Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Homeros' skola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktisk jurist. Hans bekanta repertorium
till Corpus juris civilis (1768) utgafs
ånyo som "Hommel redivivus" 1858—59.
Rld.
Hommel, Fritz, tysk orientalist, f. 1854, 1885
e. o. och 1892 ord. professor i orientaliska
språk vid Münchens universitet, har utgifvit
bl. a. "Die äthiopische übersetzung des
Physiologus" (1877), Die namen der säugetiere
bei den südsemitischen völkern (1879), Die
semitischen völker und sprachen, I (1881—83),
Geschichte Babyloniens und Assyriens (1885—88),
Der babylonische ursprung der ägyptischen kultur
nachgewiesen (1892), Südarabische chrestomathie
(Mineo-sabeisk grammatik, bibliografi, inskrifter
och ordbok, 1893), Sumerische lesestücke (1894),
Grundriss der geographie und geschichte des
alten Orients, I (i I. v. Müllers "Handbuch
der klassischen altertumswissenschaft";
2:a uppl. 1904). Jfr Bezold, 3.
K. V. Z.
Homo, lat., människa, man. — H. alieni juris.
Se Alieni juris homo. —
H. diluvii testis, "människan, som bevittnade
syndafloden". Se Andrias. — H. homini lupus,
lat., den ena människan
är ett vilddjur (eg. en ulf) mot den andra
(ett stundom anfördt yttrande ur Plautus). —
H. novus, lat., "ny person", hittills okänd,
uppkomling. — H. proponit, sed Deus disponit, lat.
(fr. L’homme propose et Dieu dispose),
"människan spår, men Gud rår", gammalt ordspråk,
som vunnit spridning i synnerhet genom Thomas
a Kempis’ "Imitatio Jesu Christi" (Kristi
efterföljelse), där det förekommer (I, 19,
2). — H. sapiens L., människan (se d. o.). —
H. sui juris. Se Sui juris homo. — H. sum,
humani nihil a me alienum puto, lat.,
"jag är människa och anser intet mänskligt vara
mig främmande". Uttrycket förekommer i Terentius’
komedi "Heautontimorumenos" (akt I, sc. 1, v. 25).
Homocerk (af grek. homos, lika, och kerkos,
stjärt), zool. Se Fiskar, sp. 412.
Homocinkonidin. Se Kina-alkaloider.
Homocyklisk (af grek. homos, samma, och
cyklos, ring) l. Isocyklisk (af grek. isos,
lika), kem., en organisk förening med
en eller flera slutna ringar, hvilkas led
bildas uteslutande af kolatomer. Ojämförligt
viktigast bland homocykliska ämnen äro de
aromatiska föreningarna, nämligen bensol och
dess derivat, samt kombinationer af flera
bensolkärnor, såsom naftalin-, antracen-,
fenantrengrupperna m. fl.; alla ringar i
dessa ämnen äro sexledade. Betydligt mindre
viktiga äro omättade homocykliska femringar,
t. ex. cyklopentadien, hvarur det gula kolvätet
fulven kan framställas. Till en särskild
afdelning, de alicykliska föreningarna,
har man sammanfört alla homocykliska ämnen,
hvilkas aromatiska karaktär upphäfts genom
fullständig eller partiell mättning af kolringens
bindningar. Alicykliska föreningar spela en
framstående roll som växtprodukter; de innefatta
nämligen bl. a. terpener och kamferarter.
H. E.
Homodont. Se Tänder.
Homodynam (af grek. homos, samma, och dynamis,
kraft), bot. Se Heterodynam.
Homodynami, biol., den homologi (se d. o.),
som eger rum mellan de i djurkroppens
längdaxel belägna organen, såsom kotorna hos
ryggradsdjuren, segmenten hos leddjuren o. s. v.
L—e.
Homofokal (af grek. homos, samma, och lat.
focus, härd), mat. Två kägelsnitt sägas vara
homofokala, om de ha samma brännpunkter
(foci). Två ytor af andra graden sägas vara
homofokala, om deras principalsektioner ha samma
brännpunkter.
(I. F.)
Homofon (af grek. homos, samma, och fone,
ljud). 1. Mus., urspr. och egentligare,
"likstämmig", om den grekiska musiken, där alla
stämmor gingo i unison eller oktav; numera,
"enstämmig", om en sats, där endast en stämma
är hufvudstämman (melodiförande) och alla de
andra ackompanjerande, i motsats mot polyfon,
"flerstämmig", där alla stämmor äro lika själfständiga.
Det homofona skrifsättet uppkom först
omkr. 1600, betydligt senare än det polyfona. —
2. Språkv. Homofona kallas a) bokstäfver eller
grupper af bokstäfver, som beteckna samma
ljud, t. ex. q, k, c, eller stj, sk, sj, sch
o. s. v. (sådana homofona bero på bristfällig
ortografi); b) ord med samma uttal, men olika
betydelse (och oftast olika ursprung), t. ex. så
(verb), så (subst.), så (adv.); fara (verb),
fara (subst.); värd (subst.), värd (adj.), värld
(stafningen är naturligtvis likgiltig). Homofona
finnas i alla språk och vålla sällan någon
olägenhet, emedan sammanhanget visar deras
betydelse. Att genom olika stafning skilja dem
är onödigt och ur teoretisk synpunkt oriktigt
samt har ingen annan betydelse än att försvåra
ortografiens inlärande. Jfr Homonym och Polyfon.
1. A. L. 2. Lll.
Homogami (af grek. homos, samma, och gamos,
gifte), bot., kallas det förhållandet, att
ståndare och pistill i en blomma samtidigt
blifva befruktningsdugliga, hvarigenom
befruktning med eget frömjöl kan ega rum. Jfr
Dikogami.
O. T. S. (G. L—m.)
Homogen (af grek. homos, lika, och
genos, slag), likartad. — Motsats: heterogen. —
Homogenitet, egenskapen att vara likartad.
1. Mat. En funktion eller ekvation säges vara
homogen med afseende på vissa däri ingående
storheter, a, b, c, o. s. v., om alla termerna i
funktionen eller ekvationen äro af samma gradtal
i afseende på dessa storheter (med en terms
gradtal menas här summan af exponenterna). Så
är t. ex. ekvationen
a3 + 3abc + a2b = 0
homogen i afseende på a, b, c, enär
gradtalet öfverallt är 3. Om man i en homogen
funktion af gradtalet n i stället för a, b,
c, o. s. v. sätter ka, kb, kc o. s. v., så
undergår den därigenom ingen annan förändring,
än att hela funktionen blir multiplicerad med
en faktor kn. En homogen ekvation förblir genom
samma förfaringssätt alldeles oförändrad. Så
t. ex. blir ofvanstående ekvation därigenom
k3a3 + 3ka . kb . kc + k2 a2 kb = 0
eller efter division med k3
a3 + 3abc + a2 b = 0,
hvilket just är den ursprungliga ekvationen. —
Undersökningen af homogena funktioners och
ekvationers allmänna egenskaper tillhör den högre
algebran. Vid sådana matematiska kalkyler, där
linjer ingå representerade, är homogeniteten ett
nödvändigt villkor för en ekvations giltighet;
detta villkor uttrycker nämligen algebraiskt
det bekanta sakförhållandet att man ej kan
addera en linje till en yta eller en yta till
en solid figur, utan blott linje till linje,
yta till yta o. s. v. Samma villkor gäller
äfven vid matematikens alla tillämpningar
på naturvetenskaperna och utgör en värdefull
grundsats, med hvars hjälp man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
