Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltmer öppet fientliga planer. Han närmade
sig därför 1890 Cecil Rhodes och stödde dennes
imperialistiska politik till kort innan Jamesons
ryktbara "raid" vid årsskiftet 1895—96. Under
stigande svårigheter sökte H., som med holländsk
"afrikander"-nationalism i sin åskådning
förenar rätt mycken "imperialistisk" ifver
för den brittiska riksenhetens bevarande,
under de följande åren hålla Kapboernas
rassympatier för stamfränderna i Transvaal
och Oranjefristaten inom gränserna för bevarad
yttre lojalitet till riket. Vid ett personligt
besök i Pretoria i juli 1899 bemödade han sig
förgäfves om att förmå Krüger till att genom
partiella eftergifter för de nyinvandrade
"uitlanders" rösträttskraf söka afvärja
konfliktens öfvergång till öppet krig. Under
boerkriget höll sig H. i bakgrunden, men har
sedermera (1902) genomfört Afrikander Bonds
ombildning på bredare basis. Han framträder
numera ej så ofta i dagspolitiken, men åtnjuter
fortfarande som politisk veteran stor personlig
auktoritet bland det holländska folkelementet
i hela Syd-Afrika, förnämligast i Kapkolonien.
V. S—g.
Hofmästare. 1. Förv. Se Rikshofmästare. —
2. Tjänare, som har högsta uppsikten öfver
serveringen vid ett hof, i ett förnämt hus, på
ett hotell, i en klubb o. s. v. — 3. Den eller
de af manskapet på ett örlogsfartyg, som ha hand
om högste befälhafvares, eskader-, afdelnings-,
divisions- eller fartygschefs, officerares
eller underofficerares proviant samt sköta
serveringen. — 4. Förr benämning på informator
i förnämare hus; vid hofvet fanns fordom en
pagehofmästare.
3. R. N.*
Hofnarr, ett slags tjänare hos furstar och
andra högt uppsatta personer i äldre tider,
hvilken hade till uppgift att roa sitt förnäma
herrskap, antingen genom egna kvickheter och
sarkasmer öfver händelser och personer vid hofvet
eller genom dumhet, pedanteri och vanskapnad,
som gjorde honom till skottafla för andras
puts och spe. Redan hos forntidens greker och
romare finner man spår af dylika tjänare, dels
såsom kvicka spefåglar (lat. scurræ), dels som
vanskapliga dumhufvud (moriones). De egentlige
hofnarrarna, som från slutet af medeltiden hörde
till en fullständig hofstat, förekommo först
efter korstågen. Men under det de t. ex. vid
franska hofvet, såsom Bruisquet, Angeli och
Chicot, voro fina hofmän, som utmärkte sig
såsom spirituella berättare och för betydande
sällskapsgåfvor i allmänhet, lade de annanstädes
helt andra egenskaper i dagen. De tyske höge
herrarna hade helst i sin närhet lustigkurrar,
såsom Kunz von der Rosen, Wiegand von Theben (den
s. k. Pfaffe von Kahlenberg), Klaus Narr och
Friedrich Taubmann, hvilka efter deras allvarliga
göromål kunde förströ dem med sina puts. De
engelske hofnarrarna äro som bekant i Shaksperes
odödliga bilder af dem framställda såsom djupa
humorister. I Sverige förekom hufvudsakligen
det lägre slaget: hofdvärgarna,
hvilkas gyllene tid räckte ännu på 1600-talet. —
I början af 1700-talet försvunno genom den ton,
som franska hofvet anslog, narrarna från Europas
hof, med undantag af det ryska, där vid denna
tid hofnarrsväsendet nådde sin blomstring. —
Hofnarrens dräkt, liksom skyldighet, var olik
andra personers. Hans hufvud rakades; han bar en
klotformig, turbanlik hufvudbonad, narrmössan,
på hvilken man redan på 1400-talet fäste ett
par åsneöron eller en tuppkam (en
röd, i uddar utklippt tygremsa, som gick från
pannan ned till nacken). Till narrkostymen
hörde vidare halskrage, bjällror på åsneöronen,
bröstet, armbågarna, knäna och skorna samt
narrspiran. Denna var ursprungligen blott en
säfstjälk med vippa, men sedermera förfärdigades
den af läder och försågs ofta öfverst med ett
narrhufvud med uträckt tunga. Jfr Nick, "Die hof-
und volksnarren" (2 bd, 1861), samt Ebeling,
"Friedrich Taubmann" (3:e uppl., 1884) och
"Die Kahlenberger" (1890).
