- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1017-1018

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmgård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryggradsdjuren. Till dessa senare egenskaper höra,
att skelettet består af brosk, att ryggsträngen
står fullt utbildad kvar under hela lifvet och
att ej några kotkroppar utvecklas, att refben
saknas. Fenor, hjärna och fortplantningsorgan
öfverensstämnia med hajfiskarnas; med de
sistnämnda öfverensstämma de ock i förekomsten
af en spiralklaff i tarmen, af förlängningen
af hjärtkammaren (Conus arteriosus) och af
kopulationsorgan hos hannen, hvilka utgå från
bukfenornas bas. De afvika däremot från hajfiskarna
därigenom, att gälarna äro belägna
under hufvudet, att gälarnas skiljeväggar ej
sammanhänga med den yttre huden samt genom
förekomsten af ett som gällock fungerande
hudveck. En egendomlighet i deras kroppsbyggnad
är, att öfverkäksdelarna äro sammanväxta med
kraniet, något som utan tvifvel framkallats
af de stora tandskifvorna, som för att kunna
verka som krossverktyg behöfva ett stadigt
stöd. Dessa tandskifvor äro (hos Chimæra,
se nedan) två par i öfver- och ett par i
underkäken. – Redan i devon- och kolperioderna
lefde Holocephali. Numera finnes blott en familj,
Chimæridæ, hafsmusfiskar, med tre släkten,
däribland Chimæra, hafsmusen (se d. o.).
L-e.

Holodiscus discolor Maxim., bot., en till
fam. Rosaceæ hörande, från Nord-Amerika
härstammande prydnadsbuske med strödda,
starkt håriga blad och många små gulhvita
blommor i stora, hängande ställningar.
G. L-m.

Holoedri, Holoedrisk form, miner. Se Kristallografi.

Holofernes. Se Judits bok.

Holofsin, Holofzin. Se Holowczin.

Holofytisk (af grek. holos, hel, och fyton, växt),
bot., säges om organismer, t. ex. flagellater, som
upptaga sin näring på liknande sätt som klorofyllförande,
ej parasitiska växter.

Hologlyfi (af grek. holos, hel, och glyfe,
gravyr). Se Celluloidradering.

Holograf (af grek. holos, hel, och grafein
skrifva), af en viss person från början till
slut egenhändigt skrifven, ej blott undertecknad
skrift.

Holograptus, paleont. Se Graptoliter, sp. 145.

Holokristallinisk (af grek. holos, hel), helt
och hållet kristallinisk.

Holometopus Ang, paleont., ett i
Sveriges under silur förekommande
trilobitsläkte, uppställdt af Angelin.
A. Hng.

Holoparasit, bot. Se Parasit.

Holoptychius Ag., paleont., ett till
Crossopterygierna hörande, under devontiden
lefvande fisksläkte. De runda fjällen visa
synnerligen vackra emaljskulpturer. Hufvudet är
tiilplattadt, halfcirkelformigt, svansändan
tillspetsad. Emellan de vanliga, små
tänderna sitta andra större, hvilkas bas,
liksom hos Mastodonsaurierna, är fårad.
A. Hng.

Holosaprofyt, bot. Se Saprofyt.

Holostei, Benganoider, zool., en underordning af
Ganoidei (se d. o.), som innesluter en stor och
ganska brokig samling fiskar, af hvilka flertalet
är utdödt. Gruppens begränsning är ganska osäker,
enär några (Catopteridæ) närma sig Chondrostei,
medan andra (såsom Eugnathidæ och Amlidæ)
bilda en tydlig öfvergång till benfiskarna. De
utmärkas genom vanligen rombiska, ganoinklädda
fjäll, genom förekomsten af egendomliga taggar
("fulcra"), hvilka bekläda fenornas framsida, och en eller
flera "strupplåtar", belägna å buksidan i
underkäkens närhet, samt genom bukfenornas läge
i tarmöppningens närhet. Skelettet är mer eller
mindre fullständigt förbenadt. Stjärtfenan är
i allmänhet heterocerk, stundom med antydan
till homocerki. Simblåsan är ombildad till
andedräktsorgan. Hjärtkammarens förlängning
(Conus arteriosus) är utrustad med klaffar. –
Holostei uppträda först under permtiden och uppnå
sin blomstringstid under jura; under kritperioden
aftaga de, och i tertiärtiden finnas ej flera
än de två släkten, som ämnu kvarlefva, nämligen
Amia och Lepidosteus (se Kaimanfisken).
L-e.

Holosterisk barometer, fys. Se Barometer 2.

Holosteum Dill., bot., en liten späd,
blågrön vårväxt, med tämligen breda
blad, små, oftast hvita blommor i enkel
flock, hörande till fam. Caryophyllaceæ,
afd. Alsinoideæ. H. umbellatum L., fågelarv,
växer på sandiga ställen i sydöstra Sverige.
O. T. S. (G. L-m.)

Holothurioideæ, zool. Se Tagghudingar.

Holowczin [hålåvtjin], ry. Golovtjin, i
svenska handlingar vanligen Holofsin, stad i
Väst-Ryssland, guv. Mohilev, 32 km. n. v. om
staden Mohilev, vid Babitja (Vabitj), en
högerbiflod till Dnjepr. Omkr. 1,000 inv. (hvaraf
hälften judar). H. är bekant genom det mellan
svenskar och ryssar där utkämpade slaget, 4 juli
1708. Efter öfvergången af Berezina skyndade
Karl XII själf fram till H., där ryssarna
tagit ställning för att spärra vägen till
Mohilev. Karl framkom 28 juni och undersökte
ställningen. Genom vägarnas dåliga beskaffenhet
fördröjdes marschen, så att de första trupperna
anlände först 3 juli. Karl beslöt att anfalla
redan följande dag. Ryssarna stodo under
generalerna Sjeremetiev och Mensjikov i en
utbredd befäst ställning bakom Babitjaån. Deras
ställning delades i två delar af en skogsdunge,
som sträckte sig ända till ån, och af ett s. om
denna beläget moras. Svenskarnas styrka i
slaget uppgick till 12,000 man mot 20,000
ryssar. Under natten lät Karl midt för moraset
uppföra ett batteri, hvarifrån artilleriet
på morgonen öppnade en liflig eld mot högra
flanken af ryssarnas vänstra flygel. Under det
denna eld pågick, vadade konungen själf med en
del af infanteriet öfver ån och genom moraset
samt framryckte mot samma del af ryssarnas
ställning, mot hvilken artilleriet verkat. De
svenske soldaternas ammunition hade till stor
del blifvit förstörd i moraset och af det
starka regnet, men Karl fattade ställningen
och gick, utan att skjuta, till anfall med
bajonetten. Annat infanteri, som gått öfver ån på
iordningställda broar, kom till hjälp, och det
ryska infanteriet måste vika. Samtidigt därmed
kastades äfven det på ryssarnas vänstra flygel
stående kavalleriet, efter en ytterst het strid,
på flykten af det öfver ån gångna och anfallande
svenska kavalleriet. Ryssarnas högra flygel kunde
icke understödja den vänstra, utan måste utan
strid draga sig tillbaka. Svenskarnas anfall
var en genombrytning, särdeles väl planlagd och
raskt utförd, hvarför slaget vid H. med rätta
anses såsom en bland de ärofullaste af Karl XII:s
alla segrar; det liknar rätt mycket slaget
vid Narva. – Svenskarna förlorade 265 i döda,
1,028 i sårade, ryssarna 2,000–3,000 man. Jfr
"Striden vid H." (i




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free