- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
897-898

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hoepli ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6), i senare framåt (fig. 7). Bockhof är
en starkt utpräglad trubbvinklig hof, då
hofväggen står nästan vinkelrätt mot marken,
och utmärkes vidare däraf, att sulan är starkt
konkav och trakterna mycket höga, så att väggen
i trakten är nästan lika hög som i tån. Bockhof
kan förorsakas genom försummad hofskötsel hos
föl och unghästar, som gå oskodda, då hofvarna
alltid nötas mest i tån, men förorsakas vanligen
genom sjukligheter i extremiteterna, såsom
böjseneinflammation, spatt, ringkota m. fl.,
då hästen undviker att trampa igenom i kotleden
och på grund däraf hufvudsakligen stöder på
tån och spar trakterna. Vid vissa felaktiga
benställningar, såsom raka kotor, öfverkotning
och björnfotad ställning, förekommer bockhof
normalt. Olägenheterna af bockhof afhjälpas
genom lämpligt beslag, nämligen, om bockhof
uppkommit genom för stark afnötning af tån,
användning af skor, som bli tunnare bakåt, och
afverkning af trakterna för hvarje omskoning,
eller af s. k. halfmånformig sko, som skyddar
endast tån; om bockhof uppkommit som följd
af vissa sjukdomar i extremiteten, bör man
underlätta hästens bemödande att förekomma
genomtrampning i kotan genom användning af
skor med höga hakar. Platthof utmärkes däraf,
att sulan är plan i st. f. konkav och att
väggen bildar spetsigare vinkel mot marken än
normalt, så att hofven blir låg och på samma
gång betydligt vidare i omkrets vid bärranden
i förhållande till kronan än en regelbunden
hof; trakterna äro låga och ofta invikta,
och hornet är ofta mört, så att bärranden är
trasig. Platthof uppstår vanligen därigenom,
att hofvarna under hästens uppväxt utsättas
för fuktighet, och förekommer därför mest hos
låglandsraser; den kan uppkomma äfven genom för
stark afverkning af bärranden eller därigenom,
att sulan förtunnas. Platthof är olämplig för
hästar, som skola användas på hård mark och
i synnerhet i hastigare takter; den kan icke
genom beslaget återfå normal form och bör helst
skos med bred, djupt afskålad slät sko eller
ringsko. Fullhof l. bullhof är en högre grad
af platthof, där sulan t. o. m. är något buktig
nedåt eller konvex. Hästar med fullhof äro nästan
oanvändbara på hård mark; beslaget bör helst
utgöras af en bred, djupt afskålad ringsko,
som, om sulan är starkt nedbuktad, förses med
grepp och hakar, för att hindra sulans beröring
med marken, eller bärranden får höjas genom
s. k. konstgjordt horn (se Defays hofkitt).
Fånghof är en missbildad hof, som stundom
uppkommer som följd af fång (se Hoflidanden)
och kännetecknas däraf, att väggen
i tån är starkt förtjockad och något insvängd
under kronan, trakterna höga och sulan plan eller
något nedbuktad framför strålspetsen; på väggen
förekomma dessutom karakteristiska ringar, som
äro smala och ligga tätt tillsammans i tån, men
blifva bredare och aflägsna sig från hvarandra
i trakten. Fånghofven kan aldrig återfå normal
form, och hästar med starkt utbildad fånghof äro
användbara nästan endast som jordbrukshästar,
d. v. s. på mjuk mark i långsam takt. Lämpligaste
beslaget är en i tådelen kort, men bred och
starkt afskålad ringsko, försedd med två
sidokappor i tån, och bör hofven afverkas så,
att tådelen ej ligger till skon. Trånghof är
sammandragen i trakterna eller i hela sin nedre
del, så att omkretsen vid bärranden ar betydligt
mindre i förhållande till den vid kronan än på
en normal hof. Sulan är starkt konkav och
strålen förkrympt eller i svårare fall nästan
h. o. h. försvunnen, så att trakthörnen
stöta intill hvarandra. Trånghof kan uppstå
genom felaktig skötsel af hofvarna och genom
felaktig afverkning eller beslag. Trånghofven
gör, att de inre, mjuka och känsliga
delarna komma att tryckas mot den trånga och
oeftergifliga hornkapseln, och rörelsen blir
ömmande. Behandlingen består däri, att man
söker befrämja hofvens utvidgning i trakterna
genom att hålla hornet i hofvarna mjukt,
gifva hästen riklig motion på mjuk mark eller
genom lämpligt beslag, t. ex. halfmånformig
sko, ringsko med lämpligt inlägg, t. ex. af
hofläderkitt (se Defays hofkitt), kork eller
gummisulor, eller i svårare fall användning af
s. k. utvidgningssko, som tid efter annan genom
en särskild skruf kan vidgas i trakterna, utan
att skon behöfver fråntagas.