Hof- og stadsretten, underdomstol i
Köpenhamn, hvilken upprättades 1771 och
trädde i stället för flera förutvarande
domstolar (Hofretten, Borgretten, Bythinget
m. fl.). Till 1845 handlade den äfven brottmål,
men då upprättades en särskild Kriminal- og
politiret för Köpenhamn. 1805 förenades
Hof- og stadsretten med Landsoverretten for
östifterne och är således en domstol i andra
instans för de danska öarna på samma gång som
en civildomstol i första instans för Köpenhamn.
E. Ebg.
Hofordning. Se Hofartiklar.
Hofors [hω̄-], bruksegendom i Torsåkers socken,
Gäfleborgs län, vid Hoån, genom en 3 km. lång
normalspårig bana förenad med H. station
vid Gäfle—Dala järnväg. Det tillhör Hofors
aktiebolag, som i Svärdsjö socken, Kopparbergs
län, eger en mindre fastighet (tax.-v. 14,500
kr.) och inom Gäfleborgs län fastigheter i
Torsåkers, Årsunda, Ofvansjö och Jäderbo
socknar, 28,483 mtl, tax. till 3,740,800
kr. (1905), hvaraf 2,121,300 kr. för annan
fastighet, bl. a. H. järnbruk (se fig.): 2
masugnar, 2 bessemer- och 2 martinugnar samt
mekanisk verkstad, H. sågverk och hyfleri: 2
ramar och 1 hyfvel, och Uhrfors hästskofabrik
i Ofvansjö socken: 1 borrmaskin och
1 hyfvelmaskin. Tillverkningen uppgick 1907
till 16,000 ton bessemer- och martintackjärn,
4,200 ton bessermergöt, 4,600 ton sur
martingöt och 15,000 ton basisk martingöt,
19,000 ton stångjärn och stål, 950 ton gjutgods
samt diverse maskingods, vid sågverket till
omkr. 25,000 kbm. sågade och hyflade trävaror
samt vid hästskofabriken till 1,830 ton
hästskor. Arbetarnas antal var resp. 420, 54
och 66, och i det köpingsliknande samhället vid
H. bodde vid 1900 års slut 1,858 pers. Bolaget
har (1909) hos K. M:t anhållit, att H. bruk
jämte lämpligt område af Torsåkers nordvästra del
afskiljes till ett särskildt kapellag. Hela
arealen utgör omkr. 32,000 har, hvaraf 24,700
har skogsmark, 4,900 har betesmarker och hagar
samt 2,400 har odlad jord. Bolagets grufvor
äro företrädesvis belägna i Torsåkers socken,
7,5 km. från H., men bolaget har äfven grufandelar
i Norberg och Bispberg samt i Tuna
och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län. — H.,
från början ett gammalt bergsmansverk, egdes
i två årh. af släkten Petré, bl. a., i förra
hälften af 1800-talet, af riksdagsmannen Thore
Petré, hvilken äfven var egare af Hammarby med
tillhörande egendomar i Ofvansjö socken. Efter
dennes död (1853) öfvergick egendomen till
hans arfvingar, hvilka sedermera bildade Hofors
och Hammarby aktiebolag (stadfäst 1873). Till
följd af de ogynnsamma järnkonjunkturerna i
slutet af 1870-talet kom bolaget på obestånd
1878 och nödgades 1879 afträda hela sin egendom
till fordringsegarna. På konkursauktion inköptes
bruksegendomarna af den störste fordringsägaren,
Stockholms enskilda bank, och såldes därefter
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
