västmanland
till en mindre del nedskjuter i sjön. Med
en areal af 480 kvkm. håller den i längd
(ö.-v.) omkr. 61 km. och i bredd (n.-s.) 21
km. på midten, där den kallas Stora H. Mot
ändarna afsmalnar sjön och bildar två långa
fjärdar, Östra H. (innanför Hjälmaresund) och
Västra H. med Örebrofjärden, hvilkas bredd är
inemot 3 km. Före sjöns sänkning (se nedan) låg
dess vattenstånd i medeltal 23,16 m. ö. h. och
varierade omkr. 1,4 m. (0,6 m. öfver och 0,8
m. under medelvattenståndet), och då djupet i
medeltal är 12—15 m. (midt på Stora H. 18 m.),
ligger bottnen i allmänhet öfver hafsytan, dock
några meter därunder (i Östra H.) vid några
branta berg. Öarna äro få: på Närkes-sidan
Vinön, Hvalen, Björkön och Essön samt den
lilla, historiskt bekanta Engelbrektsholmen,
på Södermanlandssidan St. Tockenön och
Lillön. Tillflödena äro hufvudsakligen
följande: från Södermanland sjöarna Öljarens och
Näshultasjöns vatten och från Närke Täljeån samt
Svartån, som förenar sig före inloppet i sjön
Toften med Laxån. Sjöns vattenområde är 4,210
kvkm., hvaraf 1,300 kvkm. komma på Svartåns och
700 kvkm. på Täljeåns. Utom Hjälmare kanal har
H. blott ett utlopp, nämligen Hyndevadsströmmen
(längre ned kallad Hyndevadsån och Eskilstuna-
l. Torshällaån), som utfaller i Blacken, en fjärd
af Mälaren. En stor del af norra och västra delen
af nämnda vattenområde, den s. k. Hjälmardalen,
utgöres af en nästan oafbruten slätt, som endast
obetydligt höjer sig öfver därinom befintliga
sjöar och vattendrag; stora fält (uppgående
till omkr. 15,000 har), som hade sina höjdlägen
inom gränserna för vattenvariationerna i
närliggande vatten, ledo före sänkningen tidtals
af öfversvämningar, hvarjämte klimatet blef
frostländigt och mindre sundt. Enär stränderna
voro bördiga och bygden sedan århundraden varit
jämförelsevis tätt befolkad, föranledde dessa
öfversvämningar kännbara förluster. Redan 1422
tog missnöjet sådan form, att Närkesbönderna
under anförande af sin lagman Bengt Stensson
Natt och Dag med våld utrefvo den vid H:s
utlopp i närheten af nuv. regleringsdammen
befintliga dammen. Olägenheterna fortforo
och äfven klagomålen. 1757 företogs på statens
bekostnad en rensning af utloppet från Hyndevad
till dammen vid Rosenholm, men då vattenytan
där låg 2 m. under H:s medelvattenstånd, var
åtgärden overksam. För att genom strömrensning
utöfva verksamt inflytande på sjöns flöden
erfordrades rensning i den s. k. Kvislaån
ofvanför Hyndevad, som på fyra ställen var så
sammanträngd, att små fall där bildades, och
under århundraden uppgrundats genom sten och
grus, som isen fört med sig. Vid ofvannämnda
förrättning utsattes ock två märken: ett strax
ofvanför Hyndevadsfallet (nu ersatt med ett
nytt) och ett i Arningeberget vid norra ändan
af Värhultasjön (genom hvilken Hjälmare kanal
är ledd), hvilket märke (omkr. 23 m. ö. h.) var
afsedt att utvisa den höjd å H., vid hvilken
den ej gjorde skada och som sedan dess varit
den höjd, till hvilken alla mått rörande H:s
höjdförhållanden hänföras. 1849 väcktes på
initiativ af godsegaren kaptenen G. A. Coyet
förslag om en effektiv sänkning af vattnet i
Hjälmardalen. Genom sjösänkningar, invallningar
och strömrensningar inom vattenområdet torrlades
under årtiondena före 1875 omkr. 9,500
