Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hoepli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hof [hω̄v], Johan, präst, f. 1645 i Hofva i
Västergötland, d. 21 april 1709 i Fågelås, blef
student i Uppsala 1665, undergick teol. examen
1672 och blef filos. kandidat 1678. Vid samma
tid fick han kallelse att blifva kyrkoherde i
Fågelås pastorat, nära Hjo, och i st. f. att
aflägga präst- och pastoralexamen utgaf han
några teologiska satser, bland hvilka en
innehöll, att uppståndelsen ej hörde till
återlösningsverket. Konsistorium förkastade
satsen som kättersk och uppmanade H. att
taga den tillbaka; men denne vädjade till
teol. fakulteterna i Uppsala och Wittenberg,
hvilka med någon inskränkning gåfvo honom
rätt. Äfven prästeståndet vid 1680 års riksdag
gillade satsen med den gjorda inskränkningen och
rekommenderade H. för hans grundliga lärdom till
Fågelås. Han erhöll ock s. å. konungens fullmakt
därpå. Men Skara konsistorium fortfor likväl att
vara honom mindre bevåget, hvarför konungen 1682
aflät ett skarpt bref med befallning att förordna
H. till prost öfver Fågelås m. fl. kringliggande
församlingar. Vid prästmötet 1687 var H. preses.
(E. M. R.)
Hof [hω̄v], Sven, språkforskare, f. 18 jan. 1703
i Skara, d. 25 aug. 1786, blef 1721 student
i Uppsala, 1731 filos. magister, utnämndes
1746 till matheseos och 1750 till poeseos et
eloquentiæ lector i Skara samt erhöll 1757
afsked med professors namn. H. var en utmärkt
latinare och pedagog, men för vår tid har han
ojämförligt större betydelse genom sina arbeten
i svensk språkvetenskap. Han är en af de
allra främste bland våra äldre språkforskare,
och hans skrifter bibehålla till stor del
sitt värde ännu i dag, tack vare klarhet och
skärpa i distinktionerna och en bred grundval
af pålitliga iakttagelser. I enlighet med sin
kritiska och praktiska läggning sysslade han
hufvudsakligen med sin samtids lefvande språk
och hade mindre intresse för fornspråken och
för ordens härledning (etymologien). Han var
en af de förste anhängarna af den fonetiska
stafningsmetoden. Bland hans skrifter märkas
Svänska språkets rätta skrifsätt (1753),
Anmärkningar öfver 2 skrifter om svenska
skrif- och stafningssättet (1760), Förklaring
öfver besynnerliga ord i Sv. psalmboken
(1765), Dialectus vestrogothica (1773)
samt en ännu ej tryckt afh. om Den swänska
skaldekonsten (1777). Se N. Beckman, "Bidrag
till kännedomen om 1700-talets svenska,
hufvudsakligen efter Sven Hofs arbeten"
(i "Arkiv för nord. filologi", bd XI).
B. H.
Hofacker [hå̄f-], Wilhelm Gustav Ludwig, tysk
predikant, f. 1798, d. 1828 som kyrkoherde
i Rielingshausen, var först anhängare af
en mystisk lifsåskådning, men öfvergick
sedan till en enkel och nykter religiositet
på evangelisk kyrklig grund. H:s förnämsta
arbete är Predigten für alle sonn-, fest- und
feiertage (1839, många uppl.; "Predikningar för
alla sön- och högtidsdagar", 1845—46). H. var
en af Tysklands yppersta predikanter under
1800-talet, i synnerhet utmärkt för sitt enkla
och direkta predikosätt. Se biogr. af A. Knapp
(5 :e uppl. 1883).
Hofapotek, apotek, som levererar läkemedel till
k. hofvet.
Hofapotekare, innehafvare af hofapotek (se
d. o.), hvilken utnämnts till denna titel af
konungen och fått fullmakt på densamma utfärdad
af riksmarskalksämbetet.
Hofartiklar l. Hofordning kallades de samlingar
af rättsbud, som tid efter annan utfärdades
för att obrottsligen hållas och efterlefvas
af alla dem, som tillhörde konungens
hofstat, "både af högre och nedrigare
stånd". Hofartiklarna innehöllo stadganden
ang. hoftjänarnas ställning till deras förmän
och i allmänhet om deras uppförande i tjänsten
samt straffbestämmelser. För mindre förseelser
kunde hofbetjänte af förmän näpsas med varning
eller kroppsstraff. För svårare fel skulle
straff ådömas af de särskilda domstolar, som
inrättats såsom forum för hoffolket, nämligen
Öfre och Nedre borgrätten (jfr Borgrätt). För
rättskipningen vid dessa domstolar innehöllo
hofartiklarna en särskild rättegångsprocess. Då
dessa särskilda domstolar 1844 upphäfdes och
de dit förut hörande målen öfverlämnades till
allmän domstol eller krigsdomstol, förlorade
denna del af hofartiklarna all betydelse. Vid
denna tid gällde ännu Karl XI:s hofartiklar
af 1687 (de äldre hofordningarna äro Erik XIV:s
hofordning och artiklar 1560, hertig Karls
hofordning 1590 och Karl X Gustafs hofartiklar
1655), men dessa upphäfdes 1847 och ersattes af
"Ordningsstadgar för hofbetjente", 18 okt. 1847,
som innehålla nu gällande straffbestämmelser
för de fel, som af dem, hvilka i konungens
eller andra kungliga personers hof tjäna,
i sådan tjänst begås. Öfverinseendet öfver
dessa ordningsstadgars iakttagande och
efterlefnad tillkommer riksmarskalksämbetet.
K. H. B.*
Hofauditör, jur., en tjänsteman vid hofvet,
för hvilken särskild instruktion meddelas
i 1687 års hofartiklar och som ännu har
särskild befattning inom Hofexpeditionen. Den
åklagarmyndighet, som enligt 1687 års hofartiklar
tillkom hofauditören med afseende på hofbetjänte,
upphörde i samband med borgrätternas afskaffande
1844 och hofartiklarnas upphäfvande 1847.
K. H. B.*
Hofbalmusikdirektör utnämnes af konungen,
och fullmakt å titeln utfärdas af
riksmarskalksämbetet.
Hofbensbrosk [hω̄v-], veter. Se Hof.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
