- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
847-848

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om förhållandet emellan landslagens båda redaktioner
(i "Ups. univ:s årsskr." 1884), Till belysning
af Polens nordiska politik före och efter kongressen
i Stettin 1570
(s. å.), Sigismunds svenska resor
(s. å.), Öfversigt af Sveriges ställning till
främmande makter vid tiden för 1772 års statshvälfning

(s. å.), Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter
svenska förebilder
(i "Hist. tidskr.", s. å.),
Rysslands omdaning (2 hftn, oafslutadt, 1888—89),
Storpolitiska villobilder från Frihetstiden (1889; i
"Nord. tidskr."), Rysslands historia (i Nordisk
familjebok, s. å.), Ryssland under nordiska krigets
återverkan
(i "Nord. tidskr.", 1892), Helsingelif
under Helsingelag
(1893; ny uppl. 1902),
Reformationsriksdagen i Västerås (s. å.), Sveriges statsskick
under reformationstiden
(s. å.) och Sveriges
statsskick i 17:e årh.
(1895), bägge utgörande
"grundlinjer till föreläsningar", Svensk-ryska
förhandlingar 1564—72. Erik XIV:s ryska förbundsplaner

(1897; i "Hum. vet. samf. i Uppsala skrifter"),
Gustaf Adolf, protestantismens förkämpe (1901);
äfven i tysk uppl. i samlingsverket "Der protestantismus
am ende des neunzehnten jahrhunderts",
1900—02), och det för den moderna Karl
XII:s-forskningen banbrytande arbetet Karl XII.
Omstörtningen i Öst-Europa 1697—1703
(1902). H. har
dessutom utgifvit "Medeltidens statsskick omkr.
800—1350. Valda texter" (1895) och flera
källskrifter till svensk-rysk historia, t. ex. "Utdrag
ur ryska krönikor, hufvudsakligen ang. Jakob De
la Gardies fälttåg" (i "Hist. bibl.", 1879—80),
"Ur brefvexlingen emellan konung Johan III och
tsar Ivan Vasilievitsch" (därst. 1880) samt "De
äldsta svensk-ryska legationsakterna" (1884), och
i olika tidskrifter publicerat många smärre
uppsatser i rysk och svensk-rysk historia. Bland H:s
skrifter märkas dessutom essaysamlingarna Blandade
spörsmål
(1903), Östanifrån, minnen och utkast
(1905) och Svenskt och främmande (1908), Minne
af Carl Snoilsky
(i Sv. akad:s handl. ifrån år 1886,
d. 18, 1904) samt ett stort antal broschyrer,
tidnings- och tidskriftsuppsatser af politiskt innehåll.
1875—76 utgaf H. först i förening med H. Forssell,
sedermera ensam "Svensk tidskrift", och 1892—96
var han en af redaktörerna för den i tvångsfria
häften utgifna publikationen "Svenska spörsmål".
På H:s sextioårsdag 1908 tillegnades honom af hans
lärjungar en vetenskaplig festskrift, "Historiska
studier, tillegnade professor Harald H.", med bidrag
af 27 förf. Dess inledning utgöres af ett "Bidrag
till en Hjärne-bibliografi" (af A. Grape).
1 o. 3. -rn. (E. Wrgl.) 2 o. 4. R. T—dt. 5. (L. S.) 6. (R—n B.) 7. (V. S—g.)

Hjärnes beska elixir. Se Hjärnes testamente.

Hjärnes beska kryddor. Se Hjärnes testamente.

Hjärnes plåster, Emplastrum Hjærnei (Pharm.
Suec. Ed. VII), Empl. Saponaceoplumbicum (Ed.
V), Empl. Hjærnei i nu gällande Sv. farmakopé,
farm., beredes numera af 7 dlr hvit tvål, 30
dlr olivolja, 16 dlr blyoxid, 1 d. venedisk terpentin
och 4 dlr destilleradt vatten. Detta plåster
uppfanns af hofmedikus K. H. Hjärne (se Hjärne
4), som länge försålde det som ett arcanum, hvars
sammansättning först efter hans död blef bekant.
Hjärnes plåster nyttjas (utbredt på skinn eller
tjockare lärft) som ett lindrigt hudretande och
afledande medel vid sjukdomar i inre organ, såsom
gamla lungkatarrer, utgjutning i lungsäckarna
o. s. v. samt å svullnader af reumatisk eller
giktartad natur.
O. T. S. (C. G. S.)

