Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnsjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmedlar ett intryck, som ena gången ingår i synbilden
af ett hus, en annan gång i synbilden af en
människa. Det är svårt att föreställa sig, huru
de olika minnesbilderna skulle kunna deponeras
i olika celler.
Uppfattningen af hjärnverksamheten som en
kombination af retningsvågor inom olika delar af
hjärnbarken innebär intet annat än en tillämpning
af det vanliga föreställningssättet beträffande
fysiologiska processer. Man söker på detta sätt
skaffa sig en schematisk bild af förloppet inom
nervsystemet hos ett djur eller en människa,
hvars reaktioner för intrycken från omgifningen
man iakttager. Men man kan också gå till väga på
ett helt annat sätt. I stället för att operera
med nervtrådar, nervceller och de fysiologiska
processerna i dessa bildningar kunna vi införa
i resonemanget resultaten af den psykologiska
själfanalysen. Vi tänka oss själfva in i den
iakttagna personens eller det iakttagna djurets
ställe och söka frammana de sinnesförnimmelser,
föreställningar och viljeakter vi själfva haft
under liknande omständigheter. Härvid möta
vi emellertid en hel del svårigheter. Vi ega
inga garantier, att en annan individs själslif
öfverensstämmer med vårt eget. Och dessutom,
hvilka kriterier ega vi, att en viss företeelse
öfver hufvud taget är en yttring af själslif,
d. v. s. af medvetenhet? Vår egen erfarenhet
ger vid handen, att vi kunna utföra de mest
komplicerade rörelser utan kontroll från
medvetandet. I själfva verket är det endast en
ringa del af hjärnverksamheten, som kan betecknas
som medveten. En räkneoperation, som man vid
inlärandet noga kontrollerat i hvarje detalj,
går sedermera "rent mekaniskt", liksom om den
utfördes af en räknemaskin. Då man en gång lärt
sig ett språk, behöfves ej en medveten kontroll
öfver hvarje stafvelse man uttalar. Den naturliga
sömnen och de hypnotiska fenomenen utvisa, att
det finnes luckor i vår medvetenhet, hvarunder
likväl hjärnverksamheten fortgår. För att
bibehålla föreställningen om ett kontinuerligt
själslif måste man införa "det undermedvetna".
Man har på olika sätt sökt angifva förhållandet
mellan de olika momenten i vårt själslif å
ena sidan och den fysiologiska processen i
hjärnbarken å den andra. Att tänka sig det
vanliga förhållandet af orsak och verkan stöter
på svårigheter. Man kan ej gärna antaga, att en
så att säga fristående viljeakt skulle gifva
upphof till den energimängd, som erfordras
för utlösningen af den retningsprocess i
hjärnbarken, hvilken i sin ordning är en
nödvändig förutsättning för våra musklers
verksamhet. Likaledes är det svårt att
förstå, huru en fysikalisk process sådan som
"nervprincipen" skulle i ett visst ögonblick
kunna omsättas i en medveten akt. Det är vidare
omöjligt att inordna medvetandets faktum bland
sådana naturprocesser, som äro tillgängliga för
våra vanliga observationsmetoder. Man söker komma
ifrån denna svårighet genom att förklara, att
själslifvet och retningsprocessen i hjärnbarken
äro parallellföreteelser (parallellteorien),
olika sidor af samma sak.
Föreställningen om en retningsprocess i
hjärnbarken förutsätter kännedom om fysiologiska
processer i allmänhet och har utvecklat sig
som ett resultat af det naturvetenskapliga
tänkandet. Hvad vi kalla sinnesförnimmelser,
föreställningar (tankar), viljeakter är däremot
gifvet omedelbart i individens
personliga erfarenhet. I naturvetenskapens
barndom gick man vid tolkningen af
naturföreteelserna ut från denna erfarenhet och
antog som orsak till de särskilda företeelserna
väsen, som kände, tänkte och handlade på
samma sätt som en själf. Längst har detta
åskådningssätt bibehållit sig i fråga om
lifsföreteelserna och framför allt i fråga om
de företeelser, som man vant sig att betrakta
som yttringar af själslif. Man kan väl betrakta
en muskel eller en körtel i den egna kroppen som
ett ting, i hvilket vanliga materiella processer
förlöpa, men att tillämpa detta betraktelsesätt
på hjärnan bjuder att börja med emot. Man vill
i det längsta reservera åtminstone ett litet rum
i densamma, som ej är upptaget af molekyler och
atomer, utan endast af medvetandet.
Den konsekventa tillämpningen af det
naturvetenskapliga åskådningssättet utesluter
emellertid icke den rent psykologiska själfanalysen.
De olika momenten af vårt själslif äro
realiteter, som alltid måste bli föremål för våra
studier, och äfven om vi skulle komma därhän, att
vi kunde angifva den detalj i retningsprocessen
i hjärnbarken, som motsvarar exempelvis
vreden, skulle vi aldrig identifiera de båda.
J. E. J—n.
Hjärnödem, med. Se Hjärnsjukdomar, sp. 856.
Hjärpen, municipalsamhälle och
järnvägsstation. Se Järpen.
Hjärpe skansar. Se Järpe skansar.
Hjärpeströmmen. Se Indalsälfven.
Hjärpås, socken. Se Järpås.
Hjärsås, socken i Kristianstads län, Östra Göinge
härad. 8,449 har. 1,953 inv. (1908). H. bildar
med Knislinge ett regalt pastorat i Lunds stift,
Östra Göinge kontrakt.
 |
| Fig. I. Främre delen af en ringmask med (streckad) tarmkanal och kärlsystem (schematisk bild), m mun, r ryggkärl, b bukkärl, p pulserande tvärkärl. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
