- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1011-1012

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmgård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beskrifves en holmgång mellan den isländske
skalden Kormak Ogmundsson och hans landsman
Berse. De stridande skulle stå, heter det,
på en fäll eller pälskappa, som höll fem alnar
mellan snibbarna och hade öglor i hörnen; dessa
öglor skulle fästas om trästabbar med hufvud på
ena ändan, hvilka hufvud kallades tjǫsnur. Den,
som utbredde fällen, skulle gå till tjǫsnurna i
en sådan ställning, att han såg himmeln emellan
sina ben och höll sig i öronsnibbarna, under det
han uttalade en formel, som sedan upptogs i
offerbönen, hvilken kallades tjǫsnublót. Det
skulle vidare vara tre med linjer betecknade
rum af en fots bredd rundt omkring fällen och
utanför dessa tre rum fyra stänger, som kallades
haslor (hǫslur); en sålunda begränsad stridsplats
sades vara en haslad vall. Hvar kämpe skulle ha
tre sköldar, och när dessa voro sönderhuggna,
skulle de träda in på fällen, äfven om de förut
vikit utom den, samt därefter försvara sig endast
med sina huggvapen. När någon blifvit sårad, så
att det kom blod på fällen, var man ej pliktig
att kämpa längre. Steg man med den ena foten
utom haslorna, sades man vika; steg man utanför
dem med bägge fötterna, ansågs man fly. — Utom
enviget och holmgången omtalas på ett ställe
ännu ett slags tvekamp, den s. k. kargången, som
bestod däri, att de stridande innestängdes i ett
öfvertäckt kar och där i mörkret växlade hugg med
hvarandra. — Omkr. 1006 afskaffades holmgången
på Island, till följd af den olyckliga tvisten
mellan Gunnlaug Ormtunga och Skald-Rafn. Enligt
en uppgift i Grettessagan vardt holmgången
förbjuden i Norge omkr. 1012. (Jfr Duell och
Envig.)
Th. W.*

Holmgård, ett stort rike med hufvudstaden
Novgorod, i den nordliga delen af Gårdarike
(se d. o.). Namnet tillkommer närmast
landet mellan Ladoga och Onega. Men från dessa
trakter sträckte riket H. sig dels något mot s.,
dels från Ladogasjön upp mot Hvita hafvet. De
gamle nordborna stodo i liflig förbindelse med
detta rike.
Th. W.*

Holmia, astron., en af småplaneterna.

Holmia, latiniseradt namn på Stockholm. —
Holmiensis, stockholmare.

Holmia literata. Se Hardt, Richard von der.

Holmiensis. Se Holmia.

Holmium, kem., ett grundämne eller riktigare
en grupp af grundämnen, tillhörande de
s. k. sällsynta jordarternas metaller. Holmium
ingår i den ursprungliga erbinjorden, men skiljes
genom sitt absorptionsspektrum från egentligt
erbium (se d. o.), hvilket upptäcktes först af
Soret (1878) och kort därefter, oberoende af
denna upptäckt, af Cleve. Metallen, som af Soret
betecknats med X, erhöll af Cleve namnet holmium;
salternas lösningar äro gula, och atomvikten
ligger mellan erbiums och yttriums. I senare tid
har A. Langlet uppdelat holmium i fraktioner,
hvilka spektroskopiskt undersökts af S. Forsling,
men rena element (med konstant atomvikt)
har man därvid ännu ej lyckats erhålla. Ett
flertal dylika torde emellertid ingå i Cleves
holmium.
A. E—r.

Holmkapten. Se Holmmajor.

Holmkommissarie. Se Holmmajor.

Holmlund. 1. Josefina H., målarinna, f. 21
febr. 1827 i Stockholm, d. 1905, var elev af
Billing, Edv. Bergh och N. Björnson Möller
i Düsseldorf. Hon målade svenska och norska
landskap, i synnerhet högfjällsutsikter.

2. Jeannette H., den föregåendes
syster, målarinna. Se Möller.
1. —rn.*

Holmlösen. Se Holmgång.

Holmmajor, sjöv., kallades under 1600- och förra
hälften af 1700-talet den officer, som biträdde
varfsamiralen i Karlskrona och holmamiralen i
Stockholm vid varfvets skötande. Holmmajoren
hade kommendörs rang. Vid varfven funnos
äfven andra befattningar, som voro uppkallade
efter Holmen (Skeppsholmen) i Stockholm, såsom
holmkapten, holmkommissarie och holmbokhållare.
L. H.*

illustration placeholder

Holmquist, Viktor, skådespelare och teaterledare,
f. 24 sept. 1842 i Stockholm, d. 31 maj 1895
på Löfnäs nära Mariefred, ingick sjuttonårig
vid en teatertrupp (Smitts) och spelade vid
olika sällskap i Norge och landsorten till
1870, då han fästes vid Zetterholms trupp i
Stockholm (Södra och Djurgårdsteatrarna). Efter
Zetterholms död öfvertog H. tillsammans med
E. Wallmark Djurgårdsteatern för sommaren
1873, gaf därefter en tid gästroller samt
företog en studieresa till Tyskland, Italien
och Paris. 1875—78 tillhörde han Nya teatern,
där han bl. a. med mycken framgång uppbar en
allvarlig karaktärsroll, Tjælde i Björnsons
"Ett handelshus", och uppträdde 1879 med
eget sällskap å Djurgårdsteatern, där hans
grefve Corniski i "Niniche" var en skapelse
af oemotståndlig komik. S. å. hyrde han och
L. Josephson i bolag Nya teatern, hvilken de
1880 inköpte, men 1890 nödgades sälja (se
Stockholms teatrar), hvarefter H. hyrde den
för sitt sällskap 1890—91. När kungl. operan
ditflyttat, var han ett halft år anställd vid
dennas dramatiska afdelning, men gaf därefter
under tre år gästroller i Stockholm, landsorten
och Finland. — Som komiker hade H. ymniga
tillgångar i ett jovialiskt och uppsluppet lynne,
omedelbarhet, stor förmåga af karakterisering,
en utvecklad grimeringskonst och en, ehuru liten,
förträffligt använd kuplettröst. Han skydde ej
att "breda på" i buffa-framställning, utan att
dock öfverskrida den smakfulla måttans gräns (man
erinre sig t. ex. hans teaterdirektör Striese
i "Sabinskornas bortröfvande", hans groteska
och saftiga operettfigurer eller Lundström i
"Andersson, Pettersson och Lundström"). Men
därjämte förstod han att i sin komik inlägga en
hjärtevinnande känsla på ett sätt, som adlade
hans spel till verklig humor, i synnerhet som
Jeppe på berget, Kumlander och Onkel Bræsig i
"Lifvet på landet".

Holmquist, Karl Fredrik, ämbetsman, f. 29
sept. 1857 i Göteborg, blef student i Uppsala
1876, aflade där hofrättsexamen 1879, blef
vice häradshöfding 1884, assessor i Svea
hofrätt 1890 och t. f. revisionssekreterare
1892. Han förordnades 1893 till expeditionschef
i Ecklesiastikdepartementet, 1899 till
underståthållare i Stockholm och 1900 till
landshöfding i Kopparbergs län samt utnämndes
1901 till landshöfding där. På grund af 1900
erhållet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free