har. 1877—87 sänktes och reglerades H.,
och i sammanhang därmed torrlades sjön
Kvismaren och kringliggande område. Det gällde
därvid att vinna sandmarkernas torrläggning,
segelledens bibehållande vid oförändradt djup
och vattenverkens bibehållande vid deras förut
innehafvande förmåner rörande vattentillgång
i Eskilstunaån. Ett af strandegare bildadt
bolag erhöll 1865 af K. M:t tillstånd att,
i enlighet med ett af J. A. Sundmark och
C. A. Olivecrona utarbetadt förslag, med
ombyggnad af öfre delen af Hjälmare kanal och
bibehållande af 2 m. segeldjup därstädes och
i sjöns viktigaste farleder, sänka sjön 1,78
m. under medelhöjd. Fastställelse å arbetsplanen
erhölls 1877, riksdagen beviljade s. å. ett
lån å 2 mill. kr. mot 5 proc. ränta, och
arbetet tog s. å. sin början. Flera samverkande
omständigheter gjorde det emellertid omöjligt
att följa den fastställda planen. Nya planer
fastställdes af K. M:t under fortgången af
arbetet. Segelledens fördjupning pågick 1878—84,
Hjälmare kanal ombyggdes vintern 1879—80,
i Eskilstuna ström nedanför regleringsdammen
vid Tyskhyndevadsfallet utfördes arbetet med
strömrensning och ombyggnad af dammar sommaren
1880. Det långsammaste och dyraste arbetet,
Kvismardalens torrläggning medelst en öfver 20
km. lång kanal längs Täljeån, med i medeltal
17 m. bottenbredd och 3,6—4 m. djup under
markens yta (vattendjupet är 1—1,8 m.), pågick
1879—87. Själfva sänkningen af H:s vattenyta
verkställdes småningom under arbetets gång
1882—85. Hela den vunna arealen beräknas till
18,721,5 har, hvaraf 15,129,6 har torrlagda ängs-
och mossmarker samt 3,592 har landvinningar
och sjöslåtter. Af detta komma 14,223,7 har
på Örebro län, återstoden på Södermanlands
län. I direkta utgifter kostade sänkningen
2,945,738 kr., hvartill komma 1,133,023 kr. i
räntor under arbetstiden. Bolagets lån af
staten, hvilket 1896 utgjorde 2 mill. kr. i
kapital och 850,000 kr. i räntor, skall
genom annuiteter vara inbetaldt 1938,
då staten sammanlagdt skall ha fått 5,240,212
kr. Resultatet af sjösänkningsföretaget,
det största och mest kombinerade i Europa,
har visat sig fullt tillfredsställande, ehuru
kostnaderna betydligt öfverstigit jordens vanliga
saluvärde. Segellederna i H. och Hjälmare kanal
förbättrades väsentligt, i det att det bestämda
djupet nu finnes äfven vid lägsta vattenstånd,
hvilket förut ej var fallet. Längden af
segellederna å H. och dess till- och afrinnande
vattendrag ökades med 29 km. Vattentillgången
för den betydande industrien i Eskilstuna
har blifvit större och jämnare. Klimatet
kring H. har i hög grad förbättrats, och H:s
stränder ha blifvit vackrare och för bebyggande
angenämare. Jfr tidskriften "Ymer", 1886:
"Sjöarna Hjelmarens och Qvismarens sänkning"
samt "Kungl. Väg- och vattenbyggnadskåren
1851—1901" (1904) af P. Laurell (arbetschef
vid företaget). Se ock G. Nerman, "Hjälmarens
vattenförhållanden åren 1889—97 samt
1898 och 1899" ("Ymer", 1898 och 1900).
Wbg.
Hjälmaresund, ett omkr. 1,350 m. bredt sund
mellan den egentliga Hjälmaren och dess
östra del, uti Öja socken, Södermanlands
län. Färjställe.
Hjälmbygel. Se Hjälm 2.
Hjälmbäre, nord. myt., d. v. s. hjälmbärare,
ett af Odens binamn.
Th. W.*
Hjälmgaller. Se Hjälm 1 och 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