En välformad hof är af största betydelse för
hästens användning och värde, och man bör
därför se till, att hofvarna skötas på ett
sådant sätt, att de kunna utvecklas normalt
och bibehålla sin regelbundna form. Försummad
hofskötsel är den vanliga anledningen till
felaktiga benställningar, oregelbundna rörelser
och felaktiga eller sjukligt förändrade
hofvar. Riklig motion på fast mark under
uppväxttiden befrämjar bäst hofvarnas normala
utveckling; dessutom bör man hvar femte eller
sjätte vecka undersöka hofvarna och genom
lämplig afverkning återge dem den rätta formen,
om nötningen ej varit fullt jämn. Ju mera fölet
eller unghästen får stå inne, desto viktigare
är det, att hofvarnas tillväxt regleras genom
lämplig afverkning (åtminstone en gång i månaden)
och att de hållas väl rena genom tvättning
flera gånger i veckan och torrt strö i spiltan
eller boxen. Unghästarna böra gå oskodda så
länge som möjligt, d. v. s. så länge hofvarnas
afnötning icke är starkare än horntillväxten,
då skoningen alltid i någon mån hämmar hofvens
utveckling. Till skötseln af skodda hofvar hör
först och främst noggrann renhållning; vidare
bör man förekomma hornets uttorkning genom att
tvätta hofvarna och därefter torka och ingnida
dem med fett för att hindra afdunstningen af den
i hornet förekommande fuktigheten; äro hofvarna
starkt uttorkade, ställes hästen lämpligast en
half dag i s. k. vattenspilta, eller omlindas
hofvarna med våta trasor. Omläggning af beslaget
i rätt tid, vanligen hvar femte vecka, och riktig
afverkning äro naturligtvis en hufvudregel vid
skötseln af skodda hofvar.
E. T. N.

Hof [håv]. 1. Socken i Kristianstads län, Bjäre
härad. 2,558 har. 1,070 inv. (1908). H. bildar
med Båstad ett regalt pastorat i Lunds stift,
Bjäre kontrakt. — 2. Socken i Älfsborgs län,
Gäsene härad. 3,547 har. 534 inv. (1908). Annex
till Skölfvene, Skara stift, Ås kontrakt. —
3. Socken i Östergötlands län, Göstrings
härad. 3,005 har. 819 inv. (1908). H. bildar med
Appuna ett regalt pastorat i Linköpings stift,
Göstrings kontrakt.

Hof [håf] l. Stadt zum H,, stad i
bajerska reg.-omr. Oberfranken, vid
Saale. 38,907 inv. (1905). Järnvägsknut för
de bajerska och sachsiska banorna. Ylle-
och bomullsindustri, färgerier samt järn-
och maskinverkstäder, kvarnar, tillverkning
af porslin, kemikalier, läder m. m. H. har
ett gymnasium och en realskola, en rikt
doterad försörjningsanstalt. Staden, som
förr kallades Regnitzhof, anlades 1080.
(J. F. N.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free