Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1013-1014 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmgård ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppdrag af K. M:t att verkställa af
riksdagen begärd utredning och afgifva
förslag ang. revision af de för kungl. och
Huitfeldtska stipendieinrättningen gällande
bestämmelser, utgaf H. 1901 utlåtande i ämnet
jämte handlingar rör. stipendieinrättningen. Han
var 1900—02 led. å kronans vägnar i styrelsen
för Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag
och är sedan 1900 ordf. i Kopparbergs läns
hushållningssällskap. Medlem af kyrkomötena 1903
ocb 1908, tillhörde han kyrkolagsutskottet och
var bland dem, som i frågorna om prästlöftet,
konfirmationslöftena, fakultativt civiläktenskap
och själfmördares jordfästning etc. intogo
en mera frisinnad och human ståndpunkt.
T—s.

Holmquist, Hjalmar Fredrik,
universitetslärare, kyrkohistoriker, f. 28
april 1873 i Sunnemo församling, Värmland,
student i Uppsala 1891, filos. kand. 1894,
aflade teor. teol. ex. 1897, blef licentiat 1904,
prästvigd s. å., förordnades 1903 till docent
i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och
utnämndes 1909 till professor i kyrkohistoria
och symbolik vid Lunds universitet. H. har
bedrifvit själfständiga forskningar på den
svenska kyrkans område och publicerat dem i
bl. a. Johannes Matthiæ Gothus och hans plats i
Sveriges kyrkliga utveckling (1903), De svenska
domkapitlens förvandling till lärarekapitel
1571—1687 (1908). Dessutom har han offentliggjort
en sammanfattning af den nyare kyrkohistoriska
forskningens resultat rörande den gamla kyrkan i
Gamla kyrkans historia till sjunde århundradets
början (1907) samt författat uppsatser i Nordisk
familjebok, tidskrifter m. m.


Holmqvist, Johan Henrik, präst, f. 7 febr. 1801
i Halmstad, d. 28 okt. 1879, blef student i Lund
1819 och filos. doktor 1823 samt prästvigdes
1825. H. blef 1853 kyrkoherde i Kville. Vid de
båda första allmänna kyrkomötena, 1868 och 1873,
representerade H. Göteborgs stifts prästerskap,
och vid Uppsala universitets jubelfest 1877
utnämndes han till teol. doktor. Till Lunds
universitet skänkte han vid två särskilda
tillfällen ett kapital af tillsammans
20,000 kr. till en stipendiefond. Som den
förnämste företrädaren på sin tid af den
s. k. schartauanska riktningen hade H. stor
betydelse och utöfvade ett ofantligt inflytande
såväl inom sitt stånd som inom en stor del af
den svenska församlingen. 1882 utgåfvos Kyrkliga
tal och 1891 Predikningar öfver kyrkoårets
samtliga epistlar.
(E. M. R.)

Holmqvist, Per Johan, petrograf, geolog, f. 23
jan. 1866 i Göteborg, studerade 1886—97 vid
högskolorna i Uppsala och Stockholm samt blef
1897 filos. doktor och docent i mineralogi
och geologi i Uppsala. Sedan 1901 är han vice
lektor vid Tekniska högskolan. I Studien über die
granite von Schweden (i "Bulletin geol. inst. of
Upsala", 1906) har han gifvit en värdefull och
omfattande öfversikt öfver Sveriges graniter,
och i Geol. för:s i Stockholm förhandl. har
han lämnat många bidrag till klarläggandet
af svensk-finska urbergets petrografi och
geologi. H. har utfört geologiska kartprofiler
öfver de skandinaviska högfjällsbildningarna
emellan Kvickjock och Sulitelma, Stor-Uman
och Ranenfjord samt vid Torneträsk och därjämte
bidragit till utredandet af fjällkedjebildningens
tektonik.
A. Hng.

Hólmrinngrái. Se Holmengrå.

Holmryger. Se Rogaland.

Holmsbu, lastageplats i Husum,
Buskeruds amt, Norge, på Drammenfjordens
östra strand. 407 inv. (1900).
O. A. Ö.

Holms kloster. Se Munkholmen.

Holmsland, dansk ö i Ringkjöbingfjorden. 85
kvkm. 2,238 inv. (1906); är delad i 2 socknar. Ön
är genom broar förenad med fastlandet; och efter
indämning af fjordens norra del (Stadilfjorden)
hänger den tillsammans med den 40 km. långa
raden af flygsandsbankar mellan fjorden och
Västerhafvet, Holmsland klit, som är en af de
förnämsta fiskeplatserna på Jyllands västkust.
E. Ebg.

Holmsland klit. Se Holmsland.

Holmstrand, Emma, operasångerska, f. 22 jan. 1866
i Dalby, Värmlands län, elev af konservatoriet
i Stockholm och af Bax i Paris, har på operan i
Stockholm 1889—90 och 1892—95 sjungit en mängd
olikartade sopranpartier, såsom Benjamin i
"Josef", Zerlina i "Fra Diavolo", Margareta i
"Faust", Colette i "Skrifvarkungen", Venus i
"Tannhäuser", Nedda i "Pajazzo", Lalla Rookh,
Navarresiskan, Fryne m. fl. 1896 var hon
engagerad i Bruxelles och 1899 vid Opéra comique
i Paris, hvarjämte hon flitigt konserterat
i utlandet.
A. L.*

Holmström, Israel, skald, f. i Stockholm,
antagligen mellan 1660 och 1665, d. 24 febr. 1708
i Smorgoni, Litauen, blef student i Uppsala 1675
och ingick sedan i kungl. kansliet, där han efter
några år befordrades till registrator. H. gjorde
sig först känd genom ett sorgetal på vers
öfver drottning Ulrika Eleonora d. ä. (1693),
höll 1697 ett dylikt öfver Karl XI samt kort
därefter en "solenn oration" med anledning
af Karl XII:s kröning. Alla dessa tal finnas
tryckta. 1697 (enligt annan uppgift 1701) blef
H. generalauditör, åtföljde Karl XII ifrån
1700 på dennes fälttåg och säges ha stått i
synnerlig ynnest hos konungen, som han roat med
sina glada och kvicka infall. H. befordrades
slutligen till krigsråd. — Af H:s dikter utgafs
en del af Borgius i "Småsaker till nöje och
tidsfördrif" (1756—57); 1863 utgafs en samling
i P. Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten
af svenska författare", VI. De äro dock där
ingalunda fullständigt utgifna; i handskrifter,
tryck af afskrifter finnas många smärre poem,
särskildt skämtvisor af H. Mindre betydande
i sina tunga och tröga högtidskväden, var
H. däremot en framstående företrädare för
sällskapspoesien. Han har i detta afseende
karakteriserats som en fortsättare af den äldre
karolinska societetsdikten med dess groft komiska
erotik, våldsamt chargerade drastiska skildringar
och rusförhärligande dryckesvisor. På samma
gång är han den förste påtaglige representanten
för inflytandet från den franska burlesken
(bl. a. Scarron). Uppslag, versmått och
framställningssätt hos H. peka tillbaka på
franska förebilder, t. ex. i den populära
grafskriften öfver Karl XII:s hund Pompe, i
de pretiösa, ofta frivola småvers och epigram
H. egnade åt personer och hvardagshändelser i
omgifningen eller i de djurfabler, hvarmed han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>