Hjärnes testamente, med. farm., ett namn, som
förr tillades både Hjärnes beska kryddor,
Species amaræ Hjærnei, och Hjärnes beska
elixir
, Elixir amarum Hjærnei. De förra voro
en blandning af saffran (1 del), zittverrot (se
Curcuma) och lärkträdssvamp (af hvardera 2 dlr),
kinesisk rabarber (4 dlr), baggsöta och myrra (af
hvardera 8 dlr) samt lefveraloe och teriak (af
hvardera 16 dlr), hvilka beståndsdelar sönderskuros eller
stöttes och blandades. Af dessa beska kryddor tog
man 1 del och digererade under 3 dygn med 8
delar utspädd sprit under omskakning emellanåt,
hvarefter kryddorna frånsilades, och man erhöll
sålunda Elixir amarum Hjærnei, som utom Hjärnes
testamente äfven kallades Elixir ad longam vitam l.
stomachicum l. suecicum och ansågs på sin tid som
ett synnerligen välgörande medel, som kunde rent af
förlänga lifvet. Medlet uppfanns af hofmedikus K.
H. Hjärne (se Hjärne 4), som själf beredde och
sålde detsamma. Det åtnjöt stort anseende både inom
och utom Sverige samt har ända in i senare tider
brukats af allmogen. Dess verkan var lindrigt
afförande och magstärkande.
O. T. S. (C. G. S.)

Hjärnfeber, epidemisk. Se Hjärnsjukdomar,
sp. 851.

Hjärnhinneinflammation. Se Hjärnsjukdomar,
sp. 851.

Hjärnhinnor (lat. meninges), anat. Hjärnan och
ryggmärgen äro i hjärnskålen och ryggradskanalen
omslutna af tre sammanhängande hinnor, hvilka i
ordning utifrån inåt äro hårda hinnan (dura
mater
), spindelväfshinnan (arachnoidea)
och mjuka hinnan (pia mater). Den hårda
hinnan är af dem den starkaste och utgör en sluten
säck, som med sin ojämna yttre yta är fäst vid
benväggarna samt med sin inre glatta och speglande
yta vetter emot spindelväfshinnan. I skallen utgör
hårda hinnan tillika benhinnan för skallens ben. I
de stora klyftorna mellan hjärnans olika delar sänder
denna hinna tre veck, hvilka afskilja dem från
hvarandra, nämligen stora hjärnans lie
(falx cerebri), som åtskiljer stora hjärnans bägge
halfklot eller hemisfärer, lilla hjärnans lie
(falx cerebelli), som fortsätter den förra, samt
lilla hjärnans tak (tentorium cerebelli),
hvilket takformigt är utspändt i vågrät riktning
mellan stora och lilla hjärnan. — Spindelväfshinnan
är en ytterst tunn, genomskinlig hinna, som består
af nätformigt förenade bindväfssträngar, på sin yttre
yta är glatt och med sin inre genom en mängd
fina strängar är förenad med den mjuka hjärnhinnan.
Denna förening är ganska intim vid hjärnans
upphöjningar; öfver hjärnans fördjupningar spänner
sig spindelväfshinnan, utan att tränga ner i
dem. — Den mjuka hjärnhinnan, i hvilken de för
hjärnan bestämda blodkärlen förgrena sig, är en
mycket tunn och fin hinna, som noggrant åtföljer
hjärnans alla veck samt till hjärnans inre genom
en stor öppning under hjärnbalken och en lucka
mellan lilla hjärnan och förlängda märgen inskickar
veck (telæ chorioideæ), som förse hjärnans inre
med blod. Det rum, som inneslutes af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free