- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1059-1060

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Homeros' skola ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmyndares försäljning af omyndigs fasta egendom
(22 kap. 3 § Ärfdabalken). Ifrågavarande
benämning har emellertid icke vunnit
burskap i svensk juridisk terminologi.
E. K.

Homologi (se Homolog), biol., likvärdighet
i anatomiskt afseende hos olika varelsers
organ. Ett bland de viktigaste stegen i den
biologiska vetenskapens utveckling togs då man
började att göra strängare skillnad på organets
anatomiska och dess fysiologiska karaktär. Organ,
som äro anatomiskt likvärdiga hos olika varelser,
benämnas homologa: de kunna härledas det
ena från det andra eller från en gemensam
grundform. De organ åter, som ha samma eller
motsvarande fysiologiska uppgift, således
samma funktion hos olika djur, betecknas som
analoga. Hos nära besläktade djur ha gifvetvis
samma organ i allmänhet samma funktion, de
äro både homologa och analoga. Emellertid kan
det förekomma, att samma funktion utföres af i
anatomiskt afseende olikvärdiga organ; således är
respirationsorganet hos de högre ryggradsdjuren,
lungan, ej homologt med detsamma (gälarna) hos de
lägre ryggradsdjuren. De högre ryggradsdjurens
lunga är däremot homolog, men ej analog med
fiskarnas simblåsa. I den jämförande anatomiens
uppgift ingår således såsom ett väsentligt
moment, att hos de olika djurgrupperna uppsöka
de homologa organen och följa de omdaningar
dessa erfara därigenom, att de träda i andra
lifsyttringars tjänst, d. v. s. äro underkastade
funktionsväxling (se Descendensteori).
L-e.

Homolog nybildning, med. Se Homolog 4.

Homologumena (grek., "erkända") kallas de af
nya testamentets skrifter, hvilkas apostoliska
auktoritet var inom den gamla kristna kyrkan
allmänt erkänd. Som sådana räknades i slutet
af 2:a årh. de fyra evangelierna, de tretton
paulinska brefven, Petrus’ 1:a och Johannes’
1:a bref samt Apostlagärningarna. Eusebius
från Cæsarea (i 4:e årh.) betecknade dem i
sin kyrkohistoria med namnet homologumena,
under det han kallade de öfriga antilegomena
(se d. o.), d. v. s. sådana, hvilkas äkthet var
omtvistad. Men meningarna om, hvilka af N. T:s
böcker man borde tillskrifva ett fullt anseende
eller icke, voro under de första århundradena af
den kristna tidräkningen mycket skiftande. Inom
den västerländska kyrkan bestriddes länge
(ända in i 4:e årh.) Hebréerbrefvets anseende
som kanonisk skrift, inom den österländska
Uppenbarelsebokens. I slutet af 4:e årh. antog
den österländska kyrkan samtliga de katolska
brefven och i 5:e årh. äfven Uppenbarelseboken
som obestridt kanoniska. Skillnaden mellan
homologumena och antilegomena förlorade då sin
betydelse inom kyrkan. Först efter reformationen
upptogs den ånyo. De äldre lutherska teologerna
antogo som grundsats, att man i fråga om N. T:s
skrifter skulle hämta bevisningsställena för
den evangeliska kyrkans trosläror endast ur
homologumena. Först 17:e årh:s lutherska
ortodoxi betraktade åter, i likhet med den
katolska teologien, alla N. T:s böcker utan
åtskillnad som äkta och inspirerade. Jfr
Bibelkanon.
(J. P.)

Homomikt (af grek. homos, samma), geol.,
säges ett konglomerat och en breccia vara,
hvars bergartsfragment utgöras af en och samma
bergart.
E. E.

Homonemeæ Fr. (af grek. homos, samma och nema,
groddtråd), bot., den fjärde stora "provinsen"
eller hufvudafdelningen af E. Fries’ naturliga
växtsystem, omfattande de lägsta växtklasserna,
alger (lafvar) och svampar.
O. T. S. (G. L-m.)

Homonoia (grek., enighet), grek. myt.,
personifikation af endräkten, hvilken här och
där dyrkades som gudinna (bl. a. i Olympia) samt
afbildades i statyer och på mynt. En motsvarighet
var romarnas Concordia (se d. o.).

Homonym (af grek. homos, samma, och onyma,
namn), språkv., lika ljudande, säges om ord,
som uttalas lika, ehuru de ha olika betydelse
och härledning (t. ex. sv. gärna och hjärna,
väsen
= varelse och väsen = buller). Jfr Homofon 2
och Synonym.Homonymi, ljudlikhet,
tvetydighet. – Homonymik, samling af homonymer.

Homo proponit, sed Deus disponit. Se Homo.

Homoptera, zool. Se Stritar.

Homorgana språkljud (af grek. homos,
samma, och organon, verktyg) kallas sådana
språkljud, helst konsonanter, hvilkas "buller"
åstadkommes af samma delar af talverktygen
(samma "organ") eller på samma ställe i
munnen. Så äro t. ex. p, b, m sinsemellan
homorgana, likaså k, g, ng sinsemellan.
Lll.

Homoseister (af grek. homos, samma, och
seistos, skakad). Se Jordskalf.

Homosexualitet (grek. homos, samma, och
lat. sexus, kön) l. Konträrsexualdrift,
sexualdriftens abnorma riktning mot personer
af samma kön. Det normala förhållandet kallas
heterosexualitet (af grek. heteros, annan).

Homosexualiteten är i allmänhet medfödd
och måste betraktas som ett uttryck för en
inom vederbörande persons släkt förefintlig
nervös degeneration. Med afseende på dess
utveckling och styrka är anmärkningsvärdt, att
åtskilliga olikheter förefinnas, och växlingar
från den svagaste dragning till den tydligast
uttalade förkärlek för personer af samma kön
förekomma. Äfven med afseende på det homosexuella
begärets tillfredsställande förefinnas de största
skiftningar från det platoniska svärmeriet till
de gröfsta utsväfningar (pederasti, sodomi).

De homosexuella tendenserna äro vanligen förenade
med en allmän omvärdering af synpunkter,
böjelser och intressen, som i något afseende
sammanhänga med det sexuella lifvet, och
det sexuella lifvets inflytande sträcker sig
otvifvelaktigt längre än mången tror. På grund
häraf äro vederbörandes smak och estetiska
åskådning, tycken, sysselsättning och vanor ofta
starkt påverkade af den homosexuella läggningen,
utan att denna omständighet behöfver komma till
medvetande. Det är därför icke sällan fallet,
att homosexuella personer i uppförande,
sätt att kläda sig, hållning och åtbörder
ha något visst för sexuallifvets tendenser
karakteristiskt. Homosexuella män ha sålunda
understundom något feminint öfver hela sin
personlighet och röja i sin smakriktning
en viss kvinnlig esteticism, och hos de
homosexuella kvinnorna kommer omedvetet den
sexuella förnekelsen af det egna könet till
uttryck i ett manligt sätt att kläda sig, manlig
hållning, manliga intressen. Ibland tager sig
det sexuella anlaget ett ännu tydligare uttryck
i vederbörandes kroppsliga byggnad, som hos de
homosexuella männen företer en viss formernas
rundning och spädhet, hos de homosexuella
kvinnorna manliga proportioner och hårdhet i
linjerna, utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free