- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
881-882

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hobro ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Antwerpen 1492–98 och 1501–04, var en bland
de mest betydande kontrapunktisterna på
sin tid. 8 mässor af honom äro tryckta;
andra finnas i manuskript i biblioteken
i Rom, Modena, Milano, München och Wien.
A. L.*

Hobro, dansk stad i östra Nörrejylland, Randers
amt, vid innersta delen af Mariagerfjorden,
26 km. n. v. om Randers, vid järnvägen mellan
Randers och Aalborg. 3,333 inv. (1906). Staden
är ganska gammal, men har först på senare tid
vunnit någon betydenhet (1845 hade den endast
930 inv.). Flera fabriker. Järnväg sedan 1893
till Aalestrup.
E. Ebg.

Hobson [hå’bsan], John Atkinson, engelsk
nationalekonom, f. 1858, filos. lic. vid Oxfords
universitet, har utöfvat en mycket omfångsrik
verksamhet som nationalekonomisk författare och
föreläsare. Bland hans förnämsta vetenskapliga
arbeten märkas The evolution of modern capitalism
(1894; 2:a uppl. 1904) – en både ur historisk
och ekonomisk synpunkt intressant framställning
af den nutida maskinteknikens, industriens och
affärsrörelsens, särskildt kombinationernas
och trusternas, utveckling, karaktär samt
social-ekonomiska konsekvenser –, The problem of
the unemployed
(1896), där förf. i krisspörsmålet
omfattar underkonsumtionsteorien, Economics of
distribution
(1900), The social problem (1901)
och International trade (1904), en vetenskaplig
frihandelsteoretisk framställning, lofordad
framför allt för sin redogörelse för de faktorer,
som samverka vid uppgörandet af de moderna
tulltaxorna. – I H:s arbeten möter man åtskillig
originalitet samt skickligt utförda analyser,
men man saknar helgjutenhet i åskådningen. Han
företräder en ganska långt gående kollektivism,
men ställer sig ej på marxistisk ståndpunkt. I
värdeteoretiskt hänseende kritiserar han
sålunda, bl. a., Marx och häfdar ett jämbördigt
inflytande åt arbetskostnaden och åt nyttan för
bestämmandet af värdet. – Partipolitiskt liberal,
har H. tagit till orda mot imperialismen.
E. H. T.

Hoburg. Se Hoberget.

Hoby, socknar. Se Bräkne-Hoby, Västra
Hoby
och Östra Hoby.

Hoc anno, lat. Se h. a.

Hoc est, lat. "det är", det vill säga.
Jfr h. e.

Hoch, ty., eg. "högt"; vivat; skål (toast);
lefve! hurra!

Hochbahn, ty., järnv., benämning på sådan bana,
hvars spår på särskild byggnadskonstruktion
ligger så högt öfver omgifvande mark, att vid
korsning med gator och vägar trafiken kan på
dessa obehindradt afvecklas under banan. (Jfr
Elevated railroads.) Mots. till hochbahn är
untergrundbahn (tunnelbana). Berlins
senaste bana för den lokala stadstrafiken
är en kombinerad hoch-och untergrundbahn.
H. L.

Hochberg l. Hachberg, tysk markgreflig släkt,
uppkallad efter borgen Hochberg vid Freiburg,
i Breisgau, var en sidolinje af badensiska
furstehuset och stiftades 1190 af markgrefve
Herman IV:s af Baden yngre son, Henrik I
(d. 1231). Efter dennes sons död, 1297, delade
sig släkten 1306 i två grenar, H.-Hochberg
och H.-Sausenberg, af hvilka den förra utdog
1418, den andra 1503. Alla besittningarna,
utom Neuchâtel, tillföllo Baden. Namnet
H. återupplifvades 1796, då markgrefven,
sedermera storhertigen af Baden Karl Fredrik
(d. 1811) hos kejsaren utverkade titeln
grefvinna af H. åt Luise Geyer von Geyersberg,
med hvilken han sedan 1787 lefde i morganatiskt
äktenskap. 1817 erhöllo deras barn arfsrätt till
badensiska tronen efter den legitima linjen, och
1830 blef deras äldste son, Leopold, storhertig
(1830–52). – Jfr "Regesten der markgrafen von
Baden und H. 1050–1515" (2 bd, 1900–02).

Hochberg, Hans Heinrich Bolko von,
grefve, tysk tonsättare, f. 1843 på slottet
Fürstenstein i Schlesien, var 1867–69 attaché
vid beskickningen i Petersburg, egnade sig
därefter åt musikstudier, instiftade 1876 de
stora schlesiska musikfesterna, som han alltjämt
har främjat, och var 1886–1903 generalintendent
för de k. teatrarna i Berlin. Som tonsättare på
ett afgjordt högre plan än dilettantens har han
(delvis under märket J. H. Franz) i Schumanns
stil skrifvit bl. a. operan Die Falkensteiner
(1876), 2 symfonier, stråkkvartetter, pianotrior,
romanser, manskörer m. m. H. är lifstidsmedlem
af preussiska herrehuset.
E. F-t.

Hoche [åj], Lazare, fransk general, f. 1768 i
Versailles, d. 18 sept. 1797 i Wetzlar, blef
vid 14 års ålder stalldräng i kungliga stallet
och var vid revolutionens utbrott sergeant
vid ett gardesregemente. 1792 befordrades
han till officer och skickades snart ut mot
republikens fiender. Sedan han utmärkt sig vid
åtskilliga tillfällen och blifvit befordrad,
utnämndes han efter det hjältemodiga försvaret
af Dunkerque 1793 till divisionsgeneral
och fick kort därefter s. å. befälet öfver
Moselle-armén. Han lyckades såväl att organisera
denna armé som att vinna Rhen-linjen och
undsätta Landau. Emellertid hade han ådragit
sig S:t Justs bittra fiendskap, hvilken gjorde
honom misstänkt hos de makthafvande, hvarför
han fängslades och hölls inspärrad, tills
han efter 9 thermidor år II (27 juli 1794)
befriades. Han skickades då till Vendée och
kunde, efter stora ansträngningar, 15 juli 1796
anmäla för direktoriet, att inbördeskriget var
slut. Efter en misslyckad expedition till Irland
sattes han i spetsen för Sambre- och Meuse-armén,
gick öfver Rhen vid Neuwied 18 apr. 1797 och
trängde österrikarna tillbaka, då underrättelsen
om fredspreliminärerna i Leoben satte en gräns
för hans framgångar. S. å. afböjde han den
honom erbjudna krigsministerplatsen. H. var
en utmärkt soldat och härförare, tapper och
mänsklig, med oaflåtlig sträfvan att afhjälpa
bristerna i sin uppfostran. Han saknade
dock ingalunda äregirighet. Dramatiskt har
H. behandlats af Déroulède i dramat "La mort
de H." (1897). Jfr Cl. Desprez, "L. Hoche,
d’après sa correspondance" (2:a uppl. 1880),
Cunéo d’Ornano, "H., sa vie, sa correspondance"
(1892), och Sorel, "Bonaparte et H. en 1797"
(2:a uppl. 1901).
C. O. N.*
illustration placeholder


Hochheide [-ha’jde], by i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen). 5,874
inv. (1900). Stenkolsgrufvor.
J. F. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free