- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
923-924

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofkapellist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallar kronisk fång. En däraf lidande häst rör
sig alltid med svårighet, i synnerhet på hård
eller stenlagd väg. Orsaken till fång anses i
allmänhet vara förkylning, eller att hästen fått
föräta sig på mera kraftiga foderämnen, såsom
råg, ärter, grönvicker, färsk klöfver m. fl.

Behandlingen bör inledas så fort som möjligt,
inom de första 12—24 timmarna, då utsikterna
till förbättring i så fall äro långt större, än
om sjukdomen redan varat 2—3 dagar. Lämpligaste
medlet är insprutning af pilokarpin (40—60
cgr. pilokarpin i 10 gr. vatten), skorna
fråntagas och hästen ställes på fuktig sågspån,
torfströ eller hackelse eller med hofvarna i
kallt vatten. (Om behandlingen vid kronisk fång
se Hof, fånghof.)

Inflammation i hofläderhuden till inskränktare
omfång förekommer, då ett eller flera i hofväggen
inslagna söm gått för nära intill eller i den
s. k. köttväggen (sömtryck och sömstick); då
hästen intrampat spikar eller andra spetsiga
kroppar i strålen (spiktramp); då djuret med
haken å motstående hof slitit loss en del af
hofväggens inre och öfre del (s. k. krontramp);
då en varbildning uppkommit i hofven och varet
utträngt vid kronan af hofven samt där föranledt
bildning af en fistel i yttre eller inre sidan
af hofven (hofbroskfistel); då en inflammation
jämte blödning uppkommit i den del af köttsulan,
som betäckes af hornsulans inre och bakre
del, emellan inre hofväggen och hörnstöden
(s. k. stengalla). Orsaken till sistnämnda
lidande är vanligen att af hornet å inre
hörnstöden, bakre delen af sulan och bärranden
för mycket blifvit bortskuret vid skoningen. Vid
sömtryck, sömstick och spiktramp haltar djuret;
hofven är varmare än under normala förhållanden,
och vid tryck med en tång ömmar djuret å de
ställen, där skadan förefinnes. Behandlingen
består uti att aflägsna det söm eller den spik,
som föranledt skadan å hofvens inre delar, att
utvidga öppningen, genom hvilken någon af nämnda
kroppar inträngt i hofven, för att bereda det
möjligen däraf uppkommande varet aflopp, samt
att förtunna hornet däromkring, så att detta
ej genom sitt tryck å det skadade stället må
föröka djurets smärta. Under de första dagarna
efter skadans uppkomst ställes djuret med den
skadade och den motstående hofven i iskallt
vatten; men om var uppkommit i hofven, spolas
såret väl rent med sublimatlösning (1:500),
hofven tvättas väl ren och omgifves med ett lager
i någon antiseptisk lösning (sublimatlösning
1:1000, lysol- eller karbolsyrelösning 3
proc.) doppade blånor, som kvarhållas med en
binda, och därutanpå vaxduk och slutligen ett
stycke säckväf, som fasthålles med ett snöre
omkring kotan, eller hästen ställes med foten
i sublimatlösning (1:1000). Vid krontramp
och hofbroskfistel förtunnas hornet omkring
såret, som skrapas väl rent med en skarp slef
och spolas med stark sublimatlösning (1:500)
eller 5 proc. lysol- eller karbolsyrelösning,
och sårförband å nyss omnämndt sätt anlägges. Vid
hofbroskfistel behöfver fisteln stundom utvidgas
och kanalens väggar skrapas eller brännas
med något frätmedel, såsom kopparvitriol,
klorzinklösning, 10—25 proc. sublimatsprit,
och oftast kräfves för läkning en operation,
som består i det angripna broskets fullständiga
aflägsnande. Stengalla igenkännes därpå, att en
därmed behäftad häst haltar, visar tecken till
smärta vid tryck å inre och bakre delen af sulan,
vinkeln emellan hörnstöden och hofväggen,
på en af framhofvarna, att hornet å
detta ställe är blodsprängdt eller att
gråsvart var förekommer mellan hornsulan och
köttsulan. Behandlingen består i att fästa en
s. k. ringsko under hofven på sådant sätt, att
strålen och bärranden, med undantag af inre och
bakre delen af den sistnämnda, komma att hvila
emot skon, hvarjämte man håller hofhornet mjukt
genom att låta nästen om dagarna stå med framhofvarna
i en vattenfylld ho. Om fel i hofvens
form, såsom skefhof, bockhof, platthof, fullhof
l. bullhof, fånghof och trånghof, se Hof.

Fel i strålen utgöras, förutom af spiktramp, af
strålröta och strålkräfta. Strålröta yttrar sig
i strålhornets sönderfallande, föranledt däraf,
att hästar under längre tid stå i förruttnad
urin, gödsel eller annan orenlighet. För att
bota detta fel erfordras att hålla väl rent
i spiltorna, flera gånger dagligen skölja
hofvens undre yta med vatten, aflägsna det lösa
hornet samt dagligen i sprickorna å strålen,
pensla en lösning af renad karbolsyra i vatten
(1:5 à 1:10). Strålkräfta består däremot i
en nybildningsprocess i köttstrålen och ofta
äfven i angränsande delar af köttväggen och
köttsulan, som dock endast i ytterst sällsynta
fall är verklig kräftnybildning (cancer). Den
skiljes från strålröta därigenom, att strålhornet
är söndersprucket samt delvis bortfallet, och på
dessa ställen ha nybildningarna från köttstrålen
nedträngt, hvilka likna en ojämn såryta, betäckt
af en grå, ostlik massa. Detta lidande är i
åtskilliga fall obotligt och erfordrar i öfrigt
en noggrann och långvarig behandling. Det lösa
hornet aflägsnas, och å den angripna delen af
köttstrålen, köttsulan eller köttväggen penslas
adstringerande eller frätande medel (lösning af
kopparsulfat i vatten eller renad karbolsyra
i vatten, antimonkloridlösning o. d.) eller
strös ett tjockt lager af salicylsyrepulver,
som täckes med ren vadd, och en sko med läder-
eller plåtsula anlägges. Därjämte måste man
anbringa ett ihållande tryck på de angripna
delarna, antingen genom att gjuta en omedelbart
förut af gips med vatten till grötlik konsistens
utrörd massa på hofvens nedre yta och hålla upp
foten, tills gipsmassan stelnat, eller genom
att emellan hofven och skon inskjuta en puta
af kautschuk (en s. k. hofbuffert). — Å hofkapseln
kunna dessutom förekomma långsåt gående
sprickor i hofväggen intill köttväggen. Detta
fel kallas hofspricka l. hofspalt och
föranleder understundom haltning. Behandlingen
består i att hålla hornet mjukt och förhindra
all rörelse emellan hornsprickans kanter,
emedan i annat fall den nybildade hofväggen,
i mån som den växer ned, klyfver sig i samma
riktning som den förut varande hofsprickan. För
att förhindra rörelsen af hofsprickans kanter
bortskäres af bärranden, å det ställe hvarifrån
hofsprickan utgår, så mycket horn, att denna del
af bärranden icke hvilar mot skon, och därjämte
göres en fåra intill köttväggen tvärs öfver
hofsprickan samt tätt under hofkronan. Jfr
Hofbeslagskonst.
C. A. L. (E. T. N.>

Hofling [hωv-], Salomon, miniatyrmålare, f. 1778,
d. 1827 i Stockholm, utförde porträtt i miniatyr
och pastell, hvilka dock ej af samtiden skattades
synnerligen högt, oaktadt H. bildade sig efter
Sparrgren. Dessutom målade han äfven landskap och
små genrestycken. H. var agré af Målarakademien.
—rn.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free