Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hood ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
extraktion på en fot. Juni 1692 återkom han till
Stockholm. Där verkade han sedan som syndicus,
d. v. s. sekreterare och skattmästare, i
Collegium medicum (1704—10), som stadsläkare
(sedan 1708) och som läkare vid Norrmalms
surbrunn (sedan 1709), fick 1719 heder och
värdighet af lifmedikus hos Ulrika Eleonora och
tjänstgjorde sedan nov. 1722 som vice preses
i Collegium medicum. Ett af honom utarbetadt
förslag till brunnsordning och reglemente antogs
1716 af magistraten i Stockholm och sedermera
för alla hälsobrunnar i riket. Hans förnämsta
lifsgärning var dock, att han grundlade den
vetenskapliga förlossningskonsten och ett
ordnadt förlossningsväsen i Sverige. Första
åtgärderna härför voro, att han utgaf Then
swenska wälöfwade jordegumman (1697), Sveriges
första lärobok för barnmorskor och öfver
hufvud taget den första lärobok, som svenska
litteraturen har att uppvisa inom de medicinska
vetenskapsgrenarna, och att han med stöd af
denna började meddela kostnadsfri, enskild
undervisning i förlossningskonst. 1704 framlade
han ett offentligt anbud att mot ersättning af
statsmedel meddela barnmorskeundervisning,
närmast i syfte att förskaffa Stockholm
fackkunniga barnmorskor, men också i den tydligt
uttalade afsikten att från hufvudstaden småningom
kunna förse hela landet med dylika. Förslaget
kom ej till utförande. 1706 framlade H. därför
ett nytt förslag jämte ett löfte att efter
utländskt mönster utarbeta ett "reglemente" för
barnmorskorna och deras undervisning. Först
i april 1711 utfärdade regeringen ett
hufvudsakligen på H:s skriftliga förslag
grundadt barnmorskereglemente, Sveriges första,
och redan i maj 1712 aflade Sveriges första,
till antalet 18, af H. enligt det nya reglementet
fackmässigt undervisade barnmorskor sin ämbetsed
å Stockholms rådhus. På grund af bristande
tillmötesgående från myndigheternas sida och
uteblifvet materiellt understöd tröttnade han
något i sin verksamhet de närmaste åren efter
1712. Ehuru hans till magistraten i Stockholm
1717 gjorda erbjudande att på vissa villkor
ånyo påbörja barnmorskeundervisningen lämnades
utan svar, utbildade H. likväl 1717 och 1718
några nya elever till barnmorskor, de sista,
som åtnjöto hans undervisning. Genom H:s
ihärdiga arbete hade emellertid betydelsen
af ett ordnadt förlossningsväsen hunnit
tränga in i det allmänna medvetandet, och på
uppmaning af åtskilliga riksdagsmän inlämnade
han därför till riksdagen 1723 ett förslag om
barnmorskeundervisningens ordnande så, att hela
riket skulle kunna blifva försedt med kunniga
barnmorskor. Två gånger om året under en månad
till sex veckor skulle i Stockholm hållas
undervisningskurser, om hvilka det skulle
annonseras i tidningarna, så att hvilken del
af landet, som så önskade, skulle kunna sända
lämplig elev till Stockholm. Dessutom erbjöd
sig H. att utbilda två män i förlossningskonst,
särskildt dess instrumentala del, allt mot
en ersättning af statsmedel med 500 dal. smt
årligen. Förslaget antogs och fick s. å. kungl.
stadfästelse. — H. hade vunnit sitt mål, att få
en fackkunnig lärare i förlossningskonst erkänd
som en statens angelägenhet. Döden hindrade
honom att meddela någon undervisning som Sveriges
förste barnmorskelärare på stat. H., som funnit
"Then swenska jordegumman" alltför vidlyftig,
utgaf med tanke särskildt på landsbygdens behof
utdrag, i form af frågor och
svar, ur detta verks båda första afdelningar
(hafvandeskap och förlossning) under titeln
The twenne gudfruchtige, i sitt kall trogne
och therföre af Gudi wäl belönte jordegummor
Siphra och Pua etc. (1715; 3:e uppl. 1777;
tysk öfv. 1726, 7:e uppl. 1786; holländsk
öfv. 1753). Han utgaf vidare en öfversättning,
som i vissa fall var en bearbetning, af sin
älsklingsförf. P. Portals "La pratique des
accouchemens" etc. under titeln Then swenska
wälöfvade jordegummans andra del (1723),
som skulle tjäna barnmorskeeleverna som
handledning i praktisk utbildning. Genom
ofvan nämnda svenska arbeten bidrog
H. ytterligare till förlossningskonstens
höjande i Sverige, framträder som en bland
den karolinska tidens få populärvetenskapliga
författare i medicin och lade grunden till
våra svenska tekniska förlossningstermer, det
s. k. barnmorskespråket. Värdet af H:s arbete
för förlossningskonstens höjande i Sverige
framstår till fullo, om det ses mot den bakgrund
af rent barbari, okunnighet och rå vidskepelse,
hvarunder Sveriges kvinnor förlöstes på hans tid,
förhållanden, som djupt upprörde H:s samtida
U. Hjärne och öfver hvilka denne uttalade en
sträng förkastelsedom. På det rent vetenskapliga
området författade H. utom gradualafh. Mirabilia
omnipotentis circa generationem humanam etc
(1709), hvari han lämnar en ingående redogörelse
för tidens vetande i könsorganens anatomi och
fysiologi, i läran om fortplantningen samt i
hufvuddragen af förlossningen, vidare två
arbeten i form af bref till Magnus Bromell
(1718 och 1720) afhandlande lungans flytande i
vatten som tecken på dödfödt foster eller icke,
och ett kortare meddelande, De procidentia
uteri (postumt, i "Acta litteraria Sueciæ",
1724), om en af honom behandlad kvinna
med fullständigt framfall af lifmodern
och slidan. Ett tilltänkt arbete "Embryulcia
methodica", som skulle afhandla den instrumentala
förlossningskonsten, hann han på grund af sin
bortgång aldrig utgifva. Både kvantitativt
och kvalitativt var H:s obstetriska alstring
för dåtida svenska förhållanden betydande. H:s
förnämsta vetenskapliga förtjänst ligger (enligt
A. O. Lindfors i "Några ord om H., hans lif och
verk", i Uppsala läkarfören:s förh. Ny följd,
bd 1, 1895) däri, att han framhållit, hurusom
naturen kan hjälpa sig själf vid ansikts- och
sätesbjudning, att han så ypperligt skildrat
den föreliggande moderkakan och att han så
sansadt och klart framställt indikationerna för
vändningen och dess tekniska detaljer. Vidare
införde H. inre undersökningen uti Sverige och
förordade, beträffande dess utförande, just
det sätt, som sedan alltjämt bibehållits hos
oss. Den gamla hippokratiska läran, att fostret
själft hjälper till vid förlossningen, hade
han öfvergifvit och stod i sin uppfattning af
andra obstetriska frågor ej heller stilla, utan
utvecklade sig, mest på grund af sin praktiska
erfarenhet som förlossningsläkare. Kraftigt
förfäktade han den läran, att instrument
i vissa fall äro alldeles nödvändiga för en
förlossnings fullbordande. Jämte Deventer har
H. (enligt Ingerslev) förtjänsten att vara den
förste, som lämnat bidrag till bättre insikt
om vissa moment i hufvudbjudningens normala
förlossningsmekanism.
Djrg.
Hoorn [hå̄rn], fr. Hornes, Philippe II de
Montmorency-Nivelle, grefve van H., nederländsk
krigare och fosterlandsvän, f. 1518, d. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
