- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
947-948

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofwyl ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1866 i Linköping, blef 1803 fänrik vid
Finska gardesregementet (nu Göta lifgarde),
hvarifrån han 1822 tog afsked. 1829 utnämndes
han till öfverste i generalstaben. Genom
sin anställning där kom han i personlig
beröring med Karl XIV Johan, hvilken 1841
kallade honom till sin adjutant och 1842 till
generaladjutant i armén. 1845 blef H. öfverste
och chef för Första lifgrenadjärregementet
och inträdde 1848 som statsråd och chef för
Landtförsvarsdepartementet i det nybildade
kabinett, hvars hufvuduppgift var att utarbeta
förslag till ny riksdagsordning. 1853 lämnade
han denna post, men kvarstod i armén (sedan 1848
som generalmajor) till 1858.

Hohenheim [håhenhajm], förr kungligt lustslott i
württembergska kretsen Neckar, 11 km. s. ö. om
Stuttgart, nu säte för en landtbrukshögskola
och forstakademi, grundad 1818 och försedd
med utmärkta samlingar, laboratorier, botanisk
trädgård, maskin- och fröprofningsanstalter,
landtbrukskemisk försöksstation, trädgårdsskola m. m.

J. F. N.

Hohenheim [håhenhajm], Ph. A. Th. von. Se Paracelsus.

Hohenheim [håhenhajm], Franziska Theresia von,
riksgrefvinna, hertiginna af Württemberg och Teck,
f. i Adelmannsfelden 1748, d. 1811, var dotter till
en frih. von Bernardin och äktade en
frih. von Leutrum. Hertig Karl Eugen af Württemberg
lät emellertid 1772 skilja henne från denne och
upphöja henne till riksgrefvinna von H. 1774.
1785 ingick han med henne hemligt äktenskap,
som offentliggjordes 1786. Hon utöfvade ett
hälsosamt inflytande på hertigen och
efterlämnade inom landet ett kärt minne.

Hohenhonnef [håhen-], luftkuranstalt,
ligger omkr. 1 timmes väg från Honnef (se
d. o.). 180 m. ö. h. Luftkuranstalten öppnades
1892 och anses som ett af Tysklands främsta
lungsotssanatorier. Antalet besökande har
1892–1906 årligen varit 4,000 pat. Omkr. 84
proc. af de besökande ha erhållit bot.

Ln.

Hohenliechtenstein [håhenli’chtenstajn]. Se Vaduz.

Hohenlimburg [håhenli’m-], Limburg
an der Lenne
, stad i preussiska
reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), vid
Lenne. 12,790 inv. (1905). Ansenlig
järn- och mässingsindustri. Hufvudort i
grefsk. Limburg, som tillhör fursten
af Bentheim-Tecklenburg. Slottet H.
ligger på ett berg ofvan staden.

J. F. N.

Hohenlinden [håhen-], by i bajerska
reg.-omr. Oberbayern, 26 km. ö. om München,
bekant genom den lysande seger fransmännen under
Moreau 3 dec. 1800 här vunno öfver österrikarna,
under ärkehertig Johan. Österrikarna, som trodde
fransmännen vara stadda på återtåg, framryckte
på flera kolonner utan samband med hvarandra och
uppehöllos dessutom af dåliga vägar. Fransmännen
sysselsatte några af dessa kolonner och kastade
sig med öfvermakt öfver andra, slogo dem i
grund samt togo fångar, kanoner och tross.

C. O. N.

Hohenlohe [håhenlåhe]. I. Fordom tyskt
furstendöme i Frankiska kretsen, uppkalladt
efter borgen Hohenloch (Holloch) vid Uffenheim i
Mittel-Franken. 1805 hade det en areal af 1,760
kvkm. och 108,600 inv. 1806 förlorade det sin
själfständighet och delades mellan Bajern och
Württemberg.

(J. F. N.)

II. Gammal tysk ätt från Franken, hvilken tagit
sitt namn efter den i H. I omnämnda
borgen. Gottfried von H., d. 1254 l. 1255, omtalas
omkr. 1235 som grefve, var en af kejsar Fredrik
II:s trognaste anhängare och är stamfar för de
nu fortlefvande furstliga linjerna. Hans ätt
delade sig 1551 i linjerna H.-Neuenstein och
H.-Waldenburg. H.-Neuenstein, som omfattade
den protestantiska läran och 1764 upphöjdes i
riksfurstestånd, eger stamfurstendömet och öfre
grefskapet Gleichen. Den protestantiska linjen
är f. n. delad i 2 grenar: H.-Langenburg och
H.-Öhringen. Den senare utslocknade 1805, då
dess gods tillföllo den langenburgska linjen,
som i sin ordning delat sig i tre grenar:
H.-Langenburg, H.-Ingelfingen (1823 ytterligare
delad i H.-Öhringen och H.-Ingelfingen) samt
H.-Kirchberg, utslocknad 1861. Af Öhringenlinjens
besittningar i öfre Schlesien upprättades 1861
hertigdömet Ujest, hvarför egaren af dem bär
ärftlig titel "hertig af Ujest". H.-Waldenburg,
som tillhör katolska läran och 1744 erhöll
riksfurstlig värdighet, sönderfaller i grenarna
H.-Bartenstein och H.-Schillingsfürst, af hvilka
den förra delat sig i två linjer: H.-Bartenstein
och H.-Jagstberg, utslocknad 1898. Furst
Chlodwig (se H. 3) af den yngre linjen
H.-Schillingsfürst ärfde 1834, jämte sin
broder, Victor, efter den siste landtgrefven af
Hessen-Rheinfels-Rotenburg hertigdömet Ratibor
och furstendömet Korvey, hvarefter Chlodwig af
konungen af Preussen 1840 upphöjdes till prins
och Victor till hertig af Ratibor och Korvey. Jfr
Weller, "Hohenlohisches urkundenbuch 1153–1350"
(2 bd, 1899–1901) och "Geschichte des hauses H."
(I, 1904). Jfr äfven Gleichen. – Af ättens
medlemmar äro följande de märkligaste:

illustration placeholder

1. Friedrich Ludwig, furst von H.-Ingelfingen,
preussisk general, f. 1746, d. 1818, var 1788
öfverste och anförde i 1792–93 års fälttåg
mot Frankrike med mycken framgång en division
samt vann 20 sept. 1794 den lysande segern vid
Kaiserslautern. 1796 blef han generallöjtnant
och erhöll befälet öfver neutralitetskordongen
vid Ems. S. å. efterträdde han sin fader som
regerande furste af H.-I. 1804 utnämndes han
till guvernör i de frankiska furstendömena. Han
förde befälet öfver den preussiska här, som 14
okt. 1806 besegrades vid Jena. Sedan hertigen
af Braunschweig samma dag blifvit dödligt sårad
vid Auerstädt, öfvertog H. högsta befälet och
förde spillrorna af de båda preussiska härarna
till Oder, men nödgades 28 okt. s. å. att
kapitulera med 17,000 man, vid Prenzlau. Då han
ej kunde rättfärdiga denna kapitulation, måste
han lämna den preussiska tjänsten och bosätta
sig i Schlesien, men fördes af fransmännen
som krigsfånge till Frankrike, hvarifrån han
dock 1808 återvände till sitt schlesiska slott
Slawentzitz. Sitt 1806 mediatiserade furstendöme
öfverlät han åt äldste sonen, enär han ej ville
stå under württembergsk suveränitet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free