- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
905-906

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofbeslag ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år 1600 ett väldigt porttorn, som nederst har
ett porthvalf, däröfver två våningar och öfverst
en halfvåning med skottgluggar. – H. omtalas
i förra hälften af 1400-talet. På 1500-talet
egdes det af släkten Laxmand och kom genom gifte
till släkten Grubbe, bl. a. Sigvard Grubbe,
hvilken 1634 öfverlät H. till sin måg Joakim
Beck. Denne tillsatte sin stora förmögenhet på
det af honom upptagna Andrarums alunbruk och dog
utfattig 1682. Redan 1648 hade han måst afträda
H. till några af sina kreditorer, som skiftade
detsamma. Det sammanköptes slutligen af Jöns
Michelsson, adlad Ehrenborg, under hvars tid
H. belägrades under 30 timmar, stormades och
uppbrändes af snapphanarna (8 aug. 1678). Hans
sonson ryttmästaren Kasper Ehrenborg gjorde
H. till fideikommiss genom två stiftelsebref 1731
och 1751. Nuv. innehafvaren är Kr. Ehrenborg.

Hofdamer, gemensamt namn på de hos drottningar eller
k. prinsessor såsom uppvaktande anställda damerna.

Hofden [ho’fdən], den sydligaste delen af Nordsjön,
omfattande holländska (s. k. flamska) och engelska bankarna
samt inloppet till Engelska kanalen.

R. N.*

Hofdentist, hoftandläkare, utnämnes af konungen,
och fullmakt å titeln utfärdas af riksmarskalksämbetet.

Hofdijk [hå’fdajk], Willem Jacobsz., holländsk
skald, f. 1816, d. 1888, egnade sig först åt
målning, var sedan ända till 1880 lärare i historia
och litteratur vid gymnasiet i Amsterdam och
verksam som författare. Påverkad af engelsk och
fransk romantik, skref H. flera episka skildringar
och diktsamlingar, målande och stämningsrika, såsom
Kennemerland (1850–52; flera uppl.),
Aeddon (1852),
Griffo de Saliër (s. å),
Helena (1854),
In ’t hart van Java (1881),
In het gebergte Di-Eng (1884),
Dajang Soembi (1887); vidare
Ons voorgeschlacht (6 dlr, 1858–64, 2:a uppl. 1873–75),
skildringar från det forna Holland, dramatiska
dikter och den mycket använda litteraturhistorien
Geschiedenis der nederlandsche letterkunde (1856; många uppl.).
Se biogr. öfver H. af Jan ten Brink och af van der Duys (1890).

Hofdjur [hωv-], zool. Se Ungulata.

Hofdräkt, genom särskildt kungl. beslut bestämd
klädsel, som vid olika tillfällen på svenska hofvet
brukas af de vid detsamma anställda eller där
presenterade svenska damerna. Af hofdräkten
förekomma två olika slag, svart eller hvit
hofdräkt, med eller utan släp. Jfr Hof 2.

Hofdvärg. Se Hofnarr.

Hofen [håfen], fordom kloster. Se Friedrichshafen.

Hofer [håfer], Andreas, tyrolsk frihetshjälte,
f. 1767 i S:t Leonhard i Passeierdalen,
där han öfvertog en värdshusrörelse efter
sin fader. Han deltog i Österrikes krig mot
Napoleon 1796–1805 och var efter Tyrolens
afträdande till Bajern 1805 en af de bönder, som
på ärkehertig Johans kallelse 1808 begåfvo sig
till Wien för att öfverlägga om en af Hormayr
uppgjord plan till Tyrolens befrielse. På samma
gång som Österrike 9 apr. 1809 började kriget
mot Napoleon, förmådde H. sina landsmän att
resa sig och fördref de bajerska och franska
trupperna från Tyrolen. Efter fransmännens segrar
öfver ärkehertig Karl i slutet af apr. inryckte
bajrarna åter i Innsbruck (19 maj), men blefvo
29 maj slagna af H. vid berget Isel och måste
för andra gången utrymma landet. Ehuru Österrike i
stilleståndet i Znaim, 12 juli 1809, prisgaf
Tyrolen åt dess fiender, som till ett antal af
40,000 man inryckte i landet, upptog H. ännu
en gång striden i förening med värdshusvärdarna
Martin Schenk, Peter Kemmater och Peter Mayr
samt kapucinen Joachim Haspinger och Josef
Speckbacher, slog marskalk Lefebvre vid Isel 13
aug. och valdes att som "öfverkommendant" utöfva
högsta civila och militära myndigheten inom
Tyrolen. Han styrde med praktiskt godt förstånd,
och under några veckor fick landet njuta
ett välbehöfligt lugn. Då genom freden i Wien
(14 okt. 1809) Tyrolens skilsmässa från Österrike
och införlifvande med Bajern bekräftades, lofvade
H. (nov. 1809) att underkasta sig den bajerska
regeringen. Af falska underrättelser om nytt
utbrott af kriget mellan Österrike och Frankrike
och om österrikares inmarsch i Tyrolen förmåddes
han emellertid, särskildt genom Haspingers
inflytande, att ånyo kalla sina landsmän till
vapen. Men fienderna trängde omotståndligt fram
från dal till dal, och H. måste fly samt gömde
sig i en alphydda i närheten af sitt värdshus,
där hans gömställe uppdagades genom hans landsman
Raffls förräderi. Han greps 28 jan. 1810
af italienska trupper och arkebuserades 20
febr. 1810 i Mantua. 1823 fördes hans stoft till
hofkyrkan i Innsbruck, där hans staty i marmor
restes 1834. En staty är äfven rest på berget
Isel (1893) och en annan i Wien (1909). 1809
förlänades åt H. österrikiskt adelskap. – Jfr
Hormayr, "Das land Tyrol und der tyrolerkrieg von 1809" (anonymt, 2:a uppl. 1845),
Rapp, "Tirol im jahre 1809" (1852),
Egger, "Geschichte Tirols" (3 bd, 1870–80),
samt skrifter om H. af
Weidinger (3:e uppl. 1861),
Heigel (1874),
Stampfer (s. å.),
Frankl (1884) och
Schmölzer (1900).

V. K–r.*
illustration placeholder


Hofer [håfer], Ludwig von, tysk skulptör,
f. 1801, d. 1887, studerade i Stuttgart
och München. 1823 for han till Rom, där han
tillbragte 15 år, af hvilka 5 i Thorvaldsens
ateljé. Där utförde han mästarens "Ängeln med
dopbäckenet" samt för egen räkning en Psyche,
som han 1838 tog med sig till Stuttgart. Bland
hans senare arbeten märkas ett par kolossala
Hästtämjare, uppställda i slottsparken
i Stuttgart, samt ett par ryttarstoder,
Schillers staty i Ludwigsburg och gruppen
Proserpinas bortröfvande (Stuttgarts museum).

C. R. N. (G–g N.)

Hofetikett. Se Hof 2.

Hofexpeditionen. Se Riksmarskalksämbetet.

Hoff, Karl Ernst Adolf von, tysk geolog,
f. 1771 i Gotha, d. 1837 som president för
öfverkonsistorium i Gotha, vann genom sina
geologiska och mineralogiska arbeten ett
framstående rum bland sin tids naturforskare.
Bland hans arbeten af detta slag märkas
Geschichte der durch überlieferung nachgewiesenen natürlichen veränderungen der erdoberfläche (3 bd, 1822–34,
fortsatt med 2 bd